I veckans jerka undrar Annika om vi alltid försöker att läsa de böcker vi kan på originalspråket eller om vi hellre väntar på de svenska översättningarna.

Jag kan bara läsa på svenska och engelska, och jag läser nästan alltid på engelska om det är bokens originalspråk, särskilt om det är en av mina favoritförfattare. Dels för att jag slipper vänta på översättningen om det är en ny bok (alla ges ju inte ut i Sverige heller), dels för att jag vill hålla engelskan i trim (jag älskar engelska) och dels för att man slipper mellanmannen översättaren.

Men sedan finns ju översättare som är guld och översättningar som tillför boken någonting, eller kanske snarare hjälper läsaren med vissa tolkningar som annars skulle gått förlorade. Men det gäller nog främst äldre litteratur för min del tror jag.

I veckans bokbloggsjerka undrar Annika om vi tycker att förordet är viktigt.

Jag tycker inte att det är så himla ofta man stöter på förord i romaner, riktiga förord alltså, inte bara någon strof eller dikt. Men där det förekommer lägger jag nog inte så stor vikt vid det, beroende på hur ”intressant” det ser ut.

Efterord läser jag ibland (Ann Rosman brukar ha rätt intressanta, och Kristina Ohlssons till Davidsstjärnor var väldigt läsvärt) men inte alltid. Prolog och epilog läser jag till 99%. Någon gång har det hänt att jag inte läst en epilog, om jag känner mig nöjd och klar med handlingen, och inte vill veta mer!

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika:

Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?

Det är ju delarna som gör helheten! Omslag, titel och/eller form kan få mig att se och spontanköpa en bok jag inte känt till sedan tidigare. En nyutgåva (eller utländskt omslag) kan få mig att köpa en bok fast den redan står i hyllan hemma.

Titeln är helt klart viktig, men när jag försöker analysera mitt köp (förälskelse!)-beteende så är det nog omslaget och formen som väger tyngst för mig om jag inte känner till boken sedan tidigare. Omslag och form göra det svårt för mig att släppa boken, för att jag vill titta och klappa på den hela tiden.

I veckans jerka undrar Annika hur den ultimata lässtunden ser ut.

Jag vet inte om jag kan välja en…

Det bästa är nog, som på vår läs/solsemester i januari, att lägga sig i en solstol på ett lagom varmt och soligt ställe och bara läsa. Läsa hela dagen. Men det är ju inte så ofta man kan åka på (läs)semester så det finns väl andra stunder att berätta om också.

Jag läser alltid innan jag ska somna. Sen somnar jag med lampan tänd. Det är en ovana jag inte lyckas bryta, om jag (eller oftare: mannen) släcker lampan åt mig så vaknar jag och måste tända och läsa lite till. Det har nog att göra med min mörkrädsla som liten, att vilja sova med lampan tänd. Men den stunden gillar jag hur som helst; att lägga sig efter en lång (eller kort!) dag och läsa mig till sömns.

En annan bra lässtund hade jag igår i badet. Tog ett varmt skumbad för mitt arma ryggskott. Badet ackompanjerades av cola och godis… Bra för ryggen har jag hört! Och faktum är att ryggen blev jätteglad och jag sov väldigt gott sedan. Så gott att jag låg för still och nu har jag rätt ont igen…

Sist men inte minst: Det är inte dumt, verkligen inte dumt, att lägga sig i soffan, benen upp, filt på benen, katt på filten, kaffekopp inom räckhåll och läsa. Jag har faktiskt både en läsfåtölj och ett bibliotek hemma, men läsfåtöljen är oftast ockuperad av sagda katt.

Trevlig helg!

I veckans bokbloggsjerka undrar Annika vad vi gör i påsk.
Mitt svar är kort men innehållsrikt:
Jag umgås med vänner, äter god mat, dricker lite vin och läser böcker!

Edit: och äter godis och spelar kort!

I veckans jerka frågar Annika Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Precis som Annika har jag lite svårt för poesi i allmänhet. Eller heter det Lyrik? Enstaka dikter kan jag gilla förstås, Esaias Tegnér, Robert Frost, Karin Boye… Ni vet de där vanliga. Men poesi i större format eller mening har jag svårare för, men ibland känner jag att jag borde försöka gilla det för att det är ”fint”.

En annan genre jag inte gillar (men inte känner att jag borde gilla i och för sig) är Fantasy. Undantaget Harry Potter, de böckerna gillade jag (fast jag har inte läst den sista än).