Månadsarkiv: november 2012

Johanna Nilsson – Gå din väg men stanna

Recension

Johanna Nilsson - Gå din väg men stannaSå äntligen fick jag sätta tänderna i en BRA bok! 229 snabblästa, intensiva, sorgliga, såriga ibland euforiska sidor läste jag på tåget mellan Göteborg och Helsingborg, kände mig lycklig ända till min slutdestination Malmö.

Gå din väg men stanna är en fristående uppföljare till Hon går genom tavlan, ut ur bilden och den hoppade in i min famn på Pocket Shop i Göteborg, fastän jag redan hade fyra romaner med mig. Det var länge sedan jag läste Hon går genom tavlan, ut ur bilden, men huvudpersonen Hanna har stannat hos mig och Johanna Nilsson har position som favorit hos mig.

I Gå din väg men stanna är Hanna 30 plus, författare med flera böcker bakom sig. Samtidigt har hon ångesten kvar, ångest och ätstörningar. Hon träffar Alex som inte är rädd för hennes problem. Han hjälper henne att rädda sig själv. Till slut träffar hon äntligen också en vettig läkare, och kanske kan hon äntligen få rätsida på sig själv.

Jag lider med Hanna under bokens gång och hade jag inte haft så mycket självbehärskning hade jag gråtit mig igenom de sista sidorna. Men av glädje.

Läs! Jag blev lycklig.

Gå din väg men stanna, 229 sidor (pocket) Månpocket 2011

Annons

Bokbloggsjerka 30 november – 3 december

Bloggutmaningar

I veckans jerka undrar Annika vad vi önskar oss för bokliga julklappar.

Jag är lite sugen på en bokplatta, typ Letto eller Kindle!
Vi har en iPad hemma , första modellen och den går visserligen bra att läsa på, men vi är två som slåss om den… Vi funderar på att köpa oss en till padda i julklapp men det som lockar mig med tex Letto är den blänkfria skärmen (som jag visserligen bara har läst om).

Annars är jag sugen på Scarlett Baileys Married by Christmas, men den köper jag nog själv innan jul och får upp stämningen med.

Eller den här finfina hyllan bokomaten som man kan köpa på Designtorget:

20121130-133639.jpg

Essie Fox – Sömngångerskan

Recension

97813504_Somngaersk_7347Man ska inte döma hunden efter håren och inte boken efter omslaget. Sömngångerskan var en vacker karamell till bok, men innehållet var en sådan där tråkig karamell som som inte smakar något, den smälte långsamt, långsamt och var inte speciellt god.

Jag väntade och väntade men berättelsen tog aldrig riktigt fart. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, baksidestexten lät såhär:

Sömngångerskan är en berättelse om förlorad kärlek, mord och galenskap. Den utspelar sig på Londons teaterscener, bland 1880-talets begåvade konstnärer och i Herefordshires öde skogar och herrgårdar.

Det låter ju bra! Men jag fick ingen känsla för tiden, att det var 1880-tal. Jag vet inte hur författaren borde ha markerat tiden bättre, men jag saknade hela tiden bättre tidsmarkörer och känner att boken lika gärna kunde ha utspelat sig på 1930-talet. Det är väl inte hela världen men jag tror att författaren försökt trycka in alldeles för mycket i boken – för många intressanta karaktärer, teatern, intriger, förvecklingar… Karaktärerna kvävde varandra och berättelsens alla komponenter gjorde att mitt intresse aldrig tog riktig fart.

Jag brukar ju inte läsa ut böcker jag inte gillar, men jag trodde hela tiden att Sömngångaren skulle ta fart, att det skulle hända något som gjorde den till en bladvändare. Men nej. Visst var det bitvis intressant, men jag tror att berättelsen hade tjänat på att renodlas lite och en del karaktärer hade kunnat utelämnas.

Sömngångaren, 384 sidor (pocket), Ponto pocket, Damm förlag 2012 (recensionsexemplar)

Från A till Ö: I som i Kajsa Ingemarsson

A till Ö

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Små citroner gula heter boken om Agnes, som går in i någon typ av livskris. Hon tror att hon har koll på läget och att hon vet vad hon har, men bit för bit går förlorad och hon måste hitta sig själv på nytt.

Jag minns inte riktigt vad jag tyckte om den här boken, men då jag åtminstone minns att jag läste ut den måste jag tyckt att den var ganska bra. Och jag har för mig att namnet på boken, Små citroner gula, kommer sig av namnet på krogen som Agnes startar.

Kajsa Ingemarsson har också skrivit Inte enklare än så, och På det fjärde ska det ske, men dem har jag inte läst. Inte enklare än så står visserligen i hyllan och den ser läst ut, men jag tror jag har köpt den i någon begagnat-låda.

Jag är inte helt övertygad om att Kajsa Ingemarssons författarskap är något för mig, men jag borde väl läsa åtminstone en till av hennes böcker innan jag ger upp.

Vad tycker du om Kajsa Ingemarsson? Har du någon annan författare på I att dela med dig av?

Bok och tåg

Läser just nu, , ,

Nu ska jag ut och se mig omkring lite! Det bär av till Lund, Göteborg, Malmö och Köpenhamn på en kombinerad jobb- och nöjestripp. Jag ser självklart fram emot att resa med jobbet (oerhört sällsynt med tjänsteresor för min del) och framförallt att träffa vänner i Göteborg och Malmö men just nu är det själva tågresan jag ser fram emot. Det kommer bli fyra tre-fyratimmars tågresor (om inte vädergudarna och omständigheterna förlänger dem…) och kommer jag inte igenom Essie Fox Sömngångaren nu så lämnar jag nog den någonstans längs vägen!

Med mig i bagaget har jag även Nicole Krauss Kärlekens historia, Marianne Fredrikssons Simon och ekarna och Tove Alsterdals Kvinnorna på stranden. Det kan väl hända att det slinker med någon mer kompis på resan, jag lär ju passera en del Pocket Shop…

Stadsbesök: Stockholm

Bloggutmaningar, , , , ,

Denna vecka går Enligt O:s resa till Stockholm. Roligt tycker jag, jag gillar eken!

Böcker

Den första boken (eller snarare serien) jag kommer att tänka på är Sjöwall/Wahlöös serie Roman om ett brott, om polisen Martin Beck. Beck är nog känd av de flesta i någon form. Om man gillar polisdeckare ska man definitivt läsa någon bok ur denna serie tycker jag. Staden Stockholm och tiden sextio-sjuttio tal spelar båda en stor roll i böckerna, de är fantastiska tids- och stadsskildringar.

De senare filmatiseringarna, med Peter Haber och Mikael Persbrandt, har inte så mycket med vare sig originalböckerna eller originalkaraktärerna att göra. På nittiotalet filmatiserades de flesta böckerna i serien med Gösta Ekman som Martin Beck, och de flesta av dem tycker jag är bra. De förhåller sig på ett bra sätt til böckerna, men då filmerna ska utspela sig i nutid (alltså nittiotal) går en del av samhällskritiken förlorad. Men det är väl inte mycket att göra åt det.

Sedan kommer jag också att tänka på Jack av Ulf Lundell. Precis som ovan tycker jag den är en fantastisk både stads- och tidsskildring. Ett tag läste jag Jack varje sommar (vet inte riktigt varför) men nu var det säkert tio år sedan jag läste den. Jack har också filmatiserats, med nyligen bortgågne Göran Stangertz i rollen som Jack.

Musik

Vad gäller musik så finns det många låtar, visor och sånger om Stockholm och alla är verkligen inte bra. Men jag fortsätter med Ulf Lundell och håller fram ”67, 67”. Den hör ihop lite med boken Jack.

Film/TV

Det finns ju också många filmer och teveserier som utspelar sig i Stockholm och mer eller mindre handlar om staden. Förutom de filmatiserade böckerna ovan kan jag nämna Labyrint, en teveserie från 2007 som utspelar sig i Stockholm. Fredrik (Jonas Malmsjö) Zahra (Meliz Karlge di Grado), Filippa (Isabelle Moraeu), Jonny (Björn Bengtsson) och Carl (Robert Jelinek) är alla lika gamla och blev utbytta med varandra när de var nyfödda. När serien utspelar sig är de 35 år och vet inte om att de egentligen lever ”fel” liv.

Från A till Ö: H som i Siri Hustvedt

A till Ö

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Siri Hustvedts Vad jag älskade (What I loved) tyckte jag var helt underbar när jag läste den för några år sedan, det var en bok som stannade kvar i tankarna länge. Det är en bok om vänskap, två familjer som följs åt och om en stor tragedi som sätter vänskapen på hårda prov. Och som en bonus bjuds läsaren på många härliga New York-miljöer.

Eftersom jag blev så kär i Vad jag älskade högg jag in på The Sorrows of an American med samma förväntningar, men gillade den inte så den blev inte utläst. Men jag ska snart ge henne en ny chans och läsa The Summer Without Men. Får se om hon kan ta mig till samma höjder som första gången! Om hon gör det ska jag ge The Sorrows of an American en ny chans.

Siri Hustvedt har förresten norskt påbrå och är gift med Paul Auster.

Har du läst något av Hustvedt? Vilken gillar du bäst? Har du någon annan författare på H att dela med dig av?

Tematrio: Boken och filmen

Bloggutmaningar, , , , , ,

I veckans tematrio vill Lyran att vi ska berätta om tre filmer som lever upp till boken – eller inte! I min gamla blogg skrev jag några inlägg om boken kontra filmen här och här. Och jag är inte bättre än att jag måste upprepa mig lite.

1. Stolthet och fördom av Jane Austen har jag läst ganska nyss, recension finns här. I det fallet såg jag teveserien först och läste boken långt senare, men jag tycker verkligen att filmatiseringen var fantastiskt bra. Och boken är fantastiskt bra.

2. Timmarna av Michael Cunningham såg jag som film först, jag visste inte att det fanns en bok när jag såg filmen. Men boken är bra och jag tycker att filmen följer boken på ett bra sätt. Det är många bra skådespelare i filmen; Meryl Streep, Nicole Kidman och Julianne Moore.

3. Fever Pitch av Nick Hornby. Jag tror att jag såg filmen först i detta fall. Jag tyckte den var jättebra – inte så konstigt eftersom Colin Firth har huvudrollen, brukar gilla det han gör. Även motspelerskan Ruth Gemmel är bra tycker jag. Filmen svarar upp bra mot boken, men boken är ganska annorlunda så man får mycket ut av att både läsa och se Fever Pitch. Om filmen hade följt boken precis hade den nog blivit konstig och/eller dålig.