Etikettarkiv: Selma Lagerlöf

Jane, Doris och Selma

Denna vecka frågar Lyran efter tre klassiska kvinnor. Min trio blir nog ganska så förutsägbar, men vad gör det? Tre bra, klassiska (vad det nu är) och hållbara kvinns!

tematrio

1. Jane Austen

Stolthet och fördom är mitt favoritverk av henne, både som bok och filmatisering (eller jag tänker snarare på teveserie-imatisering och Jennifer Ehle och Colin Firth…)

2. Doris Lessing

Det femte barnet är det enda jag läst av henne ännu, men jag har Den femte sanningen i hyllan.

3. Selma Lagerlöf

Jag har läst Charlotte Löwensköld (länge sedan) och Körkarlen men Nils Holgersson står i hyllan och väntar. Körkarlen läste jag för ungefär ett år sedan och den gillade jag inte.

Annons

Tematrio: Prisvinnare

I veckans tematrio hos Lyran ska vi lista tre prisvinnare vi har lust att läsa.

När de nominerade till Augustpriset tillkännagavs tyckte jag att ovanligt många verkade ovanligt bra, och tippade lite. Ett rätt fick jag – Bea Uusmas bok vann i fackboksklassen. Kul! Mitt intresse har dock svalnat lite (i allmänna hösttristessen kanske) och nu är jag inte så sugen på varken den eller Egenmäktigt förfarande.

Nu tänkte jag lista tre  nobelprisvinnare jag är sugen på istället:

1. Alice Munro (2013). Har bara hört gott om henne. Åtminstone en novell av henne måste jag väl kunna klämma under 2014?

2. William Golding (1983). Flugornas herre borde man läsa kanske. Och lite sugen är jag på den också.

3. Selma Lagerlöf (1909). Har läst Körkarlen i modern tid och Charlotte Löwensköld i icke-modern tid. Jag vill gärna läsa Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige under 2014.

Och vips fick jag ett utkast till Boktolva 2014!

Tematrio: Yrkestitel

I veckans tematrio vill Lyran att vi ska berätta om tre böcker som innehåller ett yrke i titeln.

Det var svårare än jag trodde, faktiskt! Men jag fick ihop tre ändå:

1. Körkarlen av Selma Lagerlöf.

Jag tyckte att den var rätt så tråkig faktiskt och ser fram emot att läsa något annat av Lagerlöf i år!

2. Danslärarens återkomst av Henning Mankell.

Denna har jag inte läst, men sett en helt ok filmatisering av.

3. Statsrådet och döden av Bo Balderson.

Jag har flera böcker i denna serie om statsrådet och hade den första på min boktolva. Den blev läst och det var ganska rolig läsning men jag blev inte jätteimponerad. Får se om jag läser några fler.

30 Days of Books – Dag 8, överskattad bok

Körkarlen av Selma Lagerlöf trodde jag skulle vara mycket bättre än vad den var. Inte minst med tanke på att filmatiseringen av den tydligen ses som den bästa svenska filmen någonsin (eller vad det var…).

Åh, jag tyckte bara den var långtråkig, ointressant och seg. Men jag läste ut den! På ren och skär envishet.

Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam läste jag i någon bokklubb för några år sedan. Den var ju ganska hajpad (och jag vet att många älskar den fullkomligt) men jag tyckte den bara var seg och tråkig och meningslös. Så den läste jag inte ut.

Bästa boken i februari var…

Debutanten Annamaria Janssons Välkommen ut på andra sidan. Recension inom kort!

 

I februari läste jag:

Selma Lagerlöf – Körkarlen

Elly Griffiths  – A Room Full of Bones

Ann Rosman – Själakistan

Annamaria Jansson – Välkommen ut på andra sidan

Elly Griffiths – One is Silver

 

Ingen superbra läsmånad, men helt ok för mig ändå. Och rätt bra blandning för mitt syfte att läsa mer varierat. Körkarlen är en klassiker, One is Silver är en mycket kort novell, sedan var det två deckare och en svensk roman. Möjligen ”borde” jag ha läst något som utspelar sig i icke-sverige, icke-storbritannien… Men borde, schmorde. Läsglädjen framför allt!

Nu läser jag The Fault in Our Stars av John Green och Det enda könet av Katrine Kielos.

Bokbloggsjerka 22-25 februari: Lässvackor

I veckans jerka vill Annika att vi svarar på frågan om vi någon gång drabbas av lässvackor och hur vi i så fall tar oss ur dem.

Ja, jag drabbas av lässvackor, och jag har precis tagit mig ur en! Skrev lite om det här.

Anledningen till att jag ramlade ner i lässvackan var nog primärt att jag skaffade häst och hade mycket att tänka på i samband med det, kombinerat med att jag läste den ganska ospännande Körkarlen. Men det berodde nog också på att jag hade läst väldigt mycket mer än vanligt när jag var på sol(läs)semester i januari, så jag kanske var lite mätt? Efter dusten med Körkarlen  tänkte jag läsa något jag verkligen sett fram emot, nämligen A Room Full of Bones av Elly Griffiths. Den var bra, men inte så bra som jag hade väntat mig eller behövt.

Så efter det tog jag en till som jag sett mycket fram emot, nämligen Ann Rosmans Själakistan, nummer två i serien om göteborgspolisen Karin Adler. Jag har inte recenserat den än, men jag gillar verkligen Rosman. Lättläst, engagerande och med botten i vad som känns som ganska solid research. Rekommenderas!

Nu läser jag Välkommen ut på andra sidan av Annamaria Jansson, som också verkar bra så här långt, så jag kan nog blåsa faran över för denna gång. Receptet för mig är alltså att läsa något som både är lustfyllt och hyfsat lättläst.

Rosman fick mig ur lässvackan!

Februari lär inte bli någon strålande läsmånad för min del.

Körkarlen av Selma Lagerlöf var inget vidare och gick segt att läsa, A Room Full of Bones av Elly Griffiths var bra men tog också tid…

Själakistan av Ann Rosman fick mig dock ur svackan tror jag! Hurra. Med den utläst ska jag ge mig på Välkommen ut på andra sidan av Annamaria Jansson, som jag sett fram emot ett tag.

Efter det får det bli något annorlunda, antingen en klassiker, en utmaningsbok typ Murakami eller något annat som ligger utanför min komfortzon.

Kul det där med komfortzon i läsandet förresten. Att läsa är verkligen som att resa. Kul att se sig om men skönt att komma hem!

Selma Lagerlöf – Körkarlen

klasutman1Körkarlen var en utmaninngsbok x 2; den fanns både med i min Boktolva och i min Klassikerutmaning.

För att vara helt ärlig kom den med i klassikerutmaningen just för att den fanns på Boktolvan. Och för att vara helt ärlig fanns den med på Boktolvan för att den stått i bokhyllan länge, och för att det var den tunnaste Lagerlöf jag hade.

Inte de finaste av läsmotiv kanske? Icke desto mindre, nu är den utläst!

Så här fin är min utgåva

körkarlen

Omslag av Stig Södergren. Baksidan berättar såhär:

Körkarlen är Selma Lagerlöfs mirakelspel och höga visa om en gränslöst uppoffrande kvinnokärlek, en nyårslegend om en liten slumsysters handlingsevangelium berättad på en så lågmäld prosa att den just genom sin stillsamhet får oss att lyssna så intensivt.

Jag vet inte det, jag.

Det här är inte min typ av berättelse tror jag. Hur som haver så läste jag den nog inte under rätt förhållanden, det tog en hel vecka för mig att ta mig igenom dessa 112 sidor och det beror inte på att språket var svårt, utan för att jag haft fullt av tankar i huvudet, detta var ju veckan jag blev med häst!

Visst märker man på språket att det är en bok som skrevs 1912 och inte 2012, men jag tyckte om det. Vackra ord och uttryck man vill läsa om och liksom smaka av en gång till. Men jag blev inte alls engagerad i varken körkarlen själv, David Holm eller Syster Edit.

Körkarlen filmatiserades 1920 och hade premiär 1921. 2012 utsågs den till den bästa svenska filmen någonsin. Lite sugen på att se den, kanske jag gillar berättelsen filmatiserad?

Jag gillade inte Körkarlen något vidare alltså, men med detta är inte sagt att jag inte kommer läsa mer av Selma Lagerlöf, för det vill jag! Jag skulle vilja läsa om Charlotte Löwensköld, som jag läste i mellanstadiet, och kanske Gösta Berlings saga eller Nils Holgersons underbara resa genom Sverige. Men inte just nu. Kanske till hösten?

Rekommendera gärna den bästa Lagerlöf du läst!

Klassikerläsning: Körkarlen

Det går lite segt med Körkarlen av Selma Lagerlöf faktiskt! Jag har kommit halvvägs ungefär och jag vet att jag varit en ofokuserad läsare denna vecka – har mest haft den nya familjemedlemmen hästen i huvudet. Jag har tittat på raderna men inte tagit in vad där stått. Så får jag gå tillbaka någon sida och börja om. Där någonstans har jag somnat.

Nu är frågan – ska jag pausa och ta upp något annat? Något lättsammare? Eller ska jag tröska vidare med Körkarlen och riskera att jag tröttnar helt?

Det kan bli en novell till av Nam Le. Eller så blir det en novell av Peter Robinson.  Eller…

Livets riktigt svåra val, alltså…

Och vad är en Novell egentligen?!

Enligt Wikipedia är en novell vanligen mellan 5 och 50 (bok)sidor. Men var går gränsen mellan en (lång) novell och en kort roman?

Jag läser Selma Lagerlöfs Körkarlen just nu och den är ungefär 100 sidor. Ingen novell i alla fall, men en väldigt kort roman.

Jag håller också på med Nam Les Båten, en novellsamling. Hittills har jag läst en: Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja.

Jag är inte så bra på (eller van vid) att läsa flera böcker samtidigt, men jag tänkte att noveller måste ju vara bra till det – när man behöver andas lite mellan böckerna, eller vill varva lite bara.

Jag gillar ju Peter Robinson, och tänker att hans novellsamling The Price of Love kanske är bra för mig att varva med mellan mina utflykter till olika världsdelar i vår!

– En novellvåg i bokbloggarhavet –