Körkarlen var en utmaninngsbok x 2; den fanns både med i min Boktolva och i min Klassikerutmaning.
För att vara helt ärlig kom den med i klassikerutmaningen just för att den fanns på Boktolvan. Och för att vara helt ärlig fanns den med på Boktolvan för att den stått i bokhyllan länge, och för att det var den tunnaste Lagerlöf jag hade.
Inte de finaste av läsmotiv kanske? Icke desto mindre, nu är den utläst!
Så här fin är min utgåva

Omslag av Stig Södergren. Baksidan berättar såhär:
Körkarlen är Selma Lagerlöfs mirakelspel och höga visa om en gränslöst uppoffrande kvinnokärlek, en nyårslegend om en liten slumsysters handlingsevangelium berättad på en så lågmäld prosa att den just genom sin stillsamhet får oss att lyssna så intensivt.
Jag vet inte det, jag.
Det här är inte min typ av berättelse tror jag. Hur som haver så läste jag den nog inte under rätt förhållanden, det tog en hel vecka för mig att ta mig igenom dessa 112 sidor och det beror inte på att språket var svårt, utan för att jag haft fullt av tankar i huvudet, detta var ju veckan jag blev med häst!
Visst märker man på språket att det är en bok som skrevs 1912 och inte 2012, men jag tyckte om det. Vackra ord och uttryck man vill läsa om och liksom smaka av en gång till. Men jag blev inte alls engagerad i varken körkarlen själv, David Holm eller Syster Edit.
Körkarlen filmatiserades 1920 och hade premiär 1921. 2012 utsågs den till den bästa svenska filmen någonsin. Lite sugen på att se den, kanske jag gillar berättelsen filmatiserad?
Jag gillade inte Körkarlen något vidare alltså, men med detta är inte sagt att jag inte kommer läsa mer av Selma Lagerlöf, för det vill jag! Jag skulle vilja läsa om Charlotte Löwensköld, som jag läste i mellanstadiet, och kanske Gösta Berlings saga eller Nils Holgersons underbara resa genom Sverige. Men inte just nu. Kanske till hösten?
Rekommendera gärna den bästa Lagerlöf du läst!