När jag nu kämpar med Kampen om Järntronen (A Game of Thrones) inser jag hur viktigt jag tycker det är med kapitelindelning.
Kampen om Järntronen är verkligen läsning utanför boxen för mig. Det är fantasy, en tegelsten och utspelar sig i en helt annan värld. Jag har svårt med den dels på grund av det, och dels på grund av att det är så himlans många namn hela tiden. Jag har börjat skriva upp dem vid sidan av…
Det som dock underlättar läsningen är att det är relativt korta kapitel, så jag kan läsa en liten stund, lägga ifrån mig boken (eventuellt läsa något annat) och ta upp den igen. Hade det inte funnits några kapitel hade det här nog varit ett omöjligt projekt.
Det är inte ofta, men ibland stöter man ju på en bok helt utan kapitel, där historien bara fortsätter och fortsätter. Ett sådant exempel är Doris Lessings Det femte barnet, men där fungerade det ändå ganska bra. Det fanns ett flyt i den berättelsen, men det bar mig ändå lite emot att lägga ifrån mig boken mitt i, liksom.
Ytterligare ett exempel är JD Salingers Franny och Zooey, som bara består av två delar, Frannys och Zooeys. Där tycker jag inte att det fungerade lika bra, men det beror säkert på att jag inte gillade boken…
Kapitel, alltså. Viktiga för min läsning!