Franny och Zooey har jag tänkt läsa ganska länge. Jag har tidigare läst och gillat Räddaren i nöden (The Catcher in the Rye) av samma författare men den här var verkligen inte lika bra.

Det gick riktigt segt med läsningen och jag tyckte inte att handlingen var mycket att hurra över, heller. Jag har förstått det som att det var två noveller från början, en Franny och en Zooey. De är syskon och Zooey är en förkortning (eller snarare smeknamn) för Zachary. Den är skriven i mitten av femtiotalet och utspelar sig i New Haven (på Yale) i Frannys del och i New York (Manhattan) i Zooeys del.

Franny har fått någon sorts sammanbrott och Zooey… jag vet inte. Hans del känns oändlig, han ligger i badet och läser något gammalt brev från något av deras äldre syskon, sedan kommer mamman in och ska prata om Franny och han är ganska otrevlig mot mamman, sedan rakar han sig och sedan ska han försöka tala Franny till rätta, och ur depressionen eller sammanbrottet eller vad det är.

Jaha. Jag fattar verkligen inte storheten med den här boken, inte alls. Som jag förstått det är det en stor och fin amerikansk klassiker och folk (åtminstone i teveserier och böcker) döper sina barn efter Franny och Zooey men jag vet inte varför man vill kalla sina ungar efter dessa två. Normalt skulle jag inte läst ut den när den inte gav mig något efter femtio eller hundra sidor, men dels är den så kort och dels ville jag verkligen veta vad som var så bra med den. Och nu vet jag. Inget?

Mig hjälpte det heller inte att den helt saknar kapitelindelning, eller andra ”hållplatser” det blir bara en enda lång bla-bla-bla-bla-öken.

Andra som tyckt till är All kinds of books, Annas böcker och Corren. Ett litet smakprov finns här.

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

Franny och Zooey (Franny and Zooey), 190 sidor (inbuden), Bakhåll.