Douglas Kennedy är en av mina favoritförfattare, alla tider, alla kategorier. Jag har läst allt skönlitterärt han skrivit, förutom The Dead Heart, men det har det blivit ändring på nu under semestern. Recension av den nästa vecka.

Five Days var riktigt njutbar!

Five Days är ingen cancerbok, som man kan tro om man bara läser de första sidorna, eller min smakebit. Five Days handlar om Laura, som arbetar som teknolog; hon kör en stor scanner på ett sjukhus och är den som sprutar in kontrastvätskan och den första som får se om det finns eventuell cancer hos en patient. Eller om det inte finns. Men hon kan inte ge några besked, eftersom hon inte är läkare. Hon har istället övat in olika fraser som inte ger patienten besked, men de får i alla fall höra något efter undersökningen.

Sedan ungefär tjugo år är hon gift med Dan. De har två barn och bor i ett hus, men är inte särskilt lyckliga. Hon går till jobbet men har svårare och svårare att hantera all den sjukdom hon får se, och Dan är arbetslös. Äktenskapet är mer eller mindre kärlekslöst men Laura har liksom nöjt sig med det. Eller finns det mer att få ut av livet? Laura åker på en konferensresa till Boston. I hotellets lobby möter hon en person som får henne att omvärdera sitt liv lite. Hon kanske inte behöver nöja sig?

Den här boken är fint berättad, ur Lauras perspektiv. Det är intressant att läsa om hennes förhållande till både Dan och sina barn och till sitt jobb. Den här personen som hon möter i hotellets lobby är också intressant att läsa om, att följa deras samtal (de är båda förtjusta i ord och det är roligt att läsa men blir kanske svårt att översätta) men någon stans in i den här parallell-historien tycker jag det går lite för fort, vissa saker som sägs känns inte helt trovärdiga. Men allt runt omkring är så bra, så det kan jag ha överseende med.

Mer vill jag inte säga. Läs!

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Jag hittar inga svenska recensioner, så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att detta är en riktigt bra bok!