Månadsarkiv: mars 2014

Sara Lövestam – Hjärta av jazz

Jag visste att Hjärta av jazz skulle  vara bra. Jag hoppades att den skulle vara underbar. Den är fantastisk.

hjärta av jazz

Ni ser ju omslaget, visst kvillrar det i kroppen redan nu?

Steffi Herrera går i nian och är utanför. Hon kallas alla möjliga och omöjliga hemska saker av sina klass”kamrater”. Steffi vet dock vem hon är och fastän hon går in och gråter på de hemska högstadietoaletterna ibland så är hon stark. Och hon älskar jazz. På väg hem från skolan går hon förbi ett äldreboende och en dag hör hon musik genom ett öppet fönster. Povel Ramel. Hon stannar och lyssnar och börjar prata med Alvar som bor där. Trots åldern och andra uppenbara skillnader kommer de varandra nära och en speciell vänskap utvecklas dem emellan.

Alvar berättar historier om fyrtiotalet – musiken, tiden, nalensnajdare och swingpjattar. Steffi tar oss med i sin bitvis jobbiga verklighet.Sara Lövestam navigerar skickligt mellan då och nu och som läsare blir jag nästintill förtrollad, men inte bortkollrad.

Jag gillar både Steffi och Alvar och mitt hjärta är fullt av kärlek, och jazz, när jag avslutar läsningen.

Det här är andra boken jag läser av Sara Lövestam, men inte på långa vägar den sista.

Grattis Barbro Lindgren!

Vad glad jag blev när jag läste att årets Almapristagare är Barbro Lindgren!

Jag har inga starka barndomsminnen av hennes böcker även om jag säkert fick Max-böckerna lästa för mig. Däremot upptäckte jag Loranga Masarin & Dartanjang i (ung) vuxen ålder, då som cd-bok i uppläsning av the one and only Toivo Pawlo. Så suveränt roliga, underfundiga och smarta!

loranga 1

Pappersboken kan man köpa här. Cd:n hittar jag dessvärre inte…

Litto 2014 – Listan!

Jag var inte så engagerad i Mello och inte i Litto heller. Men en lista är ju alltid en lista…  Det var Bokdivisionen tror jag som började att sammanställa vilka hon läst och inte på listan. Kul idé, jag hänger på (mest för att alla andra ska få känna sig duktiga, jag brukar inte lyckas så bra med sådana här klassikerlistor…)!

De fetmarkerade har jag läst.

  1. Utvandrarna av Vilhelm Moberg (påbörjad, tyckte den var något av ett sömnpiller)
  2. Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren (har naturligtvis fått den läst för mig som liten, men det räknas väl inte…?)
  3. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij (borde-klockan ringer, men orka?)
  4. Stolthet och fördom av Jane Austen (min recension)
  5. Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström (läst annat av författaren, men inte denna. Hela serien finns dock i hyllan!)
  6. Flyga drake av Khaled Hosseini (min recension)
  7. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (gillade! Dock kom jag aldrig igenom Gregorius, ”fortsättningen”)
  8. Härskarringen av J.R.R. Tolkien (kommer jag nog aldrig ge mig på. Inte min grej)
  9. Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (tänkte läsa Nils Holgersson först)
  10. 1984 av George Orwell (känns som att jag läst den ”krig är fred” är sådant allmängods, men det har jag inte)
  11. Anne Franks dagbok av Anne Frank (står både i hyllan och i Boktolvan!)
  12. Jane Eyre av Charlotte Brontë (påbörjad, har som ambition att fortsätta…)
  13. Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez (började när jag kände mig ambitiös för några år sedan, kom aldrig någon vart)
  14. Boktjuven av Markus Zusak (precis fått den genom bokbytarhyllan på jobbet!)
  15. Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren (mycket överskattad -min recension)
  16. Processen av Franz Kafka
  17. Möss och människor av John Steinbeck (dock läst annat av honom)
  18. Häxan och lejonet av C.S. Lewis
  19. Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
  20. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian (läste istället för Anne Frank på högstadiet. Läst om och älskar!)
  21. Utrensning av Sofi Oksanen (står i hyllan, från bokbytarhyllan)
  22. Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling
  23. Flugornas herre av William Golding
  24. Torka aldrig tårar utan handskar. 1, Kärleken av Jonas Gardell (Tyckte mycket om både denna, Sjukdomen och Döden – min recension)
  25. Simon och ekarna av Marianne Fredriksson
  26. Aprilhäxan av Majgull Axelsson (min recension)
  27. Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson
  28. Vredens druvor av John Steinbeck
  29. Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe (fängslades av filmen i tidiga tonår och läste även boken, skulle vilja läsa om nu)
  30. Mig äger ingen av Åsa Linderborg (läste när den var i ropet, tyckte om!)

Resultat: 11 av 30. 13 med de jag påbörjat. Jag kanske skulle ha varit med och röstat då?  Då skulle Sara Lövestams Tillbaka till henne varit med på listan. Vad mer… Den hemliga historien av Donna Tartt, Norrtullsligan av Elin Wägner…

Douglas Kennedy – The Pursuit of Happiness

Douglas Kennedy är en av mina favoritförfattare och står således också på min auto-buy lista. Jag läser om hans böcker ibland också, och min absoluta favorit är The Pursuit of Happiness. På svenska heter den Den andra kvinnan. Tyvärr har den ett eländigt fula (i mitt tycke) omslag i alla utgåvor jag hittar:

the pursuit of happiness

Det ovan är väl helt ok, lite femtiotalsaktigt, men ändå tycker jag inte det stämmer mer berättelsen.

Men det nedan har ingen relevans för storyn alls tycker jag:

the pursuit of happiness 3

Min utgåva ser ut så här:

the pursuit of happiness 1

Ok, ja, några delar av berättelsen tillbringar huvudpersonen på en lång, lång strand, men hon promenerar på den, hon sitter inte och läser och absolut inte i morgonrock. De kunde visat en kvinna, gåendes, längre bort i fjärran istället…?

Nåväl, nog om omslagsdesign. Berättelsen är ack så bra! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag har läst om den nu, men bra många gånger är det i alla fall. Det är en stark berättelse om kärlek, svek och ideal och spänner över femtio år.

1945. Thanksgiving på Manhattan, kriget är slut. Sara Smythe är på fest hos sin bohemiske bror Eric. Hon har nyss gått ut college och flyttat från Hartford och sina WASP-iga föräldrar till Mahattan för att arbeta på tidningen Life. På festen träffar hon Jack Malone och den där berömda magin uppstår. Men dagen efter ska han åka till Europa för att bevaka krigsslutet för arméns tidning.

Ett slumpartat möte, kärlekshistoria som är ljuv, bitter, härlig och hemsk och allt däremellan. I efterdyningarna av kriget visar sig den stora kommunisträdslan och det är angiveritider så det står härliga till, vilket präglar både samhället i stort och Sara och hennes närmaste.

Åh, det finns så många härliga saker med den här boken! Kärlekshistorien, så klart. Beskrivningarna av New York (och även andra miljöer), skildringarna av tiden, av att jobba i tidningsbranschen… En av de miljöer/scener som gör att jag ofta vill återvända till är när (jag hoppas att jag inte avslöjar för mycket nu) Sara skaffar en lägenhet och renoverar och inreder den. Jag vet inte vad det är med beskrivningen av det, men jag sugs in i det där. Det är väl något med att bygga upp ett nytt liv, skaffa sig förutsättningar, ni vet – göra lemonad när livet ger en citroner?

Det här är en av mina absoluta favoritböcker  – läs och njut du med!

Peter Robinson – Watching the Dark

När jag vann den senaste boken i serien om Alan Banks – Children of the Revolution – i Lottens tävling (tack!) upptäckte jag att jag hade missat en bok i serien. Den lyckliga slumpen (happenstancen, serendipiteten…) gjorde att jag hittade den på den lilla Spar-butiken i Tarajalejo på Fuerteventura när vi var där för några veckor sedan. Självklart köpte jag den (fattas bara annat!) och började läsa den på planet hem. Det var ett bra tag sedan jag läste boken före – Bad Boy – och jag hade glömt en hel del av vad som hänt.

watching the dark

Polisen Bill Quinn dödas av en bågskytt utanför en konvalescenthem för poliser. Alan Banks kallas till platsen och i Bills rum hittas en del komprometterande bilder. Kan Bill ha varit utsatt för utpressning? Var han korrumperad, eller finns det någon annan förklaring?

Annie Cabot börjar arbeta igen efter en tids sjukskrivning. Hon och Banks har ju en delvis kompicerad relation men det verkar funka bra dem emellan nu. Svårare har Banks för internutredaren Joanna Passero, som är insatt för att utreda Bills eventuella korruption. För att lösa mordet tittar de på Bills gamla utredningar, och det visar sig att det han har ett olöst fall han aldrig riktigt kunnat släppa; för sex år sedan försvann 19-åriga Rachel under en möhippa i Tallinn. Kan Bills mord ha något att göra med den utredningen?

Alan Banks far till Tallinn för att utreda Bills inblandning i den estniska utredningen en gång för alla, och surar som en tonåring för att han måste ha med sig moraltanten Joanna Passero, men han finner sig i det till slut.

Det märks att Peter Robinson gjort en hel del research om Tallinn och Estland, men han skriver mig inte på näsan med det och det gillar jag. Även om Banks håller sig på mattan i denna bok får man läsa en del om hans relationer till och med kvinnor, och jag blir lite trött på att den manlige polisen i polisdeckaren alltid är sådan här. Alan Banks, Kurt Wallander (de är för övrigt slående lika, opera, whisky, frånskild, haltande kontakt med barnen, dålig/obefintlig kontakt med barnens mor, affärer med kollegor…), Paul Hjelm (Arne Dahls A-gruppen), Sebastian Bergman (Hjort/Rosenfeldt)… Men trots detta tycker jag mycket om Watching the Dark och jag fortsätter att gilla Alan Banks mycket.

Donna Tartt – The Goldfinch/Steglitsan

Oj, peppen, hypen, förväntningarna, rädslan… Donna Tartt, denna ikoniska, mytiska författare som tar ett decennium på sig att skriva en bok. Eller vad vet jag, hon gör kanske annat emellan också. The Secret History/Den hemliga historien (DHH) älskar jag och har läst om flera gånger. The Little Friend/Den lille vännen (DLV) blev jag gruvligt besviken av eftersom jag hade förväntat mig en ny DHH men DLV var något helt annat.

the goldfinch

The Goldfinch/Steglitsan närmade jag mig därför med vaksamhet och viss rädsla, inte minst på grund av dess omfattning, 771 storpocketsidor på engelska. Jag vilade på lagrarna och beställde den först i januari och sparade den till sol/lässemestern i februari. En vecka i solen, utan andra planer skulle passa den här läsningen perfekt.

Och ja, Donna Tartt levererar, hallelulja!

Theo Decker är 13 år gammal när han förlorar sin mamma. Mamman dör i en explosion på ett museum som Theo mirakulöst överlever. Han finner sin väg ut ur bråten och med sig tar han tavlan The Goldfinch som han sedan håller gömd. Tavlan är liten till formatet men helt unik – det är det enda återstående verket av den på 1600-talet verksamme konstnären Fabritius vars övriga verk förstördes i en annan explosion.

Eftersom Theos pappa lämnade familjen en tid innan olyckan utan att lämna någon ny adress står Theo helt ensam i världen. Han får flytta in hos sin kompis Andy Barbour, vars familj har en stor men ganska dyster lägenhet på Park Avenue. The Barbours kommer att spela en stor roll i Theos liv och även om de är en ganska dysfunktionell familj, tycker jag ändå mycket om den.

Det finns många personer som har en stor betydelse för Theo; mamman, the Barbours, den galna kompisen Boris, ungdomskärleken/fixeringen Pippa, härlige möbelsnickaren/restaureraren Hobie… men det är ändå målningen som står i centrum.

goldfinch

Jag fattar inte riktigt storheten med den, måste jag erkänna. En fastkedjad steglits. Men den blir på ett effektivt sätt navet i Theos liv, under de tio-tretton någonting åren romanen utspelar sig. Jag håller  inte med om att det är målningen som gör att Theo (enligt baksidestexten) dras in i ”the criminal underworld”, det är väl snarare den traumatiska händelsen med explosionen och otryggheten efteråt, som formar honom som person, hans ageranden och det faktum att han tar droger som… jag vet inte vad.

Jag gillade The Goldfinch mycket och påverkades mycket under läsningen (vittnar min man om i alla fall). Jag gillar Theo mycket, men även hur personerna runt honom skildras; Hobie, mamman, Pippa, Mrs Barbour… Jag tycker också att Donna Tartt fångar miljöerna på ett härligt sätt, både de i New York och Las Vegas. Det jag kan ha lite synpunkter på är längden. Rent tekniskt spelar det förstås inte någon roll om en berättelse är 100 eller 700 sidor, men det finns vissa avsnitt jag tycker kanske är lite överflödiga. Fast det är ju svårt att veta hur berättelsen skulle ha varit utan dem! Och upplösningen sedan… jag vet inte om jag förstår den riktigt faktiskt. Det kan kanske klarna med en omläsning. Och The Goldfinch håller för omläsning, det kan jag lova!

Läs även vad Dark Places-Helena, Bokhora-Johanna Ögren, Annika Koldenius, Fru E:s böckerKulturbloggen och Marias bokliv tyckte!

Bokbloggsjerka: Läsare=samlare?

I veckans jerka frågar Annika: Do readers have to be collectors?

Nej, man måste inte spara, eller samla på, allt man läser. Men jag tror att många gör det! Om jag verkligen gillar en bok har jag svårt att skiljas från den. Om jag tycker den var sådär, och är helt säker på att jag inte kommer att läsa om den, kan jag lämna den till bokbytarhyllan på jobbet. Därifrån hämtade jag förresten denna granna hög:

20140314-073357.jpg

Jag är nog allt en samlare…

Förresten kan man också tävla om en bokask i denna jerka! Den här vill jag ha!

Arne Dahl – Misterioso

Jag har hört så mycket gott om serien om A-gruppen att jag köpte de fyra första i pocket tidigt i höstas, men de fick alla värma hyllan tills nu.

misterioso

Flera svenska finansmän mördas och en specialgrupp – A-gruppen – skapas av ett antal kompetenta poliser från hela landet. Titeln Misterioso syftar på ett jazz-stycke som mördaren lyssnar på när morden utförs.

Mordintrigen gillar jag, och särskilt kopplingen till jazz-låten. Ett kul grepp.

Polisgänget gillar jag bitvis, men bitvis är det kanske lite väl klichébetonat. Inte för att det spelar så stor roll egentligen. Huvudpersonen i boken är Paul Hjelm, från Huddingepolisen. Han har till en början ett väl fungerande och trevligt familjeliv, men sedan krisar det förstås (förstås, eftersom det är en polisroman och hur många polisromaner har DU läst där den (manliga) huvudpersonen är lyckligt gift med sina barns mor?).  En kanske kan räkna ut vad som händer sen (ja, det finns en kvinnlig kollega. En.).

Det är någonting med texten och stämningen som får mig att tänka på gamla filmer. Något dröjande i dialogen kanske… Jag vet inte om jag tycker om det eller inte. Jag har hört mycket gott om Arne Dahls författarskap men jag blev inte helt övertygad av Misterioso. Jag ska läsa lite fler böcker i serien innan jag bestämmer mig för vad jag tycker!

Mia March – Finding Colin Firth

Den här köpte jag endast på grund av omslaget (som råkar bestå titeln i stort sett).

finding colin firth

Den här historien kretsar kring Veronica Russo, Bea Crane och Gemma Hendricks, tre kvinnor vars liv korsas i den lilla kuststaden Boothbay Harbour i Maine, USA. De är alla förtjust i skådespelaren Colin Firth i samband med att han besöker staden för att spela in en film lär de känna varandra.

Veronica ser gärna hans filmer om och om och OM igen, och drömmer sig bort. Hon har återvänt till sin barndoms Boothbay Harbour efter att ha flyttat runt i flera år sedan familjen bröt med henne. Hon jobbar på café och bakar gudomligt goda pajer, som är lite speciella…

Bea har precis gått ut college och borde jobba som lärare, men sedan hennes mamma dog får hon inte riktigt ihop livet och känslorna. Hon får reda på att hon adopterades bort som spädbarn och kanske kan en träff med hennes biologiska mor bidra till att hon hittar sig själv.

Gemma kommer till Boothbay Harbour för att fira en kompis som ska gifta sig, men egentligen flyr hon. Hon har just fått reda på att hon är gravid och vet inte vad hon känner. Hon vet dock att hennes man kommer att bli överentusiastisk och dra med henne till förorten, och vänta sig att hon ska lägga sin journalistkarriär på hyllan för att bli heltidsmamma.

Som sagt, kvinnornas liv korsas i pittoreska lilla Boothbay Harbour i Maine och det är en härlig historia. Colin Firth är (dessvärre?) inte med knappt alls men det gör inte så mycket. Vi får följa kvinnorna en och en i varsitt kapitel, och till en början tycker jag att bytena är väldigt vältajmade, precis när jag vill läsa mer om någon av dem så får jag det.

Det är en optimistisk, verkligen feelgood historia och jag köper den, trots att den blir lite väl sockersöt, tuddenuttig och allting-ordnar-sig-till-det-bästa mellan varven. Men ibland är det så skönt att läsa sådant! Jag skriver recensionen flera veckor efter att jag har läst ut boken, men jag kommer fortfarande ihåg känslan och stämningen.

Det här är en bok jag kommer läsa om flera gånger, när jag behöver en socker-kick i livet! Rekommenderas!