Douglas Kennedy är en av mina favoritförfattare och står således också på min auto-buy lista. Jag läser om hans böcker ibland också, och min absoluta favorit är The Pursuit of Happiness. På svenska heter den Den andra kvinnan. Tyvärr har den ett eländigt fula (i mitt tycke) omslag i alla utgåvor jag hittar:
Det ovan är väl helt ok, lite femtiotalsaktigt, men ändå tycker jag inte det stämmer mer berättelsen.
Men det nedan har ingen relevans för storyn alls tycker jag:
Min utgåva ser ut så här:
Ok, ja, några delar av berättelsen tillbringar huvudpersonen på en lång, lång strand, men hon promenerar på den, hon sitter inte och läser och absolut inte i morgonrock. De kunde visat en kvinna, gåendes, längre bort i fjärran istället…?
Nåväl, nog om omslagsdesign. Berättelsen är ack så bra! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag har läst om den nu, men bra många gånger är det i alla fall. Det är en stark berättelse om kärlek, svek och ideal och spänner över femtio år.
1945. Thanksgiving på Manhattan, kriget är slut. Sara Smythe är på fest hos sin bohemiske bror Eric. Hon har nyss gått ut college och flyttat från Hartford och sina WASP-iga föräldrar till Mahattan för att arbeta på tidningen Life. På festen träffar hon Jack Malone och den där berömda magin uppstår. Men dagen efter ska han åka till Europa för att bevaka krigsslutet för arméns tidning.
Ett slumpartat möte, kärlekshistoria som är ljuv, bitter, härlig och hemsk och allt däremellan. I efterdyningarna av kriget visar sig den stora kommunisträdslan och det är angiveritider så det står härliga till, vilket präglar både samhället i stort och Sara och hennes närmaste.
Åh, det finns så många härliga saker med den här boken! Kärlekshistorien, så klart. Beskrivningarna av New York (och även andra miljöer), skildringarna av tiden, av att jobba i tidningsbranschen… En av de miljöer/scener som gör att jag ofta vill återvända till är när (jag hoppas att jag inte avslöjar för mycket nu) Sara skaffar en lägenhet och renoverar och inreder den. Jag vet inte vad det är med beskrivningen av det, men jag sugs in i det där. Det är väl något med att bygga upp ett nytt liv, skaffa sig förutsättningar, ni vet – göra lemonad när livet ger en citroner?
Det här är en av mina absoluta favoritböcker – läs och njut du med!
2 reaktioner till “Douglas Kennedy – The Pursuit of Happiness”