I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!
Ä hoppade jag visst över.
Men Klas Östergren har skrivit en av mina favoritböcker, Gentlemen. Gentlemen kom ut 1980 och 2005 kom uppföljaren Gangsters ut.
Han har skrivit mycket annat också, flera pjäser bland annat.
Har du läst något av Östergren? Har du någon annan författare på Ö att dela med dig av?
The Red Road av Denise Mina liksom hoppade upp i famnen på mig i veckan. Denise Mina är en av mina favoritförfattare men jag hade ändå lyckats missa att hon skulle komma med nytt. Kul! Jag köpte och började läsa direkt så klart.
Polisen Alex Morrow ska vittna i en mordrättegång mot Michael Brown som hon hoppas ska åka på ett långt fängelsestraff. Han sitter häktad i väntan på och under rättegången, men hans fingeravtryck hittas på en brottsplats där en man hittades mördad – under tiden Brown uppenbarligen har suttit bakom lås och bom. Alex Morrow kan inte släppa denna gåta.
Brown had been locked in a prison cell and simultaneously halfway across the city, touching things and murdering a man in a deserted block of flats. It was too much of a coincidence, the prints being found right now, just when he was about to go down for a long time. What was even stranger than his teleporting stunt was that it wouldn’t get him out of prison. Brown plus others had staged this baffling, elaborate hoax and neither Morrow nor Ridell could work out what the pay-off was to them.
För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!
I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!
Jenny Åkervall har skrivit den förträffliga romanen Jag tjänar inte, som kom ut i våras. Läs min recension här.
Karaktärerna och delar av handlingen levde med mig ganska länge efter att jag läst ut boken, sådant gillar jag! Hoppas Jenny Åkervall skriver mer snart…
Har du läst Åkervalls bok? Har du någon annan författare på Å att dela med dig av?
I veckans bokbloggsjerka radar Annika upp tio av sina favoritförfattare och ställer sedan frågan:
Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?
Mitt svar är inte lika entydigt Storbritannien som Annikas är, men det är nog där jag landar ändå.
Peter Robinson, Agatha Christie, Denise Mina, Elly Griffiths, Jane Austen, Sophie Kinsella, Jill Mansell och många fler, högt och lågt, tillhör mina favoriter.
Men jag har ju många svenska favoriter också: Åsa Larsson, Ann Rosman, Annamaria Jansson för att bara nämna några. Om jag snabbt summerar årets läsning hittills väger nog Sverige tyngst, men allt har inte varit favoriter.
Och just det, USA… Douglas Kennedy, Donna Tartt…
Så, om jag måste välja land väljer jag Storbritannien. Eller ännu hellre de brittiska öarna så att jag får med Irland också så får Marian Keyes vara med (eller är det en grov förolämpning att inkludera Irland i de brittiska öarna – men vad heter det då?)
För om det är något jag kan längta efter så är det brittiskt – att läsa om härliga personer, mysiga landskap, pubar och byar, tillsammans med en smaskig deckargåta, ahhh….
Jag blir lite avis på alla som ska till bokmässan idag. Jag är inte en av er, tyvärr!
Med lite bättre planering eller en annan prioritering hade jag kunnat vara det, men jag får väl satsa på nästa år istället.
Men av kan berätta om vad jag ska göra istället:
Idag är jag för tredje dagen på jobbkurs, som inte är lika givande som jag föreställt mig men ändå helt ok.
Imorgon är det en vanlig jobbdag.
På lördag smäller det till och här kommer skälet till att jag inte är på bokmässan:
Spanska ridskolan kommer till Globen och jag ska dit och titta på när hästarna galopperar i fyrspann framför en promenerande kusk, bland annat. Det ska bli så roligt och inspirerande att se! Se själva här!
På söndag är jag i stallet, det är jag i och för sig de andra dagarna också, men på söndag ska totto få nya skor.
Annars gläder jag mig åt att ha hamnat på en topplista, nämligen Cisionbloggs lista över bokbloggar. Vet inte riktigt varför jag hamnade där, men det var ju kul!
Denise Mina är en stor favorit hos mig! Garnethill-trilogin tycker jag är helt fantastisk. Böckerna om Paddy Meehan och Alex Morrow är inte riktigt lika superbra men allt av Mina är auto-buy för mig.
Denna vecka är jag några dagar i huvudstaden på kurs med jobbet och flanerade in på Pocketshop och vad hittade jag där….
Japp, en ny Mina! Hade inte ens helt klart för mig att det var en ny på gång… Yay!
Engagerande ungdoms- och bloggbok!
Men vad är en ungdomsbok egentligen? Det har jag aldrig riktigt lurat ut. Lex bok är en bok från 15 år och uppåt enligt förlaget, och jag vill nog betona det där ”och uppåt” – jag är mer än dubbelt 15 år gammal och gillade Lex bok skarpt! (är det kanske uppenbart att man är 15×2+ om man skriver ”gilla skarpt”…?)
Lex går sista året i gymnasiet och är ganska introvert. Hon har en kompis, Jonatan. Hennes pappa sitter i fängelse och Lex bor hemma hos mamma som hon kommer bra överens med, tills Bruno flyttar in och stör deras harmoni. Hon hälsar på sin pappa regelbundet och deras relation är lite omvänd, men fungerande.
För att revoltera mot hur samhällets krav på ungdomar ser ut (bland annat, det finns en annan orsak också men den får ni läsa om själva) startar Lex en blogg om en påhittad person, Maya. Bloggen blir väldigt framgångsrik och Lex vet inte hur hon ska hantera sitt alter ego. Vad är verklighet och vad är dikt? Hon går ut som Maya ibland och klär ut sig till oigenkännlighet. Men hur ska hon veta om folk gillar hennes yttre (Maya) eller hennes egna tankar (Lex)?
En del av texterna på Mayas blogg – Själens sår – tycker jag känns lite överdrivna. Men det kan ju bero på att jag inte är 15-18-19 år, kanske skulle jag gillat dem i den åldern.
Åh jag gillar Lex så mycket! Hon är lite udda och står för det, hon är stark och låter sig inte tryckas ner av något, vare det coola tjejer i skolan, knäppa Bruno eller lärarnas babbel om ”entreprenöriella egenskaper”. Den där andra orsaken till att Lex startar bloggen som jag skrev om ovan, blir en spännande motor och upplösning.
Ett plus för mig är att boken är snyggt formgiven (illustrationer av Stina Wirsén) inte bara på omslaget utan även på flikarna och insidan. Och så kom boken i ett fint paket också, ytterligare ett plus.
En smakbit från boken finns här.
Andra som läst och tyckt är Bokgalleriet, Åsa Warnqvist på SvD och Carolina läser.
Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel. Och gå in och läs Lex bok som blogg! En kul idé och riktigt lyckad.
Lex bok, 327 sidor (danskt band) Lilla Piratförlaget 2013. Stort tack för recensionsexemplar!
Åsa Larsson blir bara bättre och bättre!
Jag upptäckte Åsa Larsson på riktigt först den här sommaren. Och vilken upptäckt sedan, hon har verkligen tagit sig in på min favoritlista! Jag läste Solstorm ett tag efter att den kom ut och tyckte nog att den var helt ok. Sedan såg jag filmen och den var inte lika bra tyckte jag. Så gick det några år och i somras läste jag Till offer åt Molok och blev helt fast. Hon fångade mig från första sidan. Som tur var kunde jag låna de andra böckerna av samma person (min fina faster!) som jag hade lånat Molok av, så jag kunde bara fortsätta vara i Rebecka Martinsson-världen. Det har varit bra läsning, men jag tycker nog att Till dess din vrede upphör och Till offer åt Molok var allra bäst. I de andra (Det blod som spillts och Svart stig) tyckte jag inte att deckargåtan var lika stark och intressant som i de två senaste.
Till dess din vrede upphör är riktigt tät och spännande. Två ungdomar, Wilma och Simon som dykt på ett störtat flygplan, är försvunna, förmodat döda men har de blivit mördade? Vi får följa Wilma, som spökar lite för Rebecka och försöker leda in henne på rätt spår. Det här övernaturliga inslaget tycker jag är riktigt skickligt hanterat! Det för historien framåt och fördjupar den.
Något annat som också för historien framåt och fördjupar den är tillbakablickarna, som hör samman med vraket som Wilma och Simon dyker på. Vi kastas tillbaka till fyrtiotalet och problematiken med tyskvänligheten. Vi får lära känna den obehagliga familjen Krekula i både då- och nutid och det är en bekantskap jag i verkliga livet gärna är utan. Hu.
Alltså, om du inte redan läst Åsa Larsson, så gör det nu! Hon är lysande!
Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.
Andra som läst och tyckt är Johanna Ögren på Bokhora, Carolina läser och Erik Löfvendahl på SvD.
Till dess din vrede upphör, 321 sidor (pocket) Albert Bonniers förlag 2011
Jag sträckläste andra halvan av Lex bok i går kväll men tänkte ändå bjuda på en smakebit från den.
Lex går sista året i gymnasiet och är ganska introvert. Hon har en kompis, Jonatan. Hennes pappa sitter i fängelse och Lex bor hemma hos mamma som hon kommer bra överens med, tills Bruno flyttar in.
För att revoltera mot hur samhällets krav på ungdomar ser ut (bland annat) startar Lex en blogg om en påhittad person, Maya. Bloggen blir väldigt framgångsrik och Lex vet inte hur hon ska hantera sitt alter ego. Vad är verklighet och vad är dikt?
Smakebiten kommer från sidan 76 och Lex och mamman har precis haft en diskussion om att vilja göra någonting (Lex är ju ganska passiv) och bidra till samhället. Men Lex vill inte det, för det är ett skitsamhälle.
Hennes oro ser bara ut att bli större. Tänk om hon visste att jag är orolig för henne också. Att dansa så mycket zumba som hon och Bruno gör verkar överdrivet. Zumba är inte ens någon riktig dans, det är en påhittad träningsform för sådana som inte klarar av aerobics. Jag räknar dagarna tills jag får flytta och vara ifred med min passivitet.
Fler smakebitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten!
Rolig och medryckande krönikesamling!
Detta var det första jag läste av Martina Haag och jag gillade det!
Jag har ju sett boken tidigare, och trott att det varit någon slags metodbok, eftersom undertiteln är Från att orka stappla 20 meter till att springa marathon, och visst får man ta del av hur Martina lyckades börja springa och visst skulle jag kunna göra likadant men det är ingen instruktionsbok utan snarare en samling lätt- och snabblästa texter med roliga och väldigt träffsäkra observationer om löpning och löpare.
Någonstans skriver hon att hon inte tror att hon är byggd för löpning. Löpare är gjorda av balsaträ men själv är hon snarare gjord av järnek – det kanske till och med är farligt att springa då?
Jag känner igen det där tänket… Jag har själv ambitioner att löpträna till och från men jag har aldrig kommit längre än till att lunka en fyrakilometersrunda. Springa en mil, det borde en människa klara av. Jag är den där järnekstypen, verkligen ingen sprinter, men någonstans skulle jag ändå vilja klara att springa en mil utan att göra avbrott för att gå. Det behöver inte gå snabbt, men jag skulle vilja klara av det.
VI får se, om/när jag tar upp löpningen igen ska jag tänka på hur Martina gjorde. Hon klarade av att springa 12 minuter en dag, så nästa dag sprang hon 13. Sedan femkilometerslopp, sedan en mil och till sist ett marathon. Så långt har jag ingen lust att springa men man vet ju aldrig…
Om någon är intresserad av att läsa mer om att börja springa så rekommenderar jag ett besök hos 2xlblog. Jenny som driver den, har till sin stora förvåning blivit ”en sådan som springer” och just klarat av att springa en hel mil! Grattis!
Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.
177 sidor (pocket) Piratförlaget, 2013.
Books ABC 