Etikettarkiv: Siri Hustvedt

Top Ten Tuesday – Böcker som utspelar sig i New York

I dagens Top Ten hos The Broke And The Bookish är uppdraget att lista:
Top Ten Favorite Books With X Setting (ie: futuristic world, set mostly in schools, during World War II, books set in California etc. etc. So many possibilities!)

toptentuesday

Jag väljer ett säkert kort: böcker som utspelar sig i New York.

1. The Pursuit of Happiness av Douglas Kennedy
2. The Rules of Civility av Amor Towles
3. Det bästa av allt (The Best of Everything) av Rona Jaffe
4. Anybody Out There? av Marian Keyes
5. Kyssar på Manhattan (Kissing in Manhattan) av David Schickler
6. Den man älskar (Love The One You’re With) av Emily Giffin
7. Kärlekens historia (The History of Love) av Nicole Krauss
8. What I Loved av Siri Hustvedt
9. Someday, Someday, Maybe av Lauren Graham
10. Bergdorf Blondes av Plum Sykes

Nummer 5, 6, 7 och speciellt 10 är inga favoriter direkt, men något måste man ju fylla listan med.

Recension av Det bästa av allt kommer inom ett par dagar. Kyssar på Manhattan är mer eller mindre en novellsamling har jag för mig. Emily Giffin vill jag läsa mera av! What I Loved (Vad jag älskade) är riktigt bra, den enda av Siri Hustvedt jag gillat…

Top Ten Tuesday: Inte som förväntat

Idag är det Världsbokdagen (hurra!) och dagens fråga från The Broke and the Bookish är: Top Ten Books I Thought I’d Like MORE/LESS Than I Did.

Jag har nästan saknat min gamla käpphäst: Siri Hustvedts Sommaren utan män. Den trodde jag verkligen att jag skulle gilla. Jag VILLE gilla den, men kunde inte läsa ut den. Caitlin Morans How to be a Woman gillade jag förvisso, men jag trodde jag skulle gilla den mer.

Ann Rosman var jag lite skeptisk till från början då hon jämförts mycket med Camilla Läckberg. Orättvist mycket. Ann Rosman gillar jag numera skarpt!

Fredrik Backmans En man som heter Ove var jag också skeptisk till, på grund av hypen. Men den var ju helt underbar!

30 Days of Books – Dag 18, en besvikelse

Ska jag komma dragandes med Körkarlen igen? Nej, den hade jag ju med på Dag 8.

Nu ska jag istället rikta mina (besvikna) känslor mot Siri Hustvedts The Sorrows of an American.

Man ska inte döma hunden efter håren eller boken efter omslaget, men titta här:

sorrows1

Den ser ju så bra ut.

Om man läser om den svenska utgåvan låter det så här:

Erik Davidsen påträffar efter sin norskfödde fars död ett kryptiskt brev från en kvinna, skrivet när fadern arbetade i Minnesota under depressionen. Tillbaka i New York, där han arbetar som psykoanalytiker, ger Erik sig i kast med att läsa sin fars efterlämnade papper i hopp om att för första gången förstå honom. I dagböckerna ryms allt från kärleksbrev till. 

Under samma tid förälskar sig Erik i en kvinna som flyttat in i hans hus. Det visar sig emellertid att någon förföljer henne och hennes dotter. Dessutom har Eriks syster Inga blivit uppsökt av en journalist som hotar att röja en hemlighet om hennes avlidne man, en välkänd författare. Plötsligt finner sig Erik involverad i flera olika situationer där det förflutna gör sig påmint på ett omvälvande och skrämmande sätt. 

Låter ju jättebra. Men när jag läste den kände jag bara… blah. Eftersom jag gillade Vad jag älskade så mycket hade jag ganska höga förväntningar.

Magplask. Fast jag ska nog testa igen tror jag. Den låter ju så bra!

Bokbloggsjerka 22-25 mars: hyllad bok jag inte gillade

Annika är tillbaka efter datorstrul och så även jerkan!

Hurra, nu kan det bli helg på riktigt igen!

Nu frågar hon efter en hyllad bok som vi inte gillade. Jag brukar nog gilla det mesta, har nog rätt vanlig och okomlicerad smak (men det kanske man inte ska erkänna?!). Men givetvis klickar min smak inte alltid med den allmänna opinionen. Ofta blir jag lite skeptisk till böcker som hyllas unisont; det tog ett tag innan jag läste En man som heter Ove, till exempel (men älskade sen), Harry Potter var jag också skeptisk till ett tag men gillade mycket.

Femtio nyanser-trilogin har ju både hissats och dissats, men den gillade jag inget vidare, jag utvecklar det här.

Inte heller Sommaren utan män gick hem hos mig. Vet inte om den har blivit så himla hyllad, i och för sig.

Tematrio: Dåligt enligt mig

Det ska bli extra spännande att läsa tematriosvaren denna vecka! Lyran frågar efter tre exempel på vad man tycker är dålig litteratur. Det har ju varit en del prat om det på bokbloggarna senaste tiden…

Jag vet inte hur man objektivt bedömer vad som är dålig eller bra litteratur (det finns säkert kriterier på längden och tvären) men jag tycker att det är upp till varje läsare att avgöra. Hur många lager en bok har eller hur mycket karaktärerna utvecklas är ju delvis något som läsaren tolkar själv, och ibland kanske man tycker att en karaktär inte behöver utvecklas… Jag tycker inte alltid lika om böcker när jag läst om dem, ibland hittar jag nya saker jag gillar, fattar referenser på ett annat sätt eller är bara på annat humör. Det har ju inte alltid med kvalitén att göra, hur många ”lager” man anser att en bok har. Eller?

Och det är det jag tycker är så himla intressant, en läsares skit är en annans himmel!

Hur som helst, här är lite grejer jag inte gillar (men jag dömer inte dem som gör´t):

1. Femtio nyanser av honom av EL James tyckte jag inte var något vidare. Jag läste 99 sidor och gav sedan upp, så jag hann inte fram till de smaskiga bitarna. Jag hade andra spännande böcker som väntade så jag ville inte lägga tid på något jag inte gillade. Femtio nyanser har väckt mycket känslor, både positiva och negativa men jag hajade inte riktigt det. Kraften i det. Man kan ha åsikter om huvudpersonernas förhållande och vad de gör med och mot varandra, kvinnosynen, men om man inte gillar det måste man ju inte läsa vidare. Jag läser en del andra böcker som handlar om sådant jag inte gillar (mord, krig) men jag kan tycka de är bra ändå. Det var förresten hemskt roligt att läsa en del recensioner av Femtio nyanser, jag samlade några i mitt inlägg, som ni kan läsa här.

2. Självbiografier om hemska barndomar eller upplevelser eller brukar jag inte heller gilla, sådana som är skrivna av en person som tagit hjälp av en journalist eller typ av spökskrivare. Egentligen har jag inte läst särskilt många av dessa, jag får liksom lite klåda av bara tanken. Ni vet, böcker om ”min egen upplevelse av naturkatastrofen X”, ”mitt liv efter att X (valfri relation) blev mördad”, ”min hemska barndom med mobbing/taskiga föräldrar/missbruk”.

Jag vill med detta absolut inte förminska deras upplevelse av katastrofen/traumat/händelsen, ej heller deras rätt att skriva och uttrycka sig kring det, men jag antar att jag hellre läser/lyssnar/ser om sådant här i nyheterna. Eller läser om hitte-på katastrofer och händelser.

3. A summer without men av Siri Hustvedt gillade jag heller inget vidare. Många (både bokbloggare och andra) hade skrivit så fint och bra om den så jag trodde jag skulle gilla den, och jag tyckte så mycket om Vad jag älskade, men samtidigt hade jag lite i bakhuvudet att jag inte tog mig igenom The Sorrows of an American, för jag tyckte den var så… blah. Babbelbabbel, självcentrerat så det stänker om det och inget som lockade mig alls. Min recension av Sommaren utan män finns här. Jag borde väl ge boken till vår lilla bibbla på jobbet, men kan inte riktigt släppa den. Jag vill fortfarande att den ska vara bra men får väl inse att det inte var min grej. Det är med självcentrerat och blah, förresten. Vet inte riktigt varför jag störde mig så mycket på det i just denna bok, har säkert läst en hel massa självcentrerat och blah som jag ändå gillat.

Siri Hustvedt – The Summer Without Men

Jag har tidigare trott att jag gillat Hustvedt, men det är egentligen bara baserat på att jag tyckte så mycket om Vad jag älskade. Jag har försökt läsa The Sorrows of an American men kom inte igenom det men tänkte att The Summer Without Men säkert skulle vara bättre.

the summer without men

Den verkar ju så bra! Mia Fredricksens man meddelar hux flux att han träffat en annan. Mia får ett sammanbrott och efter en tid på sjukhus tillbringar hon sommaren i sin håla till barndomsstad, med sin mamma, mammans väninnor, en kvinnlig granne och några tonårstjejer på en sommarkurs hon håller. En sommar utan män alltså. Det låter som en riktigt bra bok, jag får vackra sepiatonade, filmiga bilder för näthinnan. Omslaget är vackert också.

Men jag fixar inte riktigt Hustvedt längre, hon känns högtravande och egocentrisk på något sätt och jag kan inte förmå mig till att riktigt bry mig om Mia Fredricksen och hennes äktenskapliga problem. Gefle Dagblads Lina Erkelius beskriver det på ett bra sätt här: Hustvedt med hybris!

Jag var verkligen inställd på att läsa ut den här boken (trots att jag inte brukar läsa ut böcker jag inte gillar) men två tredjedelar in i boken gav jag upp. Hon hade nog kunnat hålla fast mig om hon hade ägnat mer tid åt tjejerna i sommarkursen hon håller, och deras intrigerande. Men, jag vet inte… Det är lite för mycket babbel, för mycket ego, för lite intressant…

Andra som bloggat om boken är Magnus Eriksson på Svenska Dagbladet, Stina Otterberg på DN, Bokhora och Lotten. Bokklubben i P4 Extra pratade om Sommaren utan män i december 2012.

Finns både på svenska och engelska, på till exempel Adlibris och Bokus.

The Summer Without Men, 216 sidor, danskt band, Sceptre. Sommaren utan män, Norstedts 2011.

Läsa ut-panik

Nyårsafton tjänar som deadline för lite allt möjligt.
Jag har gett mig den på att läsa ut The Summer Without Men av Siri Hustvedt 2012. Jag vill gilla den men halvvägs in gör jag inte det.
Och How to be a Woman av Caitlin Moran började jag med höstas men den har också blivit liggande. Den klämde jag de 200 sista sidorna på idag. Den var tänkvärd och fylld med roliga citat – jag kanske borde jag inte stressat igenom den men jag ville inte ha den liggande längre.

Det är inte så kul att läsa ut på ”tid” bara för att man känner att man måste, men det finns också en tillfredsställelse i att lägga en utläst bok åt sidan. För att skoja till det tänkte jag ta någon novell som kom med Letto-plattan i morgon också.

Bokbloggsjerka 14-17 december

Annika ställer en ganska lätt fråga i veckans jerka:

Vad läser du just idag?

Denna fråga svarade jag på i mitt förra inlägg, men jag kan utveckla svaret lite här.

New Yorks gudar av Lyndsay Faye. Och så läser jag The summer without men av Siri Hustvedt, men den ligger lite åt sidan. Jag fokuserar på New Yorks gudar och ska försöka läsa ut den i helgen.

New Yorks gudar utspelar sig 1845: året då New Yorks poliskår skapades, och året då den irländska potatissvälten rådde. Timothy Wilde, som skadats i en våldsam brand, blir mer eller mindre tvingad att ta tjänst i den nybildade (och impopulära) polisstyrkan. Han har fallenhet för polisarbetet och utreder – just där jag befinner mig i min läsning – en liten pojkes dödsfall.

Den har varit lite seg att komma in i, det börjar ta sig efter drygt 100 sidor. Har inte haft så mycket lästid och ro denna veckan, det kan väl spela in i ”segheten” också.

Från A till Ö: H som i Siri Hustvedt

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Siri Hustvedts Vad jag älskade (What I loved) tyckte jag var helt underbar när jag läste den för några år sedan, det var en bok som stannade kvar i tankarna länge. Det är en bok om vänskap, två familjer som följs åt och om en stor tragedi som sätter vänskapen på hårda prov. Och som en bonus bjuds läsaren på många härliga New York-miljöer.

Eftersom jag blev så kär i Vad jag älskade högg jag in på The Sorrows of an American med samma förväntningar, men gillade den inte så den blev inte utläst. Men jag ska snart ge henne en ny chans och läsa The Summer Without Men. Får se om hon kan ta mig till samma höjder som första gången! Om hon gör det ska jag ge The Sorrows of an American en ny chans.

Siri Hustvedt har förresten norskt påbrå och är gift med Paul Auster.

Har du läst något av Hustvedt? Vilken gillar du bäst? Har du någon annan författare på H att dela med dig av?