Jag har tidigare trott att jag gillat Hustvedt, men det är egentligen bara baserat på att jag tyckte så mycket om Vad jag älskade. Jag har försökt läsa The Sorrows of an American men kom inte igenom det men tänkte att The Summer Without Men säkert skulle vara bättre.

Den verkar ju så bra! Mia Fredricksens man meddelar hux flux att han träffat en annan. Mia får ett sammanbrott och efter en tid på sjukhus tillbringar hon sommaren i sin håla till barndomsstad, med sin mamma, mammans väninnor, en kvinnlig granne och några tonårstjejer på en sommarkurs hon håller. En sommar utan män alltså. Det låter som en riktigt bra bok, jag får vackra sepiatonade, filmiga bilder för näthinnan. Omslaget är vackert också.

Men jag fixar inte riktigt Hustvedt längre, hon känns högtravande och egocentrisk på något sätt och jag kan inte förmå mig till att riktigt bry mig om Mia Fredricksen och hennes äktenskapliga problem. Gefle Dagblads Lina Erkelius beskriver det på ett bra sätt här: Hustvedt med hybris!

Jag var verkligen inställd på att läsa ut den här boken (trots att jag inte brukar läsa ut böcker jag inte gillar) men två tredjedelar in i boken gav jag upp. Hon hade nog kunnat hålla fast mig om hon hade ägnat mer tid åt tjejerna i sommarkursen hon håller, och deras intrigerande. Men, jag vet inte… Det är lite för mycket babbel, för mycket ego, för lite intressant…

Andra som bloggat om boken är Magnus Eriksson på Svenska Dagbladet, Stina Otterberg på DN, Bokhora och Lotten. Bokklubben i P4 Extra pratade om Sommaren utan män i december 2012.

Finns både på svenska och engelska, på till exempel Adlibris och Bokus.

The Summer Without Men, 216 sidor, danskt band, Sceptre. Sommaren utan män, Norstedts 2011.