Etikettarkiv: Donna Tartt

Summering av 2014

2014 var mitt tredje år i bloggosfären, och även det år luften pös ur bloggballongen. Vet inte vad det beror på, men både bloggandet och läsandet har dippat. Jag väntar på att blogglusten ska återkomma av sig själv.

Jag har läst 53 böcker under året, en i veckan alltså. Läsutmaningarna gick det åt pipan med, så fler sådana blir det nog inte.

Jag tänkte göra en väldigt enkel statistikövning för att summera året; lyfta fram de fem bästa böckerna jag läste 2014 (utan inbördes rang):

Donna Tartt – The Goldfinch

Sara Lövestam – Hjärta av jazz

Curtis Sittenfeld – Sisterland

Julia Dahl – Invisible City

Jojo Moyes – The Girl You Left Behind

Bubblare:

Elly Griffiths – The Outcast Dead

Cornelia Read – The Invisible Boy

Här ovan har jag bara listat nylästa böcker, hade jag tagit med omläsningar hade även/ någon av dessa kommit med:

Denise Mina – Garnethilltrilogin

Douglas Kennedy – The Pursuit of Happiness

Årets sist påbörjade bok blir Kristina Ohlssons Lotus Blues. Den verkar väldigt lovande, så det känns bra att avsluta 2014 och öppna 2015 med den!

Gott nytt år!

Äga fysiska böcker = Inre frid?

I helgens bokbloggsjerka frågar Annika:

För dig som läser e-böcker: brukar du köpa en fysisk bok av en e-bok som du har gillat?

För dig som inte läser e-böcker: kan du ge exempel på en bok som du t.ex. lånat på biblioteket, gillat och sedan köpt ett eget ex. av?

Jag är inte så stor på e-böcker, men det är ju väldigt smidigt att kunna köpa dem när som helst, var som helst rätt ner i läsplattan. Det gjorde jag också en gång mitt i natten när jag hade läst ut del ett i en trilogi och bara var tvungen att läsa del två. Sedan köpte jag den i ett fysiskt exemplar så jag kunde ha den i hyllan också.

Jag gillar att äga böcker. Så om jag lånar en bok jag gillar kommer jag troligen köpa den själv. Eller om jag har läst en bra bok med fult omslag och hittar ett snyggare. Eller om jag läst den översatta versionen och vill ha originalet på engelska…

Jag lånade Klas Östergrens Gentlemen för länge länge sedan och älskade den. Så jag köpte en begad pocket av den bara för att ha. Men omslaget var verkligen hiskeligt fult så jag köpte en snyggare nyutgåva efter ett tag.

Donna Tartts Den hemliga historien köpte jag och läste i svensk pocket först, och efter ett par läsningar köpte jag den amerikanska pocketen. Men omvänt har också hänt! J.D. Salingers Räddaren i nöden läste jag för första gången i svensk femtiotalsöversättning. Sedan köpte jag den på engelska för att komma närmare originalet. Fast jag saknade alltid de där gamla femtiotalsuttrycken (”Du är verkligen grabben med choklad i” exempelvis) så jag blev jätteglad när jag hittade en svensk utgåva i en boklåda för ett tag sedan. Nu har jag båda och känner en sorts inre frid… 😉

Bokbloggsjerka: Bäst hittills

I veckans jerka (har inte varit med på jättelänge nu!) frågar Annika:

 Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år? 

Svår fråga! Man tycker ju att det borde vara lättare att säga vilken bok som var bäst efter fyra månader, än efter 12…

Jag tror ändå den bästa hittills är Hjärta av jazz av Sara Lövestam.

hjärta av jazz

Men The Goldfinch av Donna Tartt, Invisible Boy av Cornelia Read var inte dumma, de heller.

Donna Tartt – The Goldfinch/Steglitsan

Oj, peppen, hypen, förväntningarna, rädslan… Donna Tartt, denna ikoniska, mytiska författare som tar ett decennium på sig att skriva en bok. Eller vad vet jag, hon gör kanske annat emellan också. The Secret History/Den hemliga historien (DHH) älskar jag och har läst om flera gånger. The Little Friend/Den lille vännen (DLV) blev jag gruvligt besviken av eftersom jag hade förväntat mig en ny DHH men DLV var något helt annat.

the goldfinch

The Goldfinch/Steglitsan närmade jag mig därför med vaksamhet och viss rädsla, inte minst på grund av dess omfattning, 771 storpocketsidor på engelska. Jag vilade på lagrarna och beställde den först i januari och sparade den till sol/lässemestern i februari. En vecka i solen, utan andra planer skulle passa den här läsningen perfekt.

Och ja, Donna Tartt levererar, hallelulja!

Theo Decker är 13 år gammal när han förlorar sin mamma. Mamman dör i en explosion på ett museum som Theo mirakulöst överlever. Han finner sin väg ut ur bråten och med sig tar han tavlan The Goldfinch som han sedan håller gömd. Tavlan är liten till formatet men helt unik – det är det enda återstående verket av den på 1600-talet verksamme konstnären Fabritius vars övriga verk förstördes i en annan explosion.

Eftersom Theos pappa lämnade familjen en tid innan olyckan utan att lämna någon ny adress står Theo helt ensam i världen. Han får flytta in hos sin kompis Andy Barbour, vars familj har en stor men ganska dyster lägenhet på Park Avenue. The Barbours kommer att spela en stor roll i Theos liv och även om de är en ganska dysfunktionell familj, tycker jag ändå mycket om den.

Det finns många personer som har en stor betydelse för Theo; mamman, the Barbours, den galna kompisen Boris, ungdomskärleken/fixeringen Pippa, härlige möbelsnickaren/restaureraren Hobie… men det är ändå målningen som står i centrum.

goldfinch

Jag fattar inte riktigt storheten med den, måste jag erkänna. En fastkedjad steglits. Men den blir på ett effektivt sätt navet i Theos liv, under de tio-tretton någonting åren romanen utspelar sig. Jag håller  inte med om att det är målningen som gör att Theo (enligt baksidestexten) dras in i ”the criminal underworld”, det är väl snarare den traumatiska händelsen med explosionen och otryggheten efteråt, som formar honom som person, hans ageranden och det faktum att han tar droger som… jag vet inte vad.

Jag gillade The Goldfinch mycket och påverkades mycket under läsningen (vittnar min man om i alla fall). Jag gillar Theo mycket, men även hur personerna runt honom skildras; Hobie, mamman, Pippa, Mrs Barbour… Jag tycker också att Donna Tartt fångar miljöerna på ett härligt sätt, både de i New York och Las Vegas. Det jag kan ha lite synpunkter på är längden. Rent tekniskt spelar det förstås inte någon roll om en berättelse är 100 eller 700 sidor, men det finns vissa avsnitt jag tycker kanske är lite överflödiga. Fast det är ju svårt att veta hur berättelsen skulle ha varit utan dem! Och upplösningen sedan… jag vet inte om jag förstår den riktigt faktiskt. Det kan kanske klarna med en omläsning. Och The Goldfinch håller för omläsning, det kan jag lova!

Läs även vad Dark Places-Helena, Bokhora-Johanna Ögren, Annika Koldenius, Fru E:s böckerKulturbloggen och Marias bokliv tyckte!

Den kanariska läs- och solsemestern

Den här vintern, som knappt förtjänar namnet eftersom den varit så lerig, mörk och varm har verkligen varit tung tycker jag. Av ovan nämnda skäl. Så en vecka på Fuerteventura med mannen och en trave böcker var precis vad jag behövde!

Dagen innan vi åkte läste jag ut The Other Side of the Story, en av mina Marian Keyes-favoriter. Den handlar ju delvis om en en litterär agent och i förbigående nämns att man ofta testar lite osäkra kort till böcker på flygplatser. Och även om jag naturligtvis hade typ tre böcker i handbagaget var jag tvungen att kolla lite i bokaffärerna på Arlanda. Den här boken var som en … jag vet inte. Siren? Köp mig! Köp mig! Köp mig! Naturligtvis gjorde jag det.

20140226-210737.jpg

Jag gillade den mycket, även om den kanske blev lite väl tuddenuttig mellan varven. Det var lite som när jag och en kompis såg The Holiday, och kände att vi behövde en zombiefilm efteråt.  Så här trevligt hade jag när jag läste i alla fall:

20140226-211509.jpg

Sedan gav jag mig på Arne Dahls Misterioso, den första boken om A-gruppen. Misterioso (och några till av böckerna) har även filmatiserats och jag har för mig att jag började se den på teve, men tyckte den var dålig. Fast jag minns inte varför nu. Jag gillade Misterioso men det var något som skavde lite. Den var lite filmigt skriven, eller personerna pratade filmigt, lite förställt liksom.

Jag hade hela tiden planerat att läsa Donna Tartts The Goldfinch den här semestern, men eftersom jag inte räknade med att läsa speciellt mycket mer än den tegelstenen, rev jag av Helena Dahlgrens två noveller Kallelsen och Salamandertider för att ha klarat av fem böcker på semestern i alla fall. Fem är ju ingen jämn summa, men kändes fint ändå.

Efter det läste jag alltså The Goldfinch, som jag höll på med större delen av veckan och läste ut på planet hem. Note to self, förresten: alltid ha öronproppar med på planet, ifall det sitter ett litet barn med ont i öronen/tröttmössa men inte vill sova samt föräldrar med irriterande dialekt bakom dig.

Men det var inte bara läsning under veckan. Vi bodde på södra delen av mellersta Fuerteventura, i byn Tarajalejo. Vi åkte söderut några gånger för att se lite annat, bland annat tog vi en sangria här:

20140226-212353.jpg

Tog en promenad på stranden

20140226-212417.jpg

Tarajalejo hade också en del att bjuda på, förresten. Vi vandrade upp på kullen och vandrade längs lavagrusvägarna.

20140226-212431.jpg

Om jag åker tillbaka till Fuerteventura någon gång kommer jag nog åka till Jandiahalvön, den södra delen. Härliga stränder  – jag blev helt lycklig av att gå barfota på i vattenbrynet… Men det fanns också saltängar där (Hej Ruth Galloway!) !

20140226-212459.jpg

Vädret var bra, med en del moln och vind. Men så härligt att kunna vara utomhus hela tiden! Tanka d-vitamin, inte ha tunga skor och tjocka jackor, bada i det härliga, kalla, salta atlantvattnet…

20140226-212532.jpg

Men som alltid – borta bra men hemma bäst! Hotellsängen och kudden var inte så bekväma så första natten hemma igen sov jag som en prinsessa… Med egna kuddar och bäst av allt – mina kurrande katter! Lycka.

Tematrio: Vinterväder

I denna veckas tematrio vill Lyran att vi ska lista vintriga böcker, böcker som utspelar sig under vintern. Där jag bor håller snön på att töa bort helt, vilket gör det lite väl mörkt och halt på kvällarna tycker jag. En får drömma sig bort i böcker istället, som alltid…

temais

1. Vila i frid av Sofie Sarenbrandt utspelar sig i början av februari, på Yasuragi Hasseludden utanför Stockholm. Förra året var det några bloggare som läste den tillsammans i realtid eller vad man ska kalla det. Den är kapitelindelad per dag. Jag hann inte med den då så jag sparade den tills nu istället! Jag har tidigare läst Vecka 36 av samma författare men blev inte imponerad. Ger henne en chans till och hittills är den här boken helt ok.

2. Den hemliga historien / The Secret History av Donna Tartt var det länge sedan jag tjatade om nu. En av mina favoritböcker all time! Den utspelar sig delvis (inleds om jag inte minns fel) på vintern. Det är åtminstone snö när de hittar… Vad de hittar. Jag har The Goldfinch på gång också! Känns spännande men då den är ganska tjock och kanske inte helt lättläst (?) funderar jag på att spara den till min lässemester om några veckor.

3. Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Alla Åsa Larssons böcker känns mer eller mindre vintriga tycker jag. Får mig att vilja åka till Kiruna.

Tartt-enkät!

Dark Places-Helena har gjort en svensk variant av Tartt-enkäten, helt enkelt några frågor som ställdes till aktuella Donna Tartt under en intervju. Jag tänkte ge mig på att svara på den denna fantastiskt vackra lördag!

Vad läser du just nu? Läser du helst en bok i taget? 

Just nu läser jag The Poisonwood Bible av Barbara Kingsolver, och Before I Go To Sleep av S.J. Watson. Jag läser helst en bok i taget, men giftbibeln är rätt tung och inte så jättespännande så jag läser lite annat emellan.

Bästa boken du läst hittills i år? 

Jag har läst många bra och kan inte säga vilken som var bäst men kanske Det bästa av allt av Rona Jaffe.

Vilka är dina favoritförfattare?

Jag har många men om jag ska lista fem så blir det nog Peter Robinson, Åsa Larsson, Denise Mina, Marian Keyes och Douglas Kennedy.

Läser du någonsin självhjälpsböcker? Kan du rekommendera något inom genren? 

Nej det kan jag inte säga att jag gör. Det har väl hänt ibland. När jag höll på att dö tråkdöden på mitt förra jobb läste jag Livskarriär: 7 steg till ett roligare jobb av Nina Jansdotter och jag har för mig att jag tyckte den var rätt bra. Eftersom jag är ett Trinny & Susannah-fan har jag läst några böcker av dem också.

Finns det några böcker som vi kan bli förvånade över att hitta i din bokhylla?

Nej jag tror inte det. Jag är en allätare utan större fördomar och i min bokhylla finns allt från Koranen till religionsboken jag snodde i högstadiet, Miles Davis självbiografi, en inkomplett samling av Sagan om Isfolket, Utvandrarsviten, massa chick-lit, deckare, lite lad-lit, några Steinbeck, inkompletta band av Nordisk familjebok, mina gamla barnböcker och kurslitteratur från universitetet – allt från klassisk tibetanska till böcker om internationell konfliktlösning och fredsforskning.

Vilka slags historier dras du till?

Lite vad som helst: Intelligenta deckarhistorier, historiska romaner, storstadsromaner, kärleksromaner…

Några du undviker?

Är inte speciellt förtjust i varken fantasy- eller vampyrerhistorier.

Hur organiserar du ditt hemmabibliotek?

Alfabetiskt men inte analt. Böckerna står i alfabetisk ordning per författare, men inom t.e.x. M kan Marklund stå bredvid Mårtensson utan bedövning.

Behåller du böcker eller ger du bort dem?

Jag älskar att äga böcker men ger bort sådant jag inte gillat, eller känner att jag inte kommer läsa igen. Ibland vet jag att jag inte kommer läsa boken igen, men kan ändå behålla den, om den var tillräckligt bra, snygg eller bara… nånting annat.

Identifierade du dig med några litterära figurer när du var barn? Vilka var dina hjältar?

Njae, inte direkt. Jag gillade Vitnos men han var ju en häst. Katitzi gillade jag och läste nog det mesta av Astrid Lindgren också. Och Gummitarzan!

Om du fick träffa vilken författare som helst, död eller levande, vem skulle det bli?

Denise Mina tror jag. Hon verkar cool.

Besvikelserna, de överskattade böckerna, de som helt enkelt inte är så bra: vilken bok kände du att du borde gilla (fast du inte gjorde det)?

The Poisonwood Bible vill jag gilla och tycker att jag bör gilla, men jag tror inte jag kommer att göra det. Donna Tartts The Little Friend ville jag gilla och var helt övertygad om att jag skulle, men gjorde inte. Därför är jag lite rädd för att läsa The Goldfinch. Efter att ha läst Helenas recension blev jag både lite mer sugen och lite mer rädd 🙂

Senaste boken du lade åt sidan utan att läsa ut?

Anders Paulruds Som vi älskade varandra och Kampen om Järntronen lade jag ner samma dag.

Om du fick vara vilken karaktär som helst ur litteraturhistorien, vem skulle du välja?

Åh så svårt. Det finns ju många karaktärer jag älskar, men inte vill vara. Elizabeth Bennet kanske, hon fick ju en riktig pudding till man! (det har jag med, måste jag väl säga då).

En bok du alltid tänkt läsa men inte kommit dig för att läsa ännu?

Anne Franks Dagbok.

En bok du skäms over att du aldrig har läst?

Nej. Jag säger som Helena: jag fyller bara på att-läsa listan!

Vad ska du läsa härnäst?

Before I Go To Sleep av S.J. Watson har jag precis börjat på, Dark Places av Gillian Flynn kanske står på tur?

Mitt favoritläsland är…

I veckans bokbloggsjerka radar Annika upp tio av sina favoritförfattare och ställer sedan frågan:

Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

Mitt svar är inte lika entydigt Storbritannien som Annikas är, men det är nog där jag landar ändå.

Peter Robinson, Agatha Christie, Denise Mina, Elly Griffiths, Jane Austen, Sophie Kinsella, Jill Mansell och många fler, högt och lågt, tillhör mina favoriter.

Men jag har ju många svenska favoriter också: Åsa Larsson, Ann Rosman, Annamaria Jansson för att bara nämna några. Om jag snabbt summerar årets läsning hittills väger nog Sverige tyngst, men allt har inte varit favoriter.

Och just det, USA… Douglas Kennedy, Donna Tartt…

Så, om jag måste välja land väljer jag Storbritannien. Eller ännu hellre de brittiska öarna så att jag får med Irland också så får Marian Keyes vara med (eller är det en grov förolämpning att inkludera Irland i de brittiska öarna – men vad heter det då?)

För om det är något jag kan längta efter så är det brittiskt – att läsa om härliga personer, mysiga landskap, pubar och byar, tillsammans med en smaskig deckargåta, ahhh….

Top Ten Tuesday om andrafioler

I dagens Top Ten hos The Broke and the Bookish är ämnet Top Ten Most Memorable Secondary Characters

toptentuesday

Minnesvärda andrafioler, alltså. Det finns ju så många karaktärer, men här här några jag gillar mycket:

1. Dean i Cornelia Reads böcker om Madeline Dare.

Snäll och tålmodig. Och snygg, föreställer jag mig!

2. Harry Nelson i Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway.

I en svår sits privat men både snäll och sympatisk.

3. Cathbad, också en kompis till Ruth Galloway.

Lite galen och med ett sjätte sinne som skulle vara praktiskt att ha i en vän!

4. Hassan i Khaled Hosseinis Flyga drake.

Det var alldeles för mycket fokus på Amir, som är ganska otrevlig.

5. Mike i Det bästa av allt av Rona Jaffe.

Han är kompis till Caroline och lite sorglig, men fin.

6. Parvaneh i En man som heter Ove av Fredrik Backman.

En rivjärn i ordets allra bästa bemärkelse. Och en verkligt fin människa.

7. Mamman till Grace i The Fault in Our Stars av John Green.

Hon är verkligen minnesvärd. Världens snällaste?!

8. Johan i Ann Rosmans böcker om Karin Adler.

Jag gillar verkligen honom, han motsvarar någon slags drömbild av den perfekta killen, som jag hade när jag var tonåring.

9. Sivving i Åsa Larssons deckare.

Han är lågmäld, lite gammal och sjuk men verkligt sympatisk, i alla fall i de böcker jag läst.

10. Henry i The Secret History av Donna Tartt.

Jag ser honom väldigt tydligt framför mig, särskilt glasögonen. Super-pepp för hennes nya bok förresten!

Top Ten Tuesday: Skrämmande böcker

I veckans Top Ten Tuesday hos The Broke and the Bookish ska tio skrämmande (intimidating) böcker listas.

toptentuesday

Jag går ut hårt men kör bara fem:

1. George RR Martin – Kampen om Järntronen. Den är skrämmande dels på grund av sitt omfång (en riktig tegelsten!) och dels på grund av att den är fantasy. Eller?

2. Marcel Proust – På spaning efter den tid som flytt. Den är skrämmande både i sin kulturella finhets-faktor och rent omfångsmässigt.

3. Gillian Flynn – Sharp Objects (Vass egg). Jag har ganska höga förhoppningar kring Flynn och är lite rädd att det ska bli pannkaka av alltihop.

4. Donna Tartt – The Goldfinch. Här är jag rädd att tycka lika illa (alltså inte tycka toppenbra) om den som om The Little Friend som jag hade höga förhoppningar på men inte gillade så mycket. Tror jag ska läsa om The Little Friend och se vad jag tycker nu.

5. Inbunda böcker som saknar sitt omslag är jag lite smårädd för. Jag har en hel del ärvda sådana och det blir inte av att jag läser dem för jag vill titta och läsa på omslaget för att få en känsla för boken, och ofta jämföra baksidestexten med handlingen under det att jag läser.