Månadsarkiv: november 2018

Denise Rudberg – De sju som såg

Den sjunde boken i ”Elegant Crime”-serien tar upp mäns våld mot kvinnor.

9789175038346_200x_de-sju-som-sag_pocket

En känd och mycket rik idrottsman hittas död i sin exklusiva bostad, och hans fru hittas svårt misshandlad. Hon har kort dessförinnan sökt hjälp på en kvinnojour efter en lång tids fysisk och psykisk misshandel. Läkaren som undersöker henne på kvinnojouren hittar något kusligt bekant med hennes skador… Idrottsmannens samarbetspartners verkar påtagligt nervösa när Marianne och hennes kollegor besöker dem

Marianne Jidhoff har nu blivit chef över den externa enheten som också fått ett nytt kontor, för att slippa trängas hemma hos henne. Enheten har också utökats med två yngre medarbetare från Säpo. De tar inte så stor plats i denna bok, men jag ser fram emot att läsa mer om dem framöver. För visst kommer jag fortsätta att läsa Denise Rudbergs Elegant Crime! De är välskrivna och spännande, engagerande men lättsmälta.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel. Andra recensioner: Mysterierna, Litteraturlivet och CrimeGarden.

Annonser

Anton Berg – De Aderton

När radiojournalisten Axel Sköld arbetar med en P3-dokumentär hittar han uppgifter som länkar samman flera historiska dödsfall; mordet på statsminister Olof Palme, journalisten Cats Falks dödsfall och vapeninspektören Algernons dödsfall. Om dess dödsfall hänger ihop är de mord alla tre. Axel tror att detta hänger ihop med det militärindustriella komplexet som han gör dokumentären om, att det skulle tyda på att det finns en sammanslutning, en deep state, en stat i staten som i själva verket styr våra folkvalda, och som inte tvekar att röja obekväma människor (eller ministrar) ur vägen.

O_Berg_De aderton.indd

Bookmark förlag beskriver den här boken som ”Millennium möter Dan Brown” och det är en träffande beskrivning. De Aderton är välskriven och spännande rakt igenom och av ”ligga vaken hela natten och läsa”-karaktär.

Författaren Anton Berg förklarar både i förordet och efterordet/tack-texten att boken baserar sig på flera dramatiska händelser som faktiskt ägt rum, men att mycket också är fiktion. Fiktion och verklighet blandas på ett mästerligt och nervkittlande sätt, och det är bland annat det som gör boken så bra tycker jag. Jag vet att ungefär vilka händelser som är verkliga, men faktiskt inte riktigt alla, eller vilka som skulle kunna vara verkliga, men som inte är det. Jag får uppfattningen att huvudpersonen Axel Sköld ligger ganska nära författaren Anton Berg på flera sätt, och det bidrar till den här engagerande spänningen mellan fiktion och verklighet. Anton Berg är en väldigt skicklig berättare, det vet väl de flesta som lyssnat på P3 Dokumentär och podcasten Spår, och här visar Anton Berg att han även är en skicklig författare.

Jag kan verkligen rekommendera denna bok! Tusen tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret!

Köp ditt exemplar på Bokus eller Adlibris till exempel. Läs mer på förlagets hemsida.

Agatha Christie-maraton

Fyra Agatha Christie på raken är väl kanske inget maraton men jag har definitivt återupptäckt henne i alla fall! Här kommer en summering, för det går knappast att kalla detta recensioner…

Konstiga huset började jag läsa när jag såg att Bookmark förlag skulle ge ut den igen.

När den bottenlöst rike Aristide Leonides går en bråd död till mötes står det klart att mördaren måste vara någon medlem i familjen. Men vilken?

Den här har jag återkommit till några gånger, och jag gillar den verkligen. Den är skriven i ”jag-form” (det heter säkert något annat, på riktigt) och det är jag inte så himla förtjust i men här går det bra ändå.

Dolken från Tunis har stått i hyllan, jag vet inte hur länge.

Mannen satt som jag hade lämnat honom, i länstolen framför eldstaden. Hans huvud hade fallit åt sidan. På ryggen, strax under kavajkragen, syntes ett blankt föremål – en märklig dolk.

Den här är också skriven i jag-form och här tycker jag inte om det. Jag var inte så förtjust i boken över huvud taget, de flesta andra Christie-romaner jag läst är bättre. Även om det är en Poirot. Det var en ganska oväntad twist på slutet i denna, men jag vet inte om det höjde läsupplevelsen eller inte.

En dos stryknin var också en förstagångs-läsning för mig.

Gamla rika mrs Inglethorp på herrgården Styles är inte precis älskad. Hon håller sina anhöriga i ett järngrepp som driver dem till förtvivlan – och gör en av dem till mördare. Någon ger henne en dos stryknia, och hennes nya testamente försvinner spårlöst. Hercule Poirot finner både testamentet och mördaren.

I den här romanen, faktiskt Christies allra första från 1920, är kapten Hastings berättarjaget. Det här känns verkligen som en klassisk Christie-deckare, i allra bästa bemärkelse. Pusseldeckare, inte hålla andan-spännande men ändå engagerande. Det är lite turer fram och tillbaka sond det brukar vara men ändå blir man lite överraskad i slutet.

Mannen i brunt är en stand-alone som är skriven 1924.

Lyxångaren Kilmorden Castle stävar mot Afrika. Ombord finns Anne Beddingfield, en vacker och våghalsig flicka som söker det stora äventyret. Två mord hemma i London, diamanter till ett fabulöst värde och en mystisk man i brunt ingår i den gåta hon söker det kusliga svaret på.

Den här är något mindre typisk Christie, mer spänning än de andra jag läste i denna omgång men fortfarande pussel såklart. Här märker man tydligt att romanen är nästan 100 år gammal, hon skriver om ”infödingar” och ”kaffers” som var en tidig, nedsättande term för ursprungsbefolkningen. Jag fick faktiskt slå upp det ordet 🙂 Det är klart att alla romaner andas den tid de är skrivna i men det blev väldigt uppenbart i denna. Jag tyckte denna var helt ok, men kommer nog inte läsa om den som jag gör med de flesta Poirot-romanerna.

Jag kommer nog återkomma till Agatha Christie snart igen, och jag är glad att jag gjorde kopplingen mellan dessa lite ospännande deckare och min nattsömn och stressnivå!

Fram för ospännande deckare!

Till och från har jag litet svårt med sömnen, och ibland märker jag att jag sover sämre – sömnen blir skörare och jag blir väldigt lättväckt – om jag läser en väldigt spännande bok. Spännande i meningen nervkittlande, läskig, stressig.

Det känns som att många deckare på senaste tiden är sådana, nervkittlande bladvändare där man omedvetet håller andan. Som Louise Boije af Gennäs Blodlokan exempelvis. Men en bra bok, inte heller en bra deckare, måste ju inte vara spännande på det sättet (även om det är svårslaget ibland!) Småputtriga pusseldeckare är ett bra exempel på en ospännande bok som ändå är stimulerande att läsa. Omväxling förnöjer!

I denna genre har jag nu återupptäckt Agatha Christie. Inte för att jag någonsin glömt henne… Jag såg att Bookmark förlag skulle ge ut Konstiga huset, och det gav mig idén att läsa om några gamla favorit-Christie. Men det blev snarare så att jag upptäckte flera nya! Jag har nu läst Dolken från Tunis och En dos stryknin, vilka jag inte läst tidigare. Hon var ju ganska produktiv om man säger så…

Det är så skönt att kunna läsa deckare och ändå sova gott om natten!