I veckans tematrio vill Lyran att vi berättar om tre svenska favoritförfattare. Det är ju nationaldag och allt!
Men, vad svårt! Jag kommer på en massa bra svenska författare, men jag vet inte om alla namn som ploppar upp i mitt huvud förtjänar att vara med i en sådan här tematrio… Jag vill egentligen inte göra skillnad på bra och dåligt, men någonstans tycker jag nog att det är skillnad (i mitt huvud) på en bra (ofta spännande) läsupplevelse och en bra författare. Ibland sammanstrålar de tu, ibland inte. Men vänta, vad konstigt det låter. Det kanske är skillnad på att skriva en bra historia och skriva på ett sätt som berör…? Och sen vet jag inte om man kan säga att det är en favoritförfattare om man bara läst en bok?
Nåväl, jag ska inte fördjupa mig i detta för då kommer jag inte att hitta ut. Några svenska favoriter i den Books ABC-ska hyllan:
1. Johanna Nilsson
Jag älskade Hon går genom tavlan, ut ur bilden och Rebell med frusna fötter när jag läste dem för flera år sedan. I höstas återupptäckte jag denna fina författare när jag läste Gå din väg men stanna. Johanna Nilsson är ganska produktiv och jag har inte läst allt. Men det känns bra! Jag vill ha lite kvar.
2. Klas Östergren
Gentlemen är en av mina favoritböcker och jag tyckte att uppföljaren Gangsters var riktigt bra också.
3. Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Den här författarduon tycker jag kombinerade relativt lättuggad, tillgänglig och spännande litteratur med nästan humanistiska reflektioner och samhällskritik. Jag kan omöjligt känna igen mig i böckerna för jag levde inte när de skrevs, men jag tror (vill tro) att de är ett litet fönster in i historien. Och det är inte kattskit!
Men ärligt talat, den maoistiska socialismen som skiner genom Sjöwall Wahlöö är ändå väldigt extrem! Jag tänkte inte mycket på det när jag läste dem i sena tonåren, men när jag försöker läsa dem idag blir jag lite chockad. Själva polishistorierna är bra, men det är ganska märkliga sidobudskap som skickas med…
Jag har för övrigt inte än läst Nilsson, det kanske börjar bli dags!
Jag har inte läst om alla böckerna i ”modern” tid, och det är möjligt att det politiska budskapet inte är så starkt i de jag läst om, för jag har inte tänkt på det/stört mig på det så mycket. Men det är klart att författarnas politiska färg lyser igenom… Jag tar det som en del av grejen med böckerna och tiden de skrevs i. När jag skrev ”humanistiska reflektioner” (inte mitt bästa ordval…) menade jag det personliga, mänskliga.
Nilsson tycker jag definitivt du ska läsa! 🙂
Jag kan egentligen bara hålla med Sanna. Sjöwall & Wahlöö skrev väldigt spännande böcker, men jag gillar verkligen inte att bli matad med politiska budskap medan jag nöjesläser 🙂
Inte jag heller egentligen, men jag ser det nog som historiskt 🙂
tvåan och trean läste jag som ung (för maaaaassor av år sen) men den första har jag inte läst alls. Tack för tips!
Kul att kunna tipsa! 🙂
Jag måste verkligen lästa något av Sjöwall & Wahlöö. Har fortfarande inte gjort det…
Gillar dem, speciellt Den skrattande polisen.
Hade gärna läst mer om dina bra/dåligt tankar… Blir nyfiken på Sjöwall & Wahlöö när jag läser kommentarerna 🙂 En av mina barndomsfavoiter var Syskonplaneten och när jag läst om den som vuxen så lyser det politiska budskapet, men den är ändå lika bra.
Får se om jag utvecklar dem lite någon gång!
Syskonplaneten kände jag inte till!
Östergren är min sambos favorit men jag har inte riktigt fastnat. Upplever det som grabbigt…