I veckans jerka frågar Annika:
Är du 100 % ärlig i dina recensioner/omdömen?
Det korta svaret är: ja.
Det långa svaret är: Ja, jag är ärlig (varför skulle jag ljuga om vad jag tycker, det känns ju helt poänglöst?) men samtidigt vill jag inte vara elak och såra någon. Det kanske låter överdrivet ängsligt men sån är jag. Det beror väl lite på vad/vem jag ”recenserar” eller tycker till om också. Nu är jag inte någon speciellt erfaren bokbloggare eller recensent och har väl ingen större makt heller. Om jag tycker att något är skit (fast jag brukar ju inte läsa ut böcker jag inte gillar) har jag inte någon lång utläggning om exakt hur dåligt jag tycker det är och att författaren borde byta bransch. Nej, jag skriver väl hellre någon konstruktiv kritik och att det inte riktigt var min kopp te.
Nota bene – om jag skriver att ”det inte riktigt var min kopp te” behöver det inte automatiskt betyda att jag tyckte det var skit heller…
Sådärja. Ärlig men inte elak.
Books ABC 
Konstruktiv kritik: typiskt bra.
Låter som en bra inställning! Jag är inte så förtjust i att läsa elaka sågningar.
Inte jag heller, men i mitt inlägg om Femtio nyanser igår, länkade jag till en elak sågning som Veckans bokbål hade gjort. Jag tyckte den var rolig att läsa, känns ju lite mer ok när det är en jättesuccé man sågar och en författare som inte kommer läsa den. Samtidigt, som jag skrev då, om man inte gillar vad man läser kan man ju bara sluta. 🙂
Jag vill inte heller vara elak i det jag skriver om jag har en bok jag inte gillade.
Ärlig men inte elak, tycker jag låter som en bra beskrivning.
”Ärlig men inte elak” var en bra beskrivning!
Konstruktiv kritik sammanfattar målsättningen bra!
Kom väl fram till samma sak som i sista stycket och som du säger, varför läsa ut något man inte gillar.
De flesta bokbloggare verkar svara snarlikt och jag tycker det är rimligt att vi väljer våra ord och inte toksågar eller tokhyllar.
Ja, vi är nog en ganska trevlig typ av bloggare! 🙂
”Ärlig men inte elak” uttrycker det väl 🙂
Visst gör det – tack! 🙂