Etikettarkiv: Denise Rudberg

It’s aliiive!

Känns väldigt konstigt att publicera ett blogginlägg här nu igen, efter nästan ett halvårs bloggtystnad. Here goes nothing…

Jag längtar efter läslusten!

Jag ser mig som en (bok)läsande människa, och därför känns det ganska snett att traggla och traggla med flera böcker utan att komma in i någon av dem.

Hela vintern och våren har varit sådan, med några undantag (som stavas Kristina Ohlsson). 

Vad gör jag istället för att blogga och läsa böcker då? Inte något särskilt spännande kanske. Läser något mera DN än tidigare, men framförallt slösurfar jag en hel del, googlar på utrustning till hästen… Förra våren kom jag igång med lite mera aktiv träning med hästen och efter det har hon tagit lite mer tid och energi. Mest för att jag är en grubblare. Vet ni hur många Facebook-grupper det finns för hästutrustning köp/byt/sälj? Olika undergrupper för olika inriktningar… Tar tid att scrolla sig igenom, och när jag är klar och börjar läsa min bok är jag så trött att jag somnar efter några sidor, oavsett (nästan) hur spännande den är.

Här om dagen fick jag dock ett spännande recensionsex, Omval av Anna Iwarsson, som jag hoppas kan kicka igång läsningen lite. Och så har jag beställt några härliga sommardeckare; Mellan fyra ögon av Denise Rudberg, och Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen, som jag hoppas hinner komma till midsommar!

Glad sommar!

Annonser

Denise Rudberg – Bara tre kan leka så (minirecension)

En ny ”elegant crime” från Denise Rudberg och som man förstår av titeln är det den tredje boken om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff.

Jag gillar karaktärerna i den här serien, men jag stör mig lite på att det känns så orealistiskt. Även om det är en högst hemlig utredningsgrupp så tror jag inte att en åklagarsekreterare skulle ingå i den, hur mycket jurist hon än är i botten. Denna gång är caset en högt uppsatt och mycket folkkär politiker som hittas mördad i sitt hem, och två kvinnor som mystiskt försvinner.

När jag tänker tillbaka på boken (det har gått ett tag mellan utläsning och recension) så blandar jag ihop denna med Liza Marklunds Lyckliga gatan. Jag vet inte vad författarna skulle tänka om den jämförelsen men det är väl ingen höjdare att bli ihopblandad?

Månadsrapport: April

April var en bra läsmånad med en del riktiga höjdare och slalomläsning/slattläsning.

Boel Bermann – Den nya människan 

den nya människan

Verkligen speciell debut! Jag är glad att jag provade på en dystopi, även om det inte riktigt är min grej.

Sophie Kinsella – The Undomestic Godess

the-undomestic-goddess

Kinsella är med på min författarfemma, och denna var den första jag läste av henne. Nu läste jag om den och gillade fortfarande mycket.

Marika King – Supernova

9781452_SupernovaCMYK_9979

Intressant att följa prestationsprincessan Lisa på jobbet, och in i väggen…

Marika King – Projekt längtan

9781530_Projekt_langCMYK_9967

Lisa är tillbaka, och letar efter meningsfullhet i jobbet.

Carin Gerhardsen – Hennes iskalla ögon

20140418-204422.jpg

Jag gillar verkligen Hammarbyserien och hade väntat att denna skulle komma i pocket (så har jag hela serien i samma format). Denna var en av de bättre tror jag.

John Moore – Handbook of Horsemanship Concepts & Ground School Exercises

John Moore är från Kalifornien men bor i Colorado och åker regelbundet över till Sverige och håller träningar (clinics på hästspråk) och jag och min toto ska åka på tredagarsträning i nu maj. Väldigt spännande och väldigt nervöst!

Sara Lövestam – Grejen med verb

20140318-061628.jpg

Sara Lövestam är en av mina nya favoritförfattare men Grejen med verb är inte en vanlig roman utan ett frosseri i språk- och grammatiknörderi. Väldigt rolig och intressant bok, med den bonusen att omslaget är designat av min gamle gymnasieklasskompis Jerry Lasota (sfi-kollega till författaren, tror jag).

Denise Rudberg – Bara tre kan leka så

bara tre kan leka så

Tredje delen i ”elegant crime” serien om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff. Plotten kändes lite tunn i den här boken, men jag gillar persongalleriet mycket.

Bäst var nog Marika Kings böcker, jag blev verkligen engagerad i Lisa trots lite motstridiga känslor för henne. Kan verkligen rekommendera dem! Böckerna alltså, inte känslorna. En bra läsmånad som sagt, men mindre bra bloggmånad. Planen framöver är… Jag har nog ingen plan alls, men jag tänker läsa för läsglädjens skull, inte för bloggens skull. Det är så det har blogg-glädjen sinat tror jag. Så mindre fokus på läsutmaningar och regelbundet bloggande, och mer fokus på lust!

 

 

30 Days of Books – Dag 16, favoritkvinna

Day 16 – Favourite female character

Jag har fler kvinnliga än manliga favoriter, märker jag. I topp ligger nog Ruth Galloway, tätt följd av (eller på samma plats som) Maureen O’Donnell.

Ruth är arkeologen och huvudpersonen i Elly Griffiths böcker, Maureen är allmänt dysfunktionell huvudperson i Denise Minas Garnethill-trilogi.

Sen gillar jag Marianne Jidhoff i Denise Rudbergs ”elegant crime”-deckare (fast de känns inte alltid så väl researchade), Hazel Lancaster i John Greens The Fault in Our Stars, Karin Adler i Ann Rosmans Marstrands-deckare, Annie Cabbot i Peter Robinsons Eastvale-deckare, Sara Smythe i Douglas Kennedys The Pursuit of Happiness/Den andra kvinnan, Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom av Jane Austen, Jojo Harvey i Marian Keyes The Other Side of the Story och sist men inte minst Karin i Mina fräknar av Sofia Hallberg…

Detektiven som inte är en detektiv

Deckare innebär ofta poliser som löser brott, så som det ska vara verkligheten. I litteraturens underbara värld finns det dock gott om exempel på andra yrkeskategorier som knäcker gåtan. Att det inte alltid är så realistiskt hör ju inte riktigt till saken.

Madeline Dare Är journalist och är den koffeinstinna och rappkäftade hjältinnan i Cornelia Reads böcker.

Elly Griffiths skriver om rättsarkeologen Ruth Galloway som hjälper polisen att lösa brott.

I Camilla Läckbergs böcker är det författaren Erica Falck som löser gåtan och hennes man polisen är ofta hopplöst efter.

Liza Marklund skriver om journalisten Annika Bengtzon.

I Patricia Cornwells böcker har vi rättsläkaren Kay Scarpetta som hjältinna. Ovanpå allt annat är hon en hejare till kock.

Per Källén skriver också om en rättsmedicinare. Huvudpersonen David Lagerquist är även köldforskare.

Veronica von Schenk skriver om profileraren Althea Molin som ofta anlitas av polisen.

Agatha Christie anlitar kloka farbröder och tanter (allas våra Hercule Poirot och Miss Marple)

Camilla Grebe och Åsa Träff (ett syskonpar) skriver om psykoanalytikern och terapeuten Siri.

Maria Langs hjältinnan är Puck Ekstedt som egentligen är litteraturstuderande. Om jag inte minns fel hjälper hennes fästman (?) Einar Bure, som är historiker, också till ibland.

Dan Brown skriver om Harvardprofessorn Robert Langdon som knäcker koder och har väldigt bråttom.

Denise Rudberg skriver om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som ingår i någon typ av polisgrupp och ofta är det hon som lägger den sista pusselbiten.

Stieg Trenter anlitar reportern Harry Friberg som upptäcker och löser mord (i och för sig med hjälp av kriminalchefen Vesper Johnson).