Det här är den tionde boken i Elegant Crime- serien, och om Marianne Jidhoff. Det är även den bästa boken i serien, tycker jag!

Bookmark förlag skickade mig ett recensionsexemplar, och för det är jag väldigt glad! Som vanligt gör de väldigt snygga utgåvor av sina böcker, och denna är inget undantag utan känns väldigt lyxig. Plus i kanten för det, det blir ju verkligen extra bra med just den här romanserien.

I Tio grisar nere får vi för första gången läsa mer om Mariannes förflutna, om äktenskapet med Hans Larson, som minst sagt knakar i fogarna. Men även där är inte allt som det ser ut på ytan. Jag blev faktiskt förvånad över hur intressant jag tyckte det var att läsa om honom, och om den tiden. Vi för nämligen också läsa om ett fall med paralleller till fallet de utreder i den här boken, nämligen ett attentat på en krog i Stockholm.

Denise Rudberg fångar tidsandan 2020 på ett fint sätt i den här boken, hon får med både Corona-paralleller och några Instagram-influensers på ett hörn.

Det enda jag kan gnälla på är, som jag uppfattar, ett par språkliga fadäser i delen som utspelar sig 1993, som jag minns det började man säga ”nanosekund” långt senare, till exempel. Men det är verkligen noteringar på marginalen!

Som vanligt med Elegant Crime-serien tycker jag det är så mysigt att läsa om Mariannes faiblesse för vita nougattryfflar, och annan vardags- och helglyx. Det är en del av upplevelsen på något vis, precis som Kay Scarpettas italienska matlagning i Patricia Corwalls böcker.

En stor behållning med Tio grisar nere var också att vår kära Marianne får en liten knuff ut i kärlekslivet!