Me and Mr Darcy handlar om Emily Albright som i nutid, i New York, arbetar i en liten oberoende bokhandel (bara det tycker jag gör boken sympatisk) och har lite otur med killar. Det är den ena mer katastrofala dejten efter den andra, och hon bestämmer sig för att hon har fått nog. Och hon skyller på Mr Darcy! När hon var tolv år läste hon Stolthet och fördom och sedan dess har hon letat efter den perfekta mannen. Mr Darcy med andra ord.
Istället för att hänga med kompisarna till Mexico och dricka drinkar åker hon på en guidad Jane Austen-tur till England istället. Det är hon, pensionärerna och en sluskig journalist som skriver en artikel om varför så många kvinnor vill dejta Mr Darcy.
Gruppen åker runt och tittar en massa Austen-relaterade hus och grejer och Emily träffar helt plötsligt på självaste Mr Darcy! Ska Emily nu äntligen hitta kärleken?
Nu är det inte obekant att jag gillar Austen, Stolthet och fördom och tillhörande spinoffer. Och jag gillar verkligen Potters bok i många stycken, men det där med att Emily verkligen träffar den riktige Mr Darcy är att ta det ett snäpp för långt för mig, jag sitter och himlar lite med ögonen när jag läser. Men på något sätt blir det ändå en bra och mysig bok. Jag har ganska tydliga minnesbilder av den trots att det är över fyra år sedan jag läste den, och det vill inte säga lite då jag märkligt nog har ett ganska dåligt minne för böcker.
Andra som bloggat om boken är Hyllan och en boktoks tankar.
Omslagsbilden hittas via Ballantine Books. Jag köpte min bok i USA och tycker omslaget är rätt snyggt. Om man köper boken hos Adlibris ser omslaget annorlunda ut. Alexandra Potter verkar inte vara översatt till svenska ännu. Det är både synd och konstigt!
Me and Mr Darcy, 353 sidor, Ballantine Books 2007.
Kanonsnyggt omslag!
Visst är det! Kanske skulle ha lagt upp det andra för att jämföra, men det finns hos hyllan om man följer länken dit 🙂
Visst är det en mysbok. 🙂 Gillar det här omslaget, men, jag tycker inte det passar boken. Fel stil på tjejen.
Ja, jag hade inte föreställt mig att Emily skulle se fullt så …fräck ut. Eller fräck är kanske fel ord, intensiv? ”Min” Emily såg mer …alternativ ut 🙂