Etikettarkiv: En smakebit på söndag

En smakebit på söndag: Invisible Boy

Bloggutmaningar,

Invisible Boy är den tredje boken om Madeline Dare.

invisible boy

Nu bor hon i New York City och av en händelse upptäcker hon ett skelett på en kyrkogård, ovan jord alltså. Det visar sig vara en treårig pojke som bragts om livet. Min smakebit har inte så mycket med själva handlingen att göra, men jag tycker den är ett bra exempel på den kulspruta av ord Cornelia Read står för. Här är Madeline Dare på väg till sitt jobb på en bokkatalog:

I was not now nor had I ever been a morning person, but I was even more grateful than usual that Manhattan so rarely called upon me to endure extemporaneous gouts of A.M. chirpiness from my fellow commuters. Had any cheerful misguided tourists offered me so much as a flicker of cornfed-Rotarian eye-contact on the Fourteenth Street uptown 4-5-6 platform that morning, I would’ve gripped them firmly by the necks of their EVITA/CATS/MISS SAIGON sweatshirts and body-slammed them headfirst onto the third rail, then pissed on their respective pointy green souvenir-foam-rubber-Statue-of-Liberty halos to ensure adequate electrical conductivity.

Morgonhumör, var det…

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!

Annons

En smakebit på söndag: Gallows view

Bloggutmaningar,

En av mina favoritförfattare är Peter Robinson, men jag läste inte något av honom förra året. Konstigt hur det blir ibland. Detta år startade jag dock med att läsa en novell av honom, Like a Virgin, och nu läser jag Gallows view, första boken i serien om Alan Banks.

9780330514750_large_gallows-view_e-bok

Han har precis flyttat upp från London till Eastvale, och här beskrivs (den påhittade) staden:

If you picture the Yorkshire Dales as a splayed hand pointing east, then you will find Eastvale closer to the tip of the middle finger. The town stands at the eastern limit of Swainsdale, a long valley, which starts in the precipitous fells of the west and broadens into meandering river meadows in the east.

…

Eastvale itself is a busy market town of about fourteen thousand people. It slopes up from Swainsdale’s eastern edge, where the River Swain turns south-east toward the Ouse, rises to a peak at Castle Hill, then drops gradually eastward in a series of terraces past the river and the railway tracks.

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra Virkeligheten!

En smakebit på söndag: Populisten

Bloggutmaningar,

20131215-135250.jpg

Med lite blandade känslor tog jag mig an Thomas Bodströms senaste bok Populisten.

Jag har läst de andra tre böckerna i serien om Susanne och Mattias och har uppskattat dem för spänningens skull. Men det är något med Bodström som jag inte gillar, men jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad (förutom att han verkar dryg). Men nu vet jag: det är för mycket detaljer.

Ibland uppskattar jag detaljrikedom men här tycker jag det bara verkar vara för att visa att han känner till vad han pratar om; han har ju varit både minister och är advokat. Jag tycker det blir lite för mycket att han visar upp sin hemläxa, och på ett ställe blir det riktigt töntigt: han skriver in sig själv… Advokaten Mattias ska besöka en klient på häktet, och irriterar sig på säkerhetskontrollen:

Men det här var väl kvarlevor från den där Bodströms idiotiska förslag för att stoppa rymningar, tänkte Mattias medan han snällt gjorde som han blev tillsagd.

Det blev en lång utläggning och en kort smakebit idag…

En smakebit på söndag: Before I Met You

Bloggutmaningar,

Igår skrev jag i bokbloggsjerkan att jag gärna ville träffa Betty Dean och bjuda henne på en full english breakfast.

Before I Met You utspelar sig både på 1920-talet och 1995 i London. Betty Dean är uppvuxen på Guernsey och 1995 är hon 20-någonting och ska försöka hitta en person som omnämns i hennes farmors testamente. Hon hyr en minimal lägenhet i hennes drömmars Soho och tar ett jobb på en snabbmatsrestaurang för att ha råd med hyran.

När jag läste nedan avsnitt ville jag verkligen förbarma mig över henne; hon har haft fest i den lilla lägenheten, blivit fyllesjuk och sovit på soffan eftersom hennes säng var upptagen av folk hon inte kände. Hon går ut tidigt på morgonen (utan att titta sig i spegeln, vilket hon kanske borde gjort, eller så var det bäst att hon lät bli) och går till ett café och dricker cappuccino som är det enda hon har råd med. Hon stöter på kändisen Dom Jones som bor mitt emot. Han äter den där frukosten hon inte har råd med:

It looked amazing, particularly the eggs, two glistening white and yellow discs, shiny as glass. She wanted eggs. But she could not afford eggs. Eggs on toast, according to the illuminated price list above the counter, were 2.50 and she had only 3.50 left in her purse to last her until her next pay cheque. She stared at the eggs lustfully, while Dom Jones folded away his newspaper and poured sugar into his tea from a glass canister.

För flera smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!

En smakebit på söndag: Before I Go To Sleep

Bloggutmaningar,

Den här boken är verkligen sjukt spännande!

before-i-go-to-sleep

Christine förlorar minnet varje natt när hon sover. Varje morgon vaknar hon och vet inte var hon är – och hon känner inte igen mannen bredvid i sängen (hennes man Ben). De senaste tjugo åren eller så är borta. Under dagarna kan hon dock minnas vad hon gör, och ibland kommer hon ihåg saker från sitt tidigare liv. Hon går i behandling flera gånger i veckan hos en neuropsykolog som har givit henne en dagbok som han tror han hjälpa henne att få tillgång till sina minnen, för han är övertygad om att de finns där. Dagboken är dock hemlig för Christines man och doktorn får ringa henne och berätta var hon gömt den, så hon kan ta fram och skriva i den.

I smakebiten har hon precis tagit fram den igen:

I feel nervous. I do not know what this book will contain. What shocks and surprises. What mysteries. I see the scrapbook on the coffee table. In that book is a version of my past but one chosen by Ben. Does the book I hold contain another? I open it.

The first page is underlined. I have written my name in black ink across its centre. Christine Lucas. It’s a wonder I haven’t written Private! beneath it. Or Keep out!

Something has been added. Something unexpected, terrifying. More terrifying than anything else I have seen today. There, beneath my name, in blue ink and capital letters, are three words.

DON’T TRUST BEN.

There is nothing I can do but turn the page.

I begin to read my history.

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!

En smakebit på söndag: Bortom varje rimligt tvivel

Bloggutmaningar,

Jag har precis hets-läst ut den här boken, mycket spännande paus från The Poisonwood Bible…

Advokat Sophia Weber tar sig an att ansöka om resning för den morddömde och incestmisstänkte Stig Ahlin, Professor Död i medierna även kallad. I stort sett alla var övertygade om att han mördade femtonåriga Katrine Björk 1998 och nu har han suttit fängslad för det brottet i tretton år.

Sophia Webers gamle professor ber henne ta sig an fallet och ansöka om resning för Ahlin, och i den här smakebiten vill Lars, en av delägarna på advokatbyrån, prata med henne om det:

”Du umgås för lite med mig och på tok för mycket med fel personer. Folk är dumma i huvudet. Det har jag vetat länge. Men det var inte därför jag ville byta några ord med dig. Jag ville varna dig. Jag vet hur du är när du får upp farten. Vill absolut göra allt själv.” Lars strök sig över slipsen. ”Ta hjälp, Sophia. Ta skydd, om du vill. Du behöver inte ta hela smällen. För du kommer få folk efter dig, otrevligt folk. Det har du nog redan förstått? Du anar inte hur många människor som har tid att hata folk de inte känner. Vissa av dem kan vara riktigt obehagliga. Du har nog bara sett toppen av isberget ännu. När det blir känt att du är Stig Ahlins advokat kommer du få lära dig saker om hat du inte visste innan. Men kom ihåg, hela byrån står bakom dig. Du är inte ensam.”

20131103-102719.jpg

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!

En smakebit på söndag: The Poisonwood Bible

Bloggutmaningar,

Detta är det första jag läser av Barbara Kingsolver och den här boken finns med på min boktolva och så råkar vi läsa den i bokcirkeln också. Perfekt, två flugor i en smäll!

poisonwood-bible

Kongo 1959. Familjen Price; pappa Nathaniel, mamma Orleanna, och döttrarna Rachel, Leah, Adah och Ruth May flyttar till byn Kilanga i Kongo för att pappa ska missionera. I boken får man följa mammans och döttrarnas berättelser i olika kapitel där de ger sin syn på livet i det exotiska Afrika.

Jag bjuder på en smakebit från ett av Leahs kapitel där hon berättar om hur de får packa saker på kroppen i sin flytt till Kongo, för att inte överstiga överviktsgränsen för bagaget på flyget:

We struck out for Africa carrying all our excess baggage on our bodies, under our clothes. Also, we had clothes under our clothes. My sisters and I left home wearing six pairs of under-drawers, two half-slips and camisoles; several dresses one on top of the other, with pedal pushers underneath; and outside of everything an all-weather coat. (The encyclopedia advised us to count on rain.) The other goods, tools, cake-mix boxes and so forth were tucked out of sight in our pockets and under our waistbands, surrounding us in  clanking armour.

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!

En smakebit på söndag: Eftermiddagarna med Margueritte

Bloggutmaningar,

Den här boken har blivit filmatiserad med Gérard Depardieu i rollen som Germain, och nu har Oppenheim förlag givit ut den på svenska och haft vänligheten att skicka mig ett ex. Det tackar jag för!

Omslag-Eftermiddagarna-med-Margueritte-204x300

Boken börjar så här:

Jag har bestämt mig för att adoptera Margueritte. Snart firar hon åttiosex, så det är bäst att inte vänta för länge. Gamlingar har en benägenhet att dö.

Om det händer henne något, jag vet inte vad – om hon faller omkull på gatan eller om någon snor hennes väska – så kommer jag att vara där. Jag kommer genast och knuffar bort människorna runt henne och säger till dem:

-OK! Det räcker, stick nu! Jag tar hand om det här: det är min mormor.

Det står inte skrivet i pannan att hon är adopterad. Jag ska köpa tidningen och mintpastiller till henne. Sitta bredvid henne i parken, och om söndagarna ska jag hälsa på henne på hemmet, Peuplier. Och stanna och äta lunch om jag känner för det.

 

En smakebit på söndag: Gideons ring

Bloggutmaningar,

Igår efter att ha läst ut Den odödliga Henrietta Lacks visste jag inte om jag skulle börja på Sparkle av Kaya McLaren, The Poisonwood Bible av Barbara Kingsolver eller Wolf Hall av Hilary Mantel, så det blev Gideons ring av Carin Gerhardsen. Jag har läst och uppskattat de tidigare delarna i Hammarbyserien men av någon anledning har jag dragit mig för att börja läsa Gideons ring som är del fem. Kanske för att den verkar handla om något så hemskt och avskyvärt som pedofiler? Eller gör den det, jag vet inte än. En ung kvinna har blivit våldtagen och verkar ha fått en blackout. Hon vårdas på sjukhus och polisen Petra Westman ska försöka prata med henne:

gideons-ring

Veronica hade legat blickstilla i sängen ända sedan Westman kom. På rygg med slutna ögon och armarna i kors över bröstet. Hon såg nästan lite trotsig ut: ” Ni ska inte tro att jag tänker prata med er”. Men förmodligen sov hon. Enligt mamman reagerade hon inte på beröring, inte på sitt eget namn. Westman tyckte det var lite underligt, för visst hade flickan varit aldrig så lite kommunikativ när hon besökte henne första gången? Hon hade då varit säker på att Veronica både nickat och skakat på huvudet som svar på hennes frågor – var det möjligt att hon hade feltolkat det, bara sett det hon ville se? Eller hade Veronica blivit sämre?

För fler smakebitar, titta in hos Flukten fra virkeligheten!