Etikettarkiv: Martina Haag

Bästa boken i november var…

November var nog tidernas (eller åtminstone årets) segaste läsmånad. Blott tre böcker blev utlästa, men de var i gengäld bra alla tre!

Malin Persson Giolito – Bortom varje rimligt tvivel

bortom-varje-rimligt-tvivel

Martina Haag – Glada hälsningar från Missångerträsk

glada-halsningar-fran-missangertrask-en-vintersaga

SJ Watson – Before I Go To Sleep

before-i-go-to-sleep

Svårt att säga vilken som var bäst av dessa, jag slukade alla tre, och alla tre var under läsningen av The Poisonwood Bible som jag läste ut idag (yay!). Men Before I Go To Sleep lämnade nog störst avtryck tror jag. Den tryggade intressanta funderingar om minne och identitet.

I december ser jag fram emot att bara lustläsa, och läsa mycket!

Annons

Martina Haag – Glada hälsningar från Missångerträsk

Mysig och härlig feelgood!

glada-halsningar-fran-missangertrask-en-vintersaga

Nadja är singel, bor i innerstaden i Stockholm, är lite över 40, driver en reklamljudstudio som går sådär och längtar efter barn. Hennes syster Lotta däremot, har barn men ett förhållande som går på sparlåga, milt uttryckt. De bor dessutom hemma hos handikappade och griniga svärfar, som hon får passa upp på i tid och otid. Och så bor de i byn Missångerträsk i Norrbotten. Ganska olika systrar med väldigt olika problem – Nadja är beredd att göra vad som helst för att få barn och Lotta behöver få igång sitt förhållande igen.

Systrarna bestämmer sig för att hjälpa varandra, eller snarare så får Nadjas kompis Katti en idé som gör att båda deras problem kan lösas. Men allt går inte som de har tänkt sig…

Vi får följa med på en smått galen resa som tar vändningar som faktiskt är ganska oväntade ibland. Det här är den första romanen jag läser av Martina Haag (tidigare har jag ju läst Heja, Heja! och Hemma hos Martina, som båda snarast är att betrakta som krönikesamlingar). Men hennes sätt att skriva och använda språket är det samma även i romanform – det är lättläst utan att vara banalt eller pladdrigt, engagerande men ändå lättsamt och framförallt väldigt, väldigt roligt. Typisk feelgood! Jag kan verkligen tänka mig att läsa hennes andra romaner också.

Jag kommer definitivt se filmen också, med Martina själv i huvudrollen!

Läs även vad Hyllan, Bokblomma och Bokhyllan tycker. Köp boken på Adlibris eller Bokus till exempel.

Glada hälsningar från Missångerträsk, 286 sidor (pocket) Piratförlaget 2011, Pocketförlaget 2012

Blod och böcker

En medborgerlig plikt ska jag inte säga att det är, men om man kan och vågar tycker jag att man ska ge blod. Jag har full förståelse för de som inte kan eller vågar, för nålen man får i armvecket är ingen tunnis. Under flera år kunde jag inte ge blod, för jag hade för klent blodvärde.

Men numera har jag tillräckligt bra blod så att jag kan bli av med lite med jämna mellanrum! Och om jag tittar bort så är inte nålen så farlig heller. Jag skulle ge blod även utan belöning, men när man kan välja en bok som gåva kan jag inte stå emot!

Jag har ju tidigare läst och gillat Martina Haags böcker, så igår fick jag Glada hälsningar från Missångerträsk för mina 4,5 deciliter blod!

glada-halsningar-fran-missangertrask-en-vintersaga

Jo, den ska vara på den ledden! 🙂

Bästa boken i oktober var…

Jag läste 6 böcker i oktober och hann med både utmaningsböcker och lite spontanläsning:

Carl Johan Vallgren – Den vidunderliga kärlekens historia tyckte jag sämst om denna månad.

den vidunderliga kärlekens historia

Martina Haag – Hemma hos Martina tyckte jag riktigt bra om!

hemma-hos-martina

Rebecca Skloot – Den odödliga Henrietta Lacks var en tre på tre-utmaningsbok och det kanske blir den enda av de tre jag läser…

Den-odödliga-Henrietta-Lacks

Carin Gerhardsen – Gideons ring var riktigt, riktigt bra. Hade hört att det skulle vara en ”mellanbok” men jag tyckte den var toppen!

gideons-ring

Marie-Sabine Roger – Eftermiddagarna med Margueritte var en recensionsexemplar från Oppenheim förlag (tack!) och som jag tyckte bra om, den var mysig.

Omslag-Eftermiddagarna-med-Margueritte-204x300

Charlotte Rogan – Livbåten skulle jag bara bläddra lite i men blev helt fast! Roligt när det händer! Detta var ett recensionsexemplar från Bookmark förlag och första recensionsdag är 11 november.

Livbaten_framsida-286x388

Bäst var nog ändå Gideons ring och jag ser fram emot Hennes iskalla ögon!

Martina Haag – Hemma hos Martina

Rolig och träffsäker krönikesamling!

hemma-hos-martina

Det här är Martina Haags första bok och innehåller både tidigare publicerade krönikor och nyskrivet material (fast nu är boken snart tio år gammal).

Jag blir sugen på att läsa mera av Martina Haag efter att ha läst denna och Heja, heja!. Hennes vardagsbetraktelser, oavsett om de handlar om löpning, ungar, garderober eller slarviga män är verkligen träffsäkra. Jag kan åtminstone känna igen mig även om jag inte lever riktigt samma slags liv. Hon skriver skönt och lättläst och även om det inte handlar om varken hjärnkirurgi eller sorgebearbetning eller något annat superviktigt så är det inte ytligt eller intelligensbefriat utan snarare smart och rappt!

Perfekt läsning mellan några tyngre böcker eller varför inte mitt i…

En smakbit från boken finns här. Köp boken hos Adlibris eller Bokus till exempel.

Hemma hos Martina, 184 sidor (danskt band) Piratförlaget 2004

En smakebit på söndag – Hemma hos Martina

Dagens smakebit fick dröja lite för jag ville läsa ut Den vidunderliga kärlekens historia innan jag gav mig på något nytt. Fy bubblan vad seg den var… Skönt att ha den utläst!

För att bryta av ordentligt tänkte jag läsa en till bok av Martina Haag, jag läste ju Heja, heja! för ett tag sedan och gillade den.

hemma-hos-martina

Så här börjar Hemma hos Martina:

Det ringer på dörren. Jag går och öppnar. Utanför står Gud och ser glad ut.

– Oj, hej, kom in Gud.

Han har med sig en blank himmelsblå bricka. På brickan står en guldtelefon. Gud säger med sin starka röst:

– Martina. Du kan få ringa ett telefonsamtal till dig själv som ung. Men du får bara prata i en minut, för jag har inte tid att stanna längre. Tänk dig noga för vad du ska säga. Varsågod, och jag startar den himmelska klockan… NU!

– Hej Martina. Det är jag själv som ringer. Lyssna väldigt noga nu. Jag har bara en minut på mig. På dig. På oss. Aaargh! Nu har vi redan slösat bort flera dyrbara sekunder. Dom här grejerna måste du komma ihåg:

Visst blir man nyfiken på vad Martina vill berätta för sitt yngre själv? Om man läser boken får man veta!

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!

Bästa boken i september var…

Det blev inte så mycket (ut)läst i september månad. Jag har hållt på med parallell-läsning, vilket inte varit helt lyckat.

Jag hade som målsättning att läsa ut både Henrietta Lacks och Den vidunderliga kärlekens historia under september men det har inte blivit så. Det har kommit lite annat emellan, typ Lex bok och The Red Road…

De jag har läst ut är:

Åsa Larsson – Svart stig

svart stig

Åsa Larsson – Till dess din vrede upphör

till dess din vrede

Martina Haag – Heja, Heja!

heja heja

Sara Kadefors – Lex bok

lex-bok

Denise Mina – The Red Road

20130924-213206.jpg

Bäst? Svårt, men det är nog Till dess din vrede upphör som tar hem priset denna månad. Hela augusti och nästan hela september har jag läst på svenska, det har bara varit The Red Road som har varit på engelska. Jag får väl jobba lite på det!

Martina Haag – Heja, heja!

Rolig och medryckande krönikesamling!

heja heja

Detta var det första jag läste av Martina Haag och jag gillade det!

Jag har ju sett boken tidigare, och trott att det varit någon slags metodbok, eftersom undertiteln är Från att orka stappla 20 meter till att springa marathon, och visst får man ta del av hur Martina lyckades börja springa och visst skulle jag kunna göra likadant men det är ingen instruktionsbok utan snarare en samling lätt- och snabblästa texter med roliga och väldigt  träffsäkra observationer om löpning och löpare.

Någonstans skriver hon att hon inte tror att hon är byggd för löpning. Löpare är gjorda av balsaträ men själv är hon snarare gjord av järnek – det kanske till och med är farligt att springa då?

Jag känner igen det där tänket… Jag har själv ambitioner att löpträna till och från men jag har aldrig kommit längre än till att lunka en fyrakilometersrunda. Springa en mil, det borde en människa klara av. Jag är den där järnekstypen, verkligen ingen sprinter, men någonstans skulle jag ändå vilja klara att springa en mil utan att göra avbrott för att gå. Det behöver inte gå snabbt, men jag skulle vilja klara av det.

VI får se, om/när jag tar upp löpningen igen ska jag tänka på hur Martina gjorde. Hon klarade av att springa 12 minuter en dag, så nästa dag sprang hon 13. Sedan femkilometerslopp, sedan en mil och till sist ett marathon. Så långt har jag ingen lust att springa men man vet ju aldrig…

Om någon är intresserad av att läsa mer om att börja springa så rekommenderar jag ett besök hos 2xlblog. Jenny som driver den, har till sin stora förvåning blivit ”en sådan som springer” och just klarat av att springa en hel mil! Grattis!

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

177 sidor (pocket) Piratförlaget, 2013.