Segt och spretigt!

Den vidunderliga kärlekens historia har värmt min hylla i åratal och jag har sett fram emot att svepas iväg, in i den här fantastiska historien. Ja ni hör ju, med sådana förväntningar är det som upplagt för ett rejält magplask.

I vanliga fall hade jag nog inte läst ut den här boken, men nu var det både en boktolve-bok och en bokcirkel-bok. Det har visserligen inte hindrat mig förut, men nu var det ju både-och, och jag tror jag skulle få onda ögat från bokcirkeln om jag inte läste ut den här, det var trots allt mitt förslag…

Nåväl, till handlingen. Hercule Barfuss föds svårt vanställd och dövstum på ett glädjehus i Tyskland 1813. Samma natt föds Henriette Vogel på samma glädjehus, men hon är fullkomligt normalskapt. Hercule och Henriette utvecklar en livslång vänskap, men ödet håller dem isär under lång tid.

Hercule kan läsa tankar och detta tillsammans med hans vanställda yttre gör att han hamnar i både väldigt farliga situationer och i väldigt märkliga sällskap. Detta parat med historien om kärleken till och vänskapen med Henriette Vogel gör att det verkligen borde varit en fantastisk läsupplevelse, men jag tycker att det spretar för mycket åt olika håll. Det är mycket detaljerade beskrivningar av saker, ting och företeelser som visserligen ger boken tidsfärg och trovärdighet, men som bromsar upp historien. En del grejer tycker jag inte går riktigt ihop och en del avsnitt undrar jag över varför de är med över huvud taget . Det enda jag riktigt gillar är början och slutet där Hercules släkting berättar om honom i ett brev till Henriettes släkting. Jag hade velat läsa mer om livet i Marthas Vineyard!

Nej, detta var ingenting för mig.

En smakbit från boken finns här.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Den vidunderliga kärlekens historia, 341 sidor (inbunden) Albert Bonniers förlag 2002