Etikettarkiv: Denise Mina

Månadsrapport: Juni

Juni var en bra läsmånad! Inte så många böcker men bra var de alla fyra.

Havskatten av Ann Rosman fick jag av Damm förlag. Jag kastade mig över den och läste sedan ganska långsamt. Den var bra, kanske inte allra bäst i Marstandsserien men de håller så hög klass rakt igenom ändå. Jag bara älskar att hon researchar sina böcker så mycket. En roman med en referenslista längst bak, det är grejer det! Här finns min recension.

 

Sedan gav jag mig på Garnethill-trilogin av Denise Mina. Omläst för vilken gång i ordningen vet jag inte, men jag gillar verkligen den. Det är något rått, bart och känslomässigt med både språket, karaktärerna och handlingen som jag går igång på. Och så är jag ju svag för stadsskildringar, i synnerhet av brittiska städer. Tartan noir har genren kallats. Här finns min recension.

Bokbloggsjerka: Mitt litterära land

I den sista jerkan innan sommaren frågar Annika: Vilket är ditt litterära land?

Jag kan inte svara England som Annika eftersom en av mina favoritförfattare är skotsk. Och ska man vara petig så är väl England snarare en nation än ett land… 😉 Mitt svar blir då så klart Storbritannien.

Jag älskar språket och läser gärna på engelska när tillfälle bjuds. Jag älskar att drömma mig bort till miljöerna, oavsett om det är stad eller landsbygd. Jag skulle vilja resa mera runt på landsbygden där så att det inte bara är film-miljöer jag ser framför mig när jag läser.

Några av alla bra författare från Storbritannien (eller som skriver böcker som utspelar sig där):

Denise Mina, Peter Robinson, Jane Austen, Lisa Jewell, Sophie Kinsella, Elly Griffiths, Jill Mansell, Agatha Christie… Finns säkert fler som jag har glömt!

Denise Mina – Garnethill-trilogin

Denise Mina är en av mina favoritförfattare och favoriterna bland hennes böcker är Garnethill-trilogin, som jag nu läst om för … tredje gången kanske? Detta var det första jag läste av henne och trots att det inte är någon mysig berättelse direkt blev jag väldigt lockad att åka till Glasgow när jag hade läst denna trilogi. 2007 var jag där med en kompis och jag skulle väldigt gärna åka tillbaka!

Delarna är Död i Garnethill (Garnethill), Exil (Exile) och Den sista utvägen (Resolution) och Maureen O’Donnell är huvudperson i alla tre. Hon är en ganska tragisk figur egentligen, med en trasig familj. Pappan förgrep sig på henne under uppväxten och stack när det uppdagades, mamma Winnie är labil och alkoholiserad, systrarna Una och Marie gillar inte Maureen något vidare och skyller pappans frånvaro på henne. Den enda ljuspunkten i familjen är brodern Liam och styvpappan George som visserligen också är alkoholiserad, men stabil och snäll.

Maureen mår självklart inte bra efter en sådan uppväxt, och med en sådan familj. Det var först efter ett sammanbrott i tjugoårsåldern som hon förstod vad pappan hade utsatt henne för och hon vårdades på mentalsjukhuset Northern en tid. Hennes liv fungerar väl hyggligt ändå, hon har ett jobb i en biljettkassa och hon har sin kyffiga lägenhet i den kyffiga stadsdelen Garnethill och hon har sin bästis Leslie, men hon dricker för mycket och har lite svårt med förhållanden.
garnethill 2I den första boken har hon ett förhållande med Douglas Brady, som är psykolog på den mottagning där Maureen gick efter att ha blivit utskriven. Han är dock inte hennes psykolog, däremot är han gift och deras förhållande är på upphällningen när han hittas mördad. I hennes lägenhet. Hon hittar honom när hon vaknar efter en rejäl fylla. Självklart blir hon misstänkt för mordet, inte bara av polisen utan även av Winnie och systrarna.

Hon måste ta saken i egna händer och börjar nysta i fallet, varvid hon upptäcker en våldtäktsskandal på sjukhuset. Kan den vara motivet till mordet på Douglas?

exileI den andra boken har Maureens pappa Michael återvänt till Glasgow vilket så klart Maureen mår dåligt av. Dessutom är det ena systern som har letat upp honom och förmått honom att återvända…

Maureen jobbar nu ideellt på en kvinnojour och när en av kvinnorna som vistas där försvinner börjar Maureen nysta i det fallet också. Hon förstår inte riktigt vad hon ger sig in i eller vilka krafter som ligger bakom fallet och hon utsätter sig för stora faror. Till viss del har fallet kopplingar till händelserna på Northern-sjukhuset.

resolutionI tredje boken väntar systern Una sitt första barn och Maureen känner att hon måste skydda barnet från Michael. Mamma Winnie är nykter sedan ett tag tillbaka men deras relation är inte mycket bättre för det. Rättegången mot Douglas mördare närmar sig och Maureen har börjat få hotfulla brev och bilder.

Hon har skulder och säljer smuggelcigaretter på en sunkig marknad, tillsammans med Leslie. En dam de kallar för ”mysmormor”, som också säljer grejer på marknaden, råkar illa ut och en familjefejd verkar ligga bakom. Självklart ger sig Maureen in även i detta fall. Rättegången avslutas och Maureen börjar inse att hon måste ta tag i sitt drickande.

Det verkar som att Modernista ger ut trilogin på nytt på svenska i höst. Roligt då Minotaurs utgåvor verkar vara slut. Jag har den första delen i trilogin på engelska, de två sista har jag läst på svenska. Den engelska pocketen köpte jag faktiskt när jag var i Glasgow, på loppmarknaden The Barras, som förekommer i den första boken. Sådant är roligt tycker jag, böcker med lite historia och inbillar man sig, autenticitet.

Bokbloggsjerka om sommarläsning

I helgens jerka frågade Annika: Vad ska du läsa i sommar?

Jag har inte så mycket läsro nu så jag avhåller mig från all planering. Men jag längtar lite tillbaka till förra sommarens amerikanska tema under juli månad. Jag läste så mycket bra då: Lauren Graham, Cornelia Read, Douglas Kennedy…

Tror inte jag kommer göra något tema i år men jag är väldigt sugen på Elly Griffiths The Outcast Dead/De utstötta, och det kan mycket väl hända att jag läser om mer av Denise Mina.

Månadsrapport: Maj

Apropå tunnisar så var maj en riktigt tunn läsmånad för mig. Två böcker läste jag, vet inte när jag läste så få senast. Men det har sina förklaringar; en intensiv period på jobbet och även privat med mycket fokus på hästen, jag har bland annat åkt iväg på tredagarskurs med toto för första gången! Det var väldigt roligt och lärorikt och lämnade inte mycket energi kvar till läsning…

Här är vad jag läste i alla fall:

Donna Leon – Mord i natten

Vet inte vilket nummer i ordningen om kommissarie Brunetti denna bok har, men jag gillade den i alla fall. Hade för mig att jag hade läst den tidigare, för bortåt tio år sedan, men kom inte ihåg något alls om handlingen.

Marian Keyes – Anybody Out There?

Jag tror detta är min Keyes-favorit. Rolig, allvarlig och rörande. Den känns svår att recensera, vet inte hur jag ska skriva om den utan att spoila… Får tjuvkika hur andra har skrivit…

Läsplaneringen framöver är näst intill obefintlig. Ett måste nu tror jag. Nästa bok i lilla bokcirkeln är Boktjuven av Markus Zusak, men jag funderar på att läsa något lättsamt innan jag tar tag i den. Eventuellt blir det en omläsning av Denise Minas Garnethill, en av mina favoriter.

Tittar på min boktolva och känner bara blä, om läslusten (eller snarare läsorken) ska komma tillbaka måste jag nog fortsätta på det lättsamma, lättlästa och bekväma spåret.

Hög igenkänningsfaktor?

I veckans jerka vill Annika att vi ska svara på frågan om det finns någon karaktär/ några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?

Det finns ganska många, bland andra:

Ruth Galloway i Elly Griffiths böcker. Hon är nog både lite som jag är och lite som jag vill vara. Lite viktnojor (jag stör mig på dem i böckerna men jag nojar ju själv hela tiden) och lite gå sin egen väg. Jag försöker gå min egen väg och inte bara jamsa med i flocken och ibland lyckas jag, tycker jag själv åtminstone.

Paddy Meehan i Denise Minas böcker. Samma skäl som ovan.

Maggie Walsh i Marian Keyes böcker, främst Angels/Änglar. Hon är en riktig goodie-goodie – snäll och duktig, pålitlig och tråkig. Sådan känner jag mig ibland!

 

 

Denise Mina – The Red Road

Ny härlig tartan noir!

the red road

Denise Mina är en av mina absoluta favoritförfattare, jag har sagt det tidigare men det tål att sägas igen. Någonstans, långt bak i bakhuvudet, visste jag kanske att hon skulle släppa nytt i höst men jag blev ändå glatt förvånad när jag såg den här boken på Pocketshop. Denise Minas böcker är verkligen auto-buy för mig så självklart slog jag till direkt och började läsa.

The Red Road är den fjärde boken om polisen Alex Morrow. Hon är inte så populär på jobbet, hon är lite för rättskaffens för den bitvis korrumperade skotska polisen, och hon går sin egen väg. Hon har man och tvillingar och ett hus som bokstavligen är belånat taknocken. Och så har hon sin tungt kriminelle halvbror Danny som skapar trubbel för henne lite nu och då.

The Red Road utspelar sig dels under natten då prinsessan Diana dog, och dels i nutid.

Då, den 31 augusti 1997, får vi följa fjortonåriga Rose som står utan familj och vars ”pojkvän” säljer henne till äldre män, begår två hemska brott under stor mental stress och press.

I nutid får vi följa Alex Morrow in i rättssalen där hon ska vittna mot den tungt kriminelle Michael Brown, som suttit häktad länge i väntan på sin rättegång. I en paus får Alex Morrow reda på att Browns fingeravtryck hittats på en mordplats. Hur är det alls möjligt?! Han har ju suttit bakom lås och bom. Alex Morrow kan inte släppa detta mysterium och nystar till slut upp en härva av lögner och korruption som går ända upp i polishuset.

Det här var en mycket bra och spännande bok. Möjligtvis lite rörig och lite för många karaktärer och händelser i början, men allt knyts ihop mot slutet.

Jag har läst och gillat alla Denise Minas böcker och högst håller jag Garnethill-triologin, men jag gillar även böckerna om Alex Morrow och Paddy Meehan. De har dock inte haft samma driv som Garnethill-böckerna, men med The Red Road tycker jag att Denise Mina är tillbaka med besked!

En smakbit från boken finns här.

Hittade inga svenska recensioner, men se här vad The Scotsman, Victorialovesbooks och Spectator tycker!

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

The Red Road, 277 sidor (häftad/storpocket) Orion Books 2013

Härliga bokliga miljöer – bokbloggsjerka

I veckans jerka vill Annika att vi ska Berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka. Naturligtvis är det även okej att ta upp fiktiva miljöer om du vill det!

Miljöerna är det som får mig att vilja läsa mera, mera, mera! av en författare. Givetvis karaktärerna också men det där som man säger att läsa är att resa stämmer verkligen tycker jag. Nästan som det står i min header… 😉

Jag har faktiskt, åtminstone delvis, planerat utlandsresor efter bokmiljöer. Jo ni får gärna kalla mig nörd, det går bra.

Till Glasgow drog jag med en kompis för att jag hade läst om staden i Denise Minas Garnethill-triologi. Väl där var vi på en marknad och en bar som förekommer i böckerna, plus att vi gick längs gatorna förstås. Jag blev väldigt förtjust i Glasgow!

Att jag åkt till New York två gånger på egen hand har väl lite med böcker att göra och lite med filmer och annat att göra. Där läste jag lite Paul Auster och köpte lite andra New York-iga böcker och gick omkring och myste.

Några bokmiljöer jag skulle vilja åka till är Norfolks saltängar som jag läst om i Elly Griffiths böcker, Kiruna med omnejd som jag läst om i Åsa Larssons, och så skulle jag vilja åka Orientexpressen med Hercule Poirot… Nu reste jag visst i både tid och rum men det får man tycker jag.

När jag får den där ”res-känslan” då vet jag att jag har läst en riktigt bra bok. Ni vet när man vill kliva in i boken, bara fortsätta läsa, ta med sig boken till jobbet när man vet att det inte finns någon alls tid att läsa, bara för att få klappa boken lite ibland.

Det finns många många fler miljöer jag skulle vilja besöka, för många att radda upp här – under helgen ska jag jerka runt och se vart ni andra vill resa!

Trevlig helg!

Bästa boken i september var…

Det blev inte så mycket (ut)läst i september månad. Jag har hållt på med parallell-läsning, vilket inte varit helt lyckat.

Jag hade som målsättning att läsa ut både Henrietta Lacks och Den vidunderliga kärlekens historia under september men det har inte blivit så. Det har kommit lite annat emellan, typ Lex bok och The Red Road…

De jag har läst ut är:

Åsa Larsson – Svart stig

svart stig

Åsa Larsson – Till dess din vrede upphör

till dess din vrede

Martina Haag – Heja, Heja!

heja heja

Sara Kadefors – Lex bok

lex-bok

Denise Mina – The Red Road

20130924-213206.jpg

Bäst? Svårt, men det är nog Till dess din vrede upphör som tar hem priset denna månad. Hela augusti och nästan hela september har jag läst på svenska, det har bara varit The Red Road som har varit på engelska. Jag får väl jobba lite på det!

En smakebit på söndag: The Red Road

The Red Road av Denise Mina liksom hoppade upp i famnen på mig i veckan. Denise Mina är en av mina favoritförfattare men jag hade ändå lyckats missa att hon skulle komma med nytt. Kul! Jag köpte och började läsa direkt så klart.

20130924-213206.jpg

Polisen Alex Morrow ska vittna i en mordrättegång mot Michael Brown som hon hoppas ska åka på ett långt fängelsestraff. Han sitter häktad i väntan på och under rättegången, men hans fingeravtryck hittas på en brottsplats där en man hittades mördad – under tiden Brown uppenbarligen har suttit bakom lås och bom. Alex Morrow kan inte släppa denna gåta.

Brown had been locked in a prison cell and simultaneously halfway across the city, touching things and murdering a man in a deserted block of flats. It was too much of a coincidence, the prints being found right now, just when he was about to go down for a long time. What was even stranger than his teleporting stunt was that it wouldn’t get him out of prison. Brown plus others had staged this baffling, elaborate hoax and neither Morrow nor Ridell could work out what the pay-off was to them.

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!