Etikettarkiv: Denise Mina

Mitt favoritläsland är…

I veckans bokbloggsjerka radar Annika upp tio av sina favoritförfattare och ställer sedan frågan:

Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

Mitt svar är inte lika entydigt Storbritannien som Annikas är, men det är nog där jag landar ändå.

Peter Robinson, Agatha Christie, Denise Mina, Elly Griffiths, Jane Austen, Sophie Kinsella, Jill Mansell och många fler, högt och lågt, tillhör mina favoriter.

Men jag har ju många svenska favoriter också: Åsa Larsson, Ann Rosman, Annamaria Jansson för att bara nämna några. Om jag snabbt summerar årets läsning hittills väger nog Sverige tyngst, men allt har inte varit favoriter.

Och just det, USA… Douglas Kennedy, Donna Tartt…

Så, om jag måste välja land väljer jag Storbritannien. Eller ännu hellre de brittiska öarna så att jag får med Irland också så får Marian Keyes vara med (eller är det en grov förolämpning att inkludera Irland i de brittiska öarna – men vad heter det då?)

För om det är något jag kan längta efter så är det brittiskt – att läsa om härliga personer, mysiga landskap, pubar och byar, tillsammans med en smaskig deckargåta, ahhh….

Nejmenojdå… igen

Denise Mina är en stor favorit hos mig! Garnethill-trilogin tycker jag är helt fantastisk. Böckerna om Paddy Meehan och Alex Morrow är inte riktigt lika superbra men allt av Mina är auto-buy för mig.

Denna vecka är jag några dagar i huvudstaden på kurs med jobbet och flanerade in på Pocketshop och vad hittade jag där….

20130924-213206.jpg

Japp, en ny Mina! Hade inte ens helt klart för mig att det var en ny på gång… Yay!

Grönt är skönt!

Bokpotaten har något som kallas för Omslagsonsdag. Idag är det visserligen torsdag men jag hänger på ändå. Jag hittade nämligen några sköna gröna i min bokhylla!

gröna

 

Översta raden

Ethan Hawkes Ash Wednesday, Nick Hornbys En god människa, Jill Mansells A Walk in the Park

Mellersta raden

Elly Griffiths Janusstenen, Denise Minas The End of the Wasp Season, Jane Austens Förnuft och känsla

Nedersta raden

Jeffrey Eugenides Middlesex, Luke Rhineharts Tärningsspelaren, P.G. Wodehouses Blixt och dunder

Grönt är skönt, som sagt! Snyggast, eller mest plocka-upp-på-grund-av-omslaget, tycker jag Ash Wednesday är. Middlesex är inte dum heller men Förnuft och känsla är inte så spännande. Vad tycker ni?

Jag är en omläsare

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika frågan: Brukar du läsa om böcker?

JA!

Ämnet har varit uppe förut på min blogg och jag brukar berätta att jag gärna läser om Marian Keyes, Douglas Kennedy, Denise Mina, Lisa Jewell och Agatha Christie.

Det bästa med att läsa om är att jag vet precis vad jag får och att jag kommer gilla det. Dessutom har jag väldigt dåligt bokminne, så även om jag kanske inte glömt vem mördaren är eller att de för varandra på slutet, så brukar jag ha glömt själva resan dit.

Bokbloggsjerka om att vilja resa

Vilket härligt ämne för en bokbloggsjerka! För mig är det ett tecken på en riktigt bra bok – att den får mig att vilja resa.

Sist ville jag resa till Jerusalem, när jag läste Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson. Och till Berlin när jag läste The Moment av Douglas Kennedy. När jag läser Elly Griffiths vill jag resa till Norfolk.

Amor Towles fick mig att vilja resa till New York när jag läste Rules of Civility. Det är i och för sig inte så svårt, för jag vill alltid resa dit.

Till sist: Denise Mina får mig alltid att vilja resa till Glasgow och promenera i Garnethill. Jag har inte recenserat Garnethill-trilogin egentligen, men läs den. Huvudsaker har skrivit lite om den här.

30 Days of Books – Dag 16, favoritkvinna

Day 16 – Favourite female character

Jag har fler kvinnliga än manliga favoriter, märker jag. I topp ligger nog Ruth Galloway, tätt följd av (eller på samma plats som) Maureen O’Donnell.

Ruth är arkeologen och huvudpersonen i Elly Griffiths böcker, Maureen är allmänt dysfunktionell huvudperson i Denise Minas Garnethill-trilogi.

Sen gillar jag Marianne Jidhoff i Denise Rudbergs ”elegant crime”-deckare (fast de känns inte alltid så väl researchade), Hazel Lancaster i John Greens The Fault in Our Stars, Karin Adler i Ann Rosmans Marstrands-deckare, Annie Cabbot i Peter Robinsons Eastvale-deckare, Sara Smythe i Douglas Kennedys The Pursuit of Happiness/Den andra kvinnan, Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom av Jane Austen, Jojo Harvey i Marian Keyes The Other Side of the Story och sist men inte minst Karin i Mina fräknar av Sofia Hallberg…

Top Ten Tuesday – dessa hamnar automatiskt på inköpslistan

I dagens Top Ten listas de författare som automatiskt hamnar på inköpslistan:

1. Denise Mina

2. Marian Keyes

3. Douglas Kennedy

4. Kristina Ohlsson

5. Carin Gerhardsen (fast hennes senaste väntar jag på pocketversionen av, men den kommer nog snart!)

6. Elly Griffiths

Dessa är mer eller mindre gamla favoriter. De jag listar nedan är sådana jag upptäckt på senare tid och även om de kanske inte hamnar automatiskt på just  inköpslistan, så hamnar de i alla fall automatiskt på kolla upp-listan:

7. Annamaria Jansson (har hört att hon skriver på sin andra bok nu, roligt!)

8. Chimamanda Ngozi Adichie

9. Sofia Hallberg

10. Pia Hagmar (gäller vuxenböcker)

Top Ten Tuesday – bokliga minnen

Dagens topp tio handlar om ”bookish memories”. Jag har inte stått i kö för signering eller boksläpp, däremot har jag skrivit till en författare en gång, och tackat för bra läsning! Jag får sådana där ryck ibland, när jag vill tala om för folk att jag tycker de är bra eller har gjort något bra. Cred where cred is due.

Författaren jag skrev till var Denise Mina och det tog tid innan jag fick något svar (hon får säkert rätt många mail!) men hon svarade i alla fall och tackade för mina hejarop, de hade tydligen kommit väl till pass när hon haft skrivkramp. Henne har jag en signerad bok av också, The Field of Blood. Jag har läst och gillat alla hennes böcker och tack vare dem blev jag nyfiken på Glasgow och drog med mig en kompis dit 2007. Gillade staden jättemycket och återvänder gärna! Glasgow som stad är väldigt närvarande i hennes böcker och jag kunde nästan känna igen mig på vissa gator! Köpte en väl tummad pocketutgåva av Garnethill på en marknad (The Barras, har förekommit i böckerna) och den är mig lite extra kär. Lite larvigt men det känns som att just den fysiska boken står närmare berättelsen än de andra böckerna.

Annars vet jag inte om jag har så många bokliga minnen som inte är från själva läsningen. Jo, jag har stött på (eller snarare sett) Beate Grimsrud på sjukan när jag var där på besök. Och så kommer nog min inblandning (även om den är högst, högst! marginell) i Jennys bok bli ett roligt minne!

Män som hatar kvinnor – Serieroman del 1

Stieg Larsson och Denise Mina i ljuv förening! Särskilt ljuvt kanske det inte är förresten, det är ju som bekant en ganska otäck historia.

mänsomhatarkvinnor

Min erfarenhet av serieromaner eller grafiska romaner är ganska begränsad och omfattar egentligen bara en annan som Denise Mina också har skrivit manus till: A Sickness in the Family.

Män som hatar kvinnor har jag både läst och sett på film flera gånger (dock bara den svenska versionen) så jag har en ganska bra relation till grundhistorien.

Historien fungerar bra i tecknad form tycker jag. Nu hittar jag inga bra pressbilder på innehållet men jag reagerar på att figurerna ser typiskt tecknade ut, det finns säkert namn för det, en särskild stil. Huvudpersonerna ser dock ganska bra ut enligt min mening, efter att jag sett filmen har skådespelarna tagit över karaktärernas utseende och jag minns inte riktigt hur jag föreställde mig dem från början.

Det var ett tag sedan jag läste boken i original så att säga så jag har svårt att bedöma hur Denise Mina behandlat manus, vilka bitar hon har utelämnat och så vidare. Men vissa saker har hon ändrat på, vissa detaljer som kanske skulle tagit för mycket utrymme att teckna? Jag antar i alla fall att det är därför som Lisbeths dator förstörs genom att en gammal dam halkar in i Lisbeth och Lisbeth tappar datorn i stället för att som i filmen (och boken tror jag) Lisbeth råkar i bråk med några fulla killar och datorn förstörs då.

Jag var lite orolig för hur den mycket otäcka våldtäktsscenen skulle vara i serieform men det var inte så utstuderat grafisk men ändå mycket otäck såklart.

Del 1 slutar strax efter att Lisbeth tatuerat ”Jag är ett sadistiskt svin” (alltså inte hela harangen med våldtäktsman) på Bjurmans kropp, och strax efter att Micke Blomqvist åkt in för att avtjäna sitt fängelsestraff.

Det här är en intressant bearbetning av en bra historia, och jag tror att serieromanen är läsvärd oavsett om man läst böckerna först och/eller sett filmerna.

Det ska bli spännande att läsa fortsättningen, hela känslan kring Denise Minas bearbetning av manus är att det är lite skarpare än originalet. Det kommer sig säkert av att hon inte kan få med allt utan måste välja ut det viktigaste.

Jag tror faktiskt att historien tjänar på att hon valt ut de vassa russinen ur kakan.

Män som hatar kvinnor del 1, serieroman, Manus Denise Mina, Tecknare Leonardo Manco och Andrea Mutti, Norstedts 2012 (recensionsexemplar). Finns att köpa på bland annat Adlibris och Bokus.