Åh så bra hon är, Kristina Ohlsson.

Ska vi säga så, bara?

Jag utvecklar det lite mer kanske. Kristina Ohlsson kan verkligen det här med att skriva deckare! Davidsstjärnor är den femte boken om polisen Alex Recht och civilutredaren Fredrika Bergman och jag tror det är den tätaste och intressantaste hittills. Hög puls, korta intensiva kapitel utan att bli avhugget.

En lärare på den judiska Salomonskolan skjuts ihjäl på öppen gata. Senare samma dygn försvinner två tioåriga pojkar från samma skola. Hör händelserna ihop?

Alex och Fredrika utreder händelserna och ställs inför en riktig utmaning. Vi får även träffa den karismatiska Eden Lundell, chef för Säkerhetspolisen, och den mystiske Efraim Kiel igen, de känner vi ju igen från förra boken Paradisoffer.

Likt Paradisoffer är Davidsstjärnor en riktig bladvändare, nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Men där jag blev lite stressad av Paradisoffer (de hade ju ett rätt tajt tidsschema i den boken) blir jag bara engagerad av Davidsstjärnor. Kristina Ohlsson för in internationell säkerhetspolitik i deckargenren på ett mycket lyckat sätt, blandar det med en gammal israelisk legend på ett sätt som blir just unputdownable. Legenden om papperspojken (som Ohlsson hittat på själv) har ganska stor plats och betydelse i boken, så ibland undrar jag varför boken inte heter just Papperspojken.

Svaret på den frågan får jag i (det mycket tänk- och läsvärda) efterordet – hon hade helt enkelt bestämt sig för att den femte boken skulle heta Davidsstjärnor, och då hon har ett stort intresse för det judiska folket och Israel var det självklart för henne att någon gång skriva något som har kopplingar dit. Det är kanske det engagemanget som får boken att lysa lite extra starkt?

Jag sammanfattar: Åh så bra hon är.

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

Davidsstjärnor, 485 sidor (inbunden), Piratförlaget 2013. Tack Piratförlaget för recensionsexemplar!