Onsdag på en torsdag igen, jag vill kanske hålla kvar lite av dagvillheten från semestern. Veckans omslagstema hos Bokpotaten är i alla fall träd. Jag tyckte det var lite svårt att hitta, faktiskt.
Den svenska översättningen av Tell the Wolves I’m Home (min recension), Låt vargarna komma, kommer också ha träd på omslaget. Och jag var med på fejan och röstade fram att det skulle vara blått!
Även Jellicoe Road av Melina Marchetta (min recension) har träd på sig:
Och Mördaren ljuger inte ensam:
I veckans tematrio frågar Lyran efter tre läsvärda amerikanska böcker. Det är ju trots allt USA:s nationaldag denna vecka!
En sådan här trio ska jag väl få ihop!
1. Douglas Kennedy: The Pursuit of Happiness. Min eviga käpphäst. Men den är så bra!
Hoppas Five Days som jag snart ska läsa blir någorlunda nästan lika bra.
2. JD Salinger: The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden)
Jag läste den på svenska för femton år sedan kanske och sen dess har jag läst den några gånger på engelska, för fem-tio år sedan. Nyligen hittade jag den gamla fina översättningen till svenska av Birgitta Hammar som jag letat efter i minst tio år. Kul!
3. Carol Rifka Brunt: Tell the Wolves I´m Home. I min recension skrev jag att boken inte fastnade hos mig men så här två månader efteråt så tänker jag fortfarande på den ibland, och när jag ser den i hyllan blir jag lite: ”ah…” ni vet?
Överenskommelser av Simona Ahrnstedt!
Maj var en ganska bra läsmånad faktiskt! Tio böcker påbörjade och sju avslutade:
Carol Rifka Brunts Tell the Wolves I’m Home, som jag sedan cirklade om på The English Bookshop i Gamla Stan i Stockholm. Jättetrevligt! Jag var lite halvsvalt inställd till boken, men den växte i diskussionen med de trevliga deltagarna.
Monika Peetz’ Tisdagskvinnorna, som Liebel Litteraturförlag hade vänligheten att skicka mig. Trevlig bok!
Sedan var det dags för nästa recensionsexemplar, Calle Hårds Horan som log, från Vulkan. Den var lättläst och helt ok. Läste den under kristi flygare-helgen, på mina svärisars landställe. Jag gillar att läsa där!
Efter det var det dags för maj månads första bottennapp. Melina Marchettas Jellicoe Road. Jag läste lite drygt 100 sidor, den var väl rätt snabbläst men inget för mig, jag tyckte bara den var tråkig.
Maj månads boktolve-bok blev Doris Lessings Det femte barnet, som jag tyckte var riktigt intressant. Det visade sig dock 100 sidor in att jag redan hade läst den en gång. Började känna igen mig och sedan hittade jag ett hundöra…
Överenskommelser av Simona Ahrnstedt blev det sedan. Lite skeptisk var jag innan, min erfarenhet av romance har varit sådär. Men Ahrnstedt kan sin grej!
Så jag kunde inte sluta läsa henne. Köpte Betvingade och även om jag gillade den väldigt mycket också, var nog Överenskommelser snäppet bättre. Ser mycket fram emot hennes tredje bok De Skandalösa!
Sedan började jag titta i Berg har inga rötter. Men nej, den var inget för mig (heller).
Nästa outlästa blev Världskrig Z av Max Brooks. Det var en cirkelbok och även om jag inte läste ut den är jag glad att jag provade – det är ju det som är det fina med att vara med i en bokcirkel!
Tionde boken var en riktig tunnis. Den krympande hustrun av Andrew Kaufman var annorlunda och riktigt bra!
Denna var mitt första möte med förlaget Printz Publishing, men här om dagen köpte jag Livet efter dig, som jag hört mycket gott om. Får väl se om den blir läst nu i juni eller senare i sommar.
Bokcirkeldags ikväll!
Jag hade hört mycket gott om Tell the Wolves I’m Home, så när Dark Places berättade att The English Bookshop skulle hålla bokcirkel om den så slog jag till!
1987. June Elbus är fjorton och lite annorlunda. Hon gillar att gå ut i skogen och låtsas att hon befinner sig i medeltiden, och så gillar hon att hänga med sin gudfar tillika morbror Finn Weiss, som är en känd konstnär. Boken börjar med att June och systern Greta regelbundet åker till Finn för att han ska måla ett porträtt av dem, något han vill hinna klart innan han dör. För ja, Finn är döende i aids. Att Finn var homosexuell var något June kanske var vagt medveten om, men som man aldrig talade om.
På Finns begravning träffar June Toby, Finns ”special friend”, kanske kan han hjälpa henne – eller de varandra – att komma igenom sorgen.
Vi får följa Junes och Tobys vänskap, deras respektive relation till Finn, den komplicerade relationen mellan systrarna June och Greta och även hela familjen Elbus förhållande till tavlan som Finn målat.
Alla verkar helt till sig i trasorna över den här boken, och visst, den är intressant och välskriven men den fastnar inte hos mig. Det tog mig något över två veckor att läsa ut den (två dagar läste jag visserligen aktivt en annan bok) och så lång tid brukar jag inte ta på mig. Vissa jämför denna bok med Torka aldrig tårar utan handskar, men jag tycker att den jämförelsen haltar lite. Ok, båda utspelar sig på åttiotalet och någon dör i aids. Men även om Tell the Wolves I’m Home till viss del tar upp skräcken för ”the aids” och att man inte vet hur det smittar, har inte sjukdomen samma centrala plats.
Men oavsett vad jag tycker om den, är den nog en intressant bok att cirkla om. Det finns till och med föreslagna frågor längst bak (något jag lagt märke till i ett flertal amerikanska böcker det senaste året) och förslag från författaren om böcker att läsa, filmer att se och musik att lyssna på. Kul!
Andra som läst och tyckt är Bokhoras Johanna Lindbäck, Dark Places och Onekligen. I höst ger X-publishing ut Låt vargarna komma på svenska.
Köp boken på Adlibris, Bokus eller Bokia.
Tell the Wolves I’m Home, 355 sidor (pocket) Pan Books Ltd 2012
Jag har fortfarande inte kommit in i Tell the Wolves I’m Home. Och nu vet jag vems fel det är!
Ulrik Munthers! Varje gång jag ser boken eller tänker på titeln hör jag hans Tell the World I’m Here.
Gah! Den är ju inte ens bra.
… med Tell the Wolves I’m Home av Carol Rifka Brunt. Utan att jag vet varför. Jag gjorde förvisso ett avbrott och läste Davidsstjärnor, men jag har fortfarande, på mer än en vecka, knappt kommit 100 sidor. Den är inte dålig, det är snarare bra och jag tänker på karaktärerna en hel del även när jag inte läser, men det går… segt.
I helgen hinner jag nog läsa lite mera intensivt, hoppas den tar sig då.
Är precis klar med För dig blottad. Ska försöka formulera ihop en recension till imorgon.
Så vad nu? Tell the Wolves I’m Home? Allt jag inte vet om djur? Tisdagskvinnorna?
Har anmält mig till The English Bookshops cirkel om Tell the Wolves I’m Home den 8 maj, så jag måste ju inte börja med den än på någon vecka. De andra två är recensionsex men utan datum.
Hjälp?
Books ABC 