Etikettarkiv: Manne Fagerlind

Bästa boken i maj var…

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt!

9789173516587

Maj var en ganska bra läsmånad faktiskt! Tio böcker påbörjade och sju avslutade:

Carol Rifka Brunts Tell the Wolves I’m Home, som jag sedan cirklade om på The English Bookshop i Gamla Stan i Stockholm. Jättetrevligt! Jag var lite halvsvalt inställd till boken, men den växte i diskussionen med de trevliga deltagarna.

tell the wolves

Monika Peetz’ Tisdagskvinnorna, som Liebel Litteraturförlag hade vänligheten att skicka mig. Trevlig bok!

tisdagskvinnorna

Sedan var det dags för nästa recensionsexemplar, Calle Hårds Horan som log, från Vulkan. Den var lättläst och helt ok. Läste den under kristi flygare-helgen, på mina svärisars landställe. Jag gillar att läsa där!

Horan-som-log-omslag-625x1024

Efter det var det dags för maj månads första bottennapp. Melina Marchettas Jellicoe Road. Jag läste lite drygt 100 sidor, den var väl rätt snabbläst men inget för mig, jag tyckte bara den var tråkig.

Maj månads boktolve-bok blev Doris Lessings Det femte barnet, som jag tyckte var riktigt intressant. Det visade sig dock 100 sidor in att jag redan hade läst den en gång. Började känna igen mig och sedan hittade jag ett hundöra…

det femte barnet

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt blev det sedan. Lite skeptisk var jag innan, min erfarenhet av romance har varit sådär. Men Ahrnstedt kan sin grej!

Så jag kunde inte sluta läsa henne. Köpte Betvingade och även om jag gillade den väldigt mycket också, var nog Överenskommelser snäppet bättre. Ser mycket fram emot hennes tredje bok De Skandalösa!

9781354_Betvingad_8596

Sedan började jag titta i Berg har inga rötter. Men nej, den var inget för mig (heller).

9781354_Berg_hainot_8027

Nästa outlästa blev Världskrig Z av Max Brooks. Det var en cirkelbok och även om jag inte läste ut den är jag glad att jag provade – det är ju det som är det fina med att vara med i en bokcirkel!

z

Tionde boken var en riktig tunnis. Den krympande hustrun av Andrew Kaufman var annorlunda och riktigt bra!

krympande hustrun

Denna var mitt första möte med förlaget Printz Publishing, men här om dagen köpte jag Livet efter dig, som jag hört mycket gott om. Får väl se om den blir läst nu i juni eller senare i sommar.

Annons

Manne Fagerlind – Berg har inga rötter

Fick låna denna av en kompis att läsa. Detta är ju en ganska hyllad debut, så jag tänkte varför inte?!

9781354_Berg_hainot_8027

Det är en intressant historia om en man, en ganska nybliven pensionär, som sakta blir dement. Det är kusligt att läsa, men språket hindrar mig lite.

En del recensenter har hyllat boken bland annat för språket, men jag fixar det inte riktigt. Det är SÅ beskrivande att jag blir matt; luften dallrar, (kaffe)kannan fräser astmatiskt, smärtan spann i vävnaderna som en slöande tiger, någon är klädd med uttänkt ledighet, och en trappuppgång med marmor i så många färger att den liknade ett förstenat kalejdoskop…

Språket nog inte dåligt, men lite för mycket för mig. Jag får känslan av att författaren vill klämma in så många adjektiv och beskrivningar som möjligt för att få språket målande och engagerande, men det hänger ju inte bara på det?!

Jag har ju inga regler om att jag måste läsa ut böcker, så denna slutade jag faktiskt läsa en bit in.

Andra som läst och tyckt är Lottens Bokblogg, Enligt O och Breakfast Book Club.

Berg har inga rötter, Damm förlag 2012

Halvvägs!

Jag är halvvägs till mitt läsmål 2013! Tjoho för mig.

Tanken var att jag skulle läsa 80 böcker (även noveller räknas) under året. 2012 blev det 60 (fast jag förde inte bok över min läsning under hela året, lika analt som jag gör nu). Visserligen är det två böcker jag inte läst ut (Femtio nyanser av honom och Jellicoe Road) men jag räknar även dem. Dels för att de också är läsupplevelser, och dels för att om jag nu räknar en novell på säg tjugo som en ”pinne” så borde jag väl kunna räkna hundra sidor i en bok som en pinne också.

Det är ju jag som bestämmer 🙂

Dessutom känner jag på mig att jag kommer ge upp både Världskrig Z av Max Brooks och Berg har inga rötter av Manne Fagerlind. Den första är bra, men för läskig och äcklig för mig och den andra är säkert också bra men fångar mig inte alls. Men jag ska inte ge upp riktigt än 😊