Kategoriarkiv: Recension

Jenny Lindström – Balansgång

Det är kanske inte så svårt att genomföra en livsstilsförändring, men hur håller man fast vid den?

Jenny Lindström vet och hon delar med sig av sin metod och sina tips i nya boken Balansgång.

balansgång

Hennes första bok i ämnet, Hur jag besegrade mina hjärnspöken har jag recenserat här.

Precis som Hjärnspöken har Balansgång karaktären av en dagbok. Den är indelad i månader med början i augusti och varje månad inleds med en reflekterande text som liksom sammanfattar månaden. Varje månad är färgkodad och varje dagboksinlägg är flaggat.

IMG_0643

Jag gillar det formatet för den här typen av bok. Man kan slå upp och titta på ”idag” och reflektera mot sitt eget liv. Det är också praktiskt när det lackar mot jul att man kan slå upp december månad och ta del av tips och reflektioner kring julmat exempelvis. Eller under sommarsemestern. Jenny har massor av tips för hur man kan behålla fokus på sitt mål, och sätta nya mål när man nått det man satte först.

Motivationen i denna (och den förra) bok smittar av sig på mig och jag avslutar med en skön ”Nu kör vi!”-känsla. Även om Jennys livsstilsförändring handlade om viktnedgång tycker jag att hennes projektledningsinspirerade metod och tanken med att rita nya spår i hjärnan och alltid hitta nya mål går att applicera på flera områden. Jag rekommenderar den varmt!

Balansgång gavs ut på Collana förlag. Köp den på Adlibris eller Bokus. Här finns ett smakprov. Jenny håller inspirationsförelsningar om hållbar livsstilsförändring, läs mer här!

Och vet ni vem som korrläst boken förresten? Ingen mindre än undertecknad. 🙂

IMG_0592

Det var ett väldigt roligt uppdrag som jag kan tänka mig att göra flera gånger!

Annonser

Gabriella Ullberg Westin – Ensamfjäril (minirecension)

Jag fick den här boken som recensionsexemplar av författaren, signerat och allt, mycket trevligt!

IMG_7401

Ensamfjäril är ingen vanlig polisdeckare, eftersom den har ett inslag av romance. Frun till en nyligen hemflyttad fotbollsstjärna hittas skjuten i sitt hem och polisen Johan Rokka leder utredningen. Allteftersom utredningen går framåt inser han att den kopplas till det förflutna.

Deckare och romance är såvitt jag vet en ny kombination, men jag vet inte om jag tycker att romance-delarna gagnar eller för historien framåt på något sätt. Det var intressant att läsa genrerna i kombination och Ensamfjäril är en lovande debut, men jag tror att jag föredrar renodlade deckare och mer renodlade romanceböcker.

Jojo Moyes – The Girl You Left Behind (minirecension)

Det är 1916 och Edouard Lefevre lämnar sin fru Sophie för att kriga för Frankrike. Han är konstnär och har målat ett porträtt av henne, det var så de lärde känna varandra. Sophie är kvar i den lilla staden och driver famlijens hotel. Tyskarna flyttar in och Sophie får uppleva hur svårt det är att förhålla sig till dem på rätt sätt. Det enda hon kan tänka på är att får se Edouard igen och hon är villig att riskera allt för det.

I början av 2000-talet får Liv Sophies porträtt av sin man, precis innan han dör. Hon klamrar sig fast vid sitt gamla liv och porträttet är en viktig del av det. Tids nog kanske hon trots allt måste gå vidare, men det visar sig att hon får kämpa för att behålla porträttet, som ju har en säregen historia…

the-girl-you-left-behind

De här två historierna vävs skickligt samman och boken är en riktig bladvändare! Dessvärre har det gått lång tid mellan läsning och recension, därav den något torra recensionen…

Viveca Sten – I maktens skugga

Detta är den sjunde boken om juristen Nora Linde och polisen Thomas Andreasson, och serien är väl ett exempel på det svenska deckarundret.

i-maktens-skugga

Riskkapitalisten och utlandssvensken Carsten Jonsson har låtit bygga ett flådigt hus på en strandtomt på Sandhamn (eller Sandön kanske själva ön heter?!) och har gjort sig ovän med grannarna. Under byggets gång har märkliga saker skett och den stora inflyttningsfesten slutar med dödlig utgång…

Böckerna är väldigt lätt- och snabblästa och jag har tyckt mycket om dem, men denna senaste tyckte jag inte så mycket om, även om jag läste ut den snabbt och tyckte den var spännande. Jag tyckte helt enkelt inte att texten flyter, det är för mycket detaljer, för många ord helt enkelt.

Carol Goodman – De döda språkens sjö (minirecension)

Jane Hudson tar anställning som latinlärare på internatskolan Heart Lake där hon själv var elev en gång i tiden. Hon beundrade sin latinlärare hon hade då, som man bara kan när man är i tonåren. Hon umgicks intensivt med bästa vännerna Matt och Lucy men de dog under tragiska och delvis oklara omständigheter. Nu när hon själv är lärare ser hon en liknande dynamik mellan några av sina elever. Håller historien på att upprepa sig?

the-lake-of-dead-languages

Julia Dahl – Invisible City

Vad roligt att upptäcka en ny bra författare! Och vilken tur att jag läser bokbloggen Fru E:s böcker, annars hade jag inte upptäckt Julia Dahl.

invisible-city

Invisible City är Julia Dahls debutbok. Hon är amerikan med svenska rötter och bosatt i Brooklyn. Huvudpersonen Rebekah Roberts har just gått ut college i Florida där hon växte upp och har tagit sig till New York City med sin bästis för att där försörja sig som journalist. Hennes mamma övergav pappan och Rebekah när Rebekah nyfödd, för att återgå till sitt religiösa liv. Mamman var chassidisk judinna från Brooklyn (därav stavningen på Rebekahs namn) och har inte haft någon kontakt med Rebekah eller pappan sedan dess.

Rebekah får möjlighet att för sin tidning (där hon är en ”stringer” typ frilans/vikarie) bevaka mordet på en chassidisk kvinna som hittas mördad på en soptipp. Det visar sig att New York-polisen ibland släpper ifrån sig utredningar till grupper inom det chassidiska, mycket konservativa och stängda samhället. Kommer de att dölja vad som hänt? Kommer en mördare att kunna gå fri? Rebekah kan inte släppa historien, och gräver vidare i den, till synes för tidningens räkning men kanske lika mycket för sig själv. Hon söker svar och sammanhang kring sin mor på någon nivå också.

Den här deckaren har nästan allt, tycker jag. Ung, smart kvinna reder sig själv i den stora mytomspunna staden. Fängslande skildringar av den intressanta judisk-ortodoxa kulturen (rekommenderar också Ok, Amen av Nina Solomin) som inte blir utifrån ”titta på de där konstiga herrarna i lockarna-perspektivet” utan som tränger in, kanske inte på djupet men på en mer familjr nivå, intrigen till trots.

Rekommenderar verkligen denna fina debut av Julia Dahl! Läs också min inspirationskälla, Fru E:s recension!

Simona Ahrnstedt – En enda natt

Jag var lite skeptisk till en början till romance i nutid – hur kul kunde det vara egentligen? Det visade sig: väldigt.

en enda natt

En enda natt utspelar sig i ett nutida Stockholm bland finanseliten. David Hammar är en ung, snygg och våghalsig riskkapitalist, med hämnd i sikte.

Natalia de la Grip är dottern i den grevliga finansfamiljen de la Grip som driver den anrika koncernen Investum. Hon går mot strömmen då hon är framgångsrik ”corpare” alltså jobbar med coroprate finance, alltså jäkligt stora affärer. Hon är dessutom singel. Hennes högsta dröm är att jobba i Investum, men hennes patriarkale pappa släpper inte in henne. 

David planerar att kuppa hela Investum, som det avslutande ledet i sin personliga vendetta mot (valda delar av) familjen de la Grip. Han och Natalia dras till varandra, men det kan naturligtvis inte leda någonvart. Men en enda natt kanske de kan få?!

Simona Ahrnstedt lägger skickligt ut krokar till orsaken till David Hammars vrede mot de la Grips och den adliga finanseliten, och hon hoppar skickligt mellan berättarjagen. Förutom Natalia och David får vi följa Natalias barndomsvän Åsa Bjelke och Davids kompanjon och bäste vän Michel Chamoun. Alla dessa för historien framåt på olika sätt, och det är också intressant och extremt upprörande att läsa om mamma och pappa de la Grip och deras värderingar och åsikter. Hu.

Nutida romance fungerar tydligen precis lika har sin historisk, åtminstone om det är Simona Ahrnstedt som skriver den! Boken är dessutom snyggt formgiven, har en dekadent matt yta på omslaget och är precis lagom lång och spännande arkit igenom.

Läs mer om boken här. Läs författarens blogg här, och för tillfället (hösten 2014) här.

Köp boken på Adlibris, Bokus eller på Glansholms till exempel!

Stort tack till  Forum för recensionsexemplaret!

Maria Küchen – Gamarna

Den här CD-boken köpte jag 2009 när jag laseropererade ögonen och låg och blundade i sovrummet med dubbla gardiner och solglasögon på, men jag började inte lyssna på den förrän i början av 2012, när jag köpte en crosstrainer för att träna med hemma. Det tog till juli 2014 innan jag ”läste” ut den, och då tog jag de fem sista timmarna på sommarens första road-trip. Det betyder inte att Gamarna var dålig, för det var den inte direkt, men jag glömde bort den i perioder och tränade väl inte så jättehårt med min crosstrainer som jag hade tänkt göra från början… 

gamarna

Gamarna handlar författaren Sanna Wrede, som på något vis hamnar i händelsernas centrum när någon ritualmördar framgångsrika yrkeskvinnor. Hon känner (till) dem på olika vis och hon kan förstås inte låta bli att försöka ta reda på sambandet mellan dem själv. När mördaren bryter mönstret med det fjärde offret börjar sambandet mellan dem klarna.

Boken är ett ganska politiskt inlägg i bostadsbrist-debatten och ibland lyckas författaren verkligen skicka kalla kårar längs ryggraden.

Det känsliga med ljudböcker är uppläsaren, och jag trodde jag skulle vara ganska safe med Eva Röse. Men jag gillar verkligen inte hur hon läser! Alltid i samma ton, med ett näsvist frågande tonfall i slutet av _varje_ mening. Så tröttsamt! 

En annan sak jag inte gillade var epilogen, och det är nog första gången jag ogillar en epilog tror jag! Den tillförde alldeles för lite till historien i förhållande till sin längd, flera kapitel kändes det som.

Om jag föreställer mig att jag hade läst boken som en vanlig pappersbok (eller e-bok för den delen), och river bort epilogen är detta en riktigt bra spänningsroman med ett uppfriskande ovanligt motiv!

Lisa Jewell – The House We Grew Up In

En bok att längta hem till!

the-house-we-grew-up-in

Jag älskar den känslan, att längta hem till sin bok. Lisa Jewell är bra på att skriva sådana böcker. Av någon anledning har hon hamnat i chick lit-facket, men jag tycker inte riktigt hon passar där. Hade hennes böcker varit filmer hade de hetat ”drama” och säkert blivit sedda av fler män än som läser hennes böcker nu. Hur som helst, The House We Grew Up In (på svenska Fågelburen) är mer eller mindre ett familjedrama om familjen Bird. Det utspelar sig i en idyllisk by i Cotswolds, men ärligt talat finns det andra författare som är bättre på att frammana ”måste-resa-dit-känslan”. Familjen Birds nav är det charmiga huset och mamman Lorelei som är färgsprakande och excentrisk och en sjuklik samlare (hoarder). Pappa Colin är tyst och återhållsam, äldsta dottern Megan är ett neat-freak, andra dottern Bethan en grubblare och tvillingarna Rory och Rhys så olika som enäggstvillingar kan bli.

Barndomen är idyllisk, fram till en påskdag då en tragedi inträffar som sätter en boll av splittring i rullning. Flera år senare samlas de igen i huset de växte upp i, och det uppdagas vad som egentligen inträffat.

Läsaren får följa familjen genom flera olika berättarjag genom olika tider, vilket jag gillar, även om fokus ligger på Megan och Lorelei. Jag får dock sympati för alla familjemedlemmar och tycker det är lika givande att läsa allas perspektiv. Det är rätt skickligt gjort, tycker jag. Rätt ofta i liknande romaner brukar jag tycka att det finns vissa perspektiv och berättarjag som är ganska tråkiga.

Läs även vad Feelgoodbiblioteket, …och dagarna går och Kattugglan tyckte om boken!