Äntligen en till Marstrandsdeckare!

Jag har läst och älskat Ann Rosmans tidigare deckare och att jag blev glad när jag fick Havskatten som recensionsexemplar är att underdriva en del. Jag gillar huvudpersonen i nutid, Karin Adler, och jag gillar hur Ann Rosman blandar nutid och dåtid i den härliga Marstrans-miljön. Spännande och lättläst, men inte lättviktigt!

Nutid: När Marstrands brandmän har övning hittar de en död man och Karin Adler med kollegor kallas in. Det visar sig finnas en del korruption i kommunen och försäljningen av det gamla Varmbadhuset verkar inte har gått riktigt rätt till, men har det lett till mord?

År 1906: Direktör Lundgren med familj anländer till Marstrand. Tanken är att den lite sjukliga dottern Karolina ska hitta sig en friare. Karolinas pappa, sågverkskungen, har ett företag som inte går så bra varför han i någon mån, men hans nya fru i högre grad är angelägen om att Karolina hittar en friare. Karolina är ensam arvtagare till Noors slott men det är på villkor att morföräldrarna (Karolinas mamma dog när hon var liten) godkänner friaren. Ett stort arv gör självklart att en del tveksamma intressen dras till henne…

Båda intrigerna är intressanta – nutidens kommunkorruption som verkar ligga ganska nära verkligheten och dåtidens kurbad och bortgifterier. Boken är intressant och läsvärd rakt igenom men jag saknar lite ”kött” på slutet. I nutiden vill jag veta lite mera detaljer och motiv och i dåtiden vill jag veta lite mer om vad som händer sen.

Som vanligt tycker jag det är helt fantastiskt att läsa en så välresearchad bok, jag gillar nog helt enkelt romaner med källförteckningar!

Läs även vad och dagarna går…, Boktokig och Lotta Olsson på DN tycker!

Varmt tack Damm förlag för recensionsexemplaret!

Detta är den fjärde boken i Marstrandsserien om göteborgspolisen Karin Adler. Och den bästa, kanske!

Som vanligt jobbar Ann Rosman med två parallella fall – ett i historien och ett i nutid. Jag gillar verkligen det, det fördjupar kopplingen till orten Marstrand som jag blir mer och mer sugen på att besöka.

Slutet av 1700-talet. Vi lär känna adelsdamen Metta Fock, född Ridderbielke. Hon gifte sig med den enfaldige ”Focken” som han kallades, Henrik Fock. Metta känner sig tvingad att skaffa en förmyndare för sin man, då han ständigt gör dåliga affärer, köper halta hästar och super bort sina pengar. Metta får jobba hårt på deras lilla gård, och är ganska långt från sin uppväxts adelsmiljöer.

Två av hennes barn, och sedan hennes man, dör i olika sjukdomar. Av olika anledningar (byskvaller bland annat) ställs hon inför rätta, misstänkt för att ha förgiftat sina barn och sin man. Man finner inga övertygande bevis mot henne, och hon sätts på Carlstens fästning ”på bekännelse”. Hon får sitta där tills hon bekänner eller går under. Hon har ingen försvarare och inte tillgång till penna och papper. Hon börjar brodera istället, först som en form av dagbok, sedan blir det en regelrätt nådeansökan. Den är tryckt på insidan av pärmen – en intressant detalj som känns väldigt typiskt Ann Rosman.

Nutid. En arvstvist seglar upp i familjen Ekeblad. Deras stora gods Stola är ett av de sista fideikommissen (alltså där äldste sonen ärver allt och de andra syskonen blir helt utan arv) i Sverige (om inte det allra sista?!) och i avlidne pappa Ekeblads testamente står det att det fideikommisset ska upplösas och de tre syskonen Ekeblad: Hugo, Maud och Carl-Henrik ska ärva godset Stola i lika delar. Det har åtminstone Mauds pengahungrige man Magnus räknat med. Carl-Henrik vill låta ogiltigförklara testamentet och tar ut fideikomissnämnden som ska ta ställning till om fideikommisset är av så stort kulturhistoriskt värde att det bör bevaras och inte upplösas. Det är en underdrift att säga att de andra syskonen blir upprörda.

Två personer mördas på en maskeradfest för societeten där alla syskonen Ekeblad är med. Festen hålls på Carlstens fästning och Karin Adler med kollegor kallas till platsen. Alla portar har varit stängda och bevakade , så mördaren måste ha kommit inifrån. Eller?

Ann Rosman har än en gång skrivit en spännande bladvändare till deckare. Denna gång handlar det ganska lite om människorna omkring Karin, och det gör att boken känns mer fokuserad. Inga distraherande biroller (fast jag tycker de har varit ganska trevliga att läsa om, de med!) utan fullt fokus på de olika tidslinjerna. Metta Fock är väldigt intressant att läsa om och jag tycker att Rosman håller i spänningen nästan hela tiden. Jag gillar verkligen hur Rosman hanterar övergångarna mellan dåtid och nutid. Separata kapitel och rubriker och inga kursiva avsnitt eller ”röster” som man måste lista ut vem den tillhör.

Köp den på till exempel Adlibris, Bokus eller Bokia.

Andra som tyckt till om boken är Biblophilia, Mysterierna och med näsan i en bok.

Mercurium, 419 sidor, pocket, Ponto Pocket 2012