Someday, Someday, Maybe är Lauren Grahams debutroman. Hon är skådespelare och några känner kanske igen henne från Gilmore Girls. Boken handlar om Franny Banks som försöker försörja sig som skådespelare i New York. Det är lätt att tänka sig att boken är åtminstone delvis självbiografisk, men det kanske den inte är.

Franny är i alla fall strax under trettio och har flyttat till New York och hon har gett sig själv tre år att lyckas bli skådespelare. När boken börjar är det bara sex månader kvar till hennes deadline – om hon inte gör mätbara framsteg ska hon flytta hem igen och gifta sig med sin gamla pojkvän från college. Min smakbit kommer från kapitel två och Franny ska gå på en viktig audition.

Today, I have an actual audition, which helped me to arise promptly at – well, only a few minutes past – my ideal rising time of eight. But that victory is behind me, and now I stand in front of the bathroom mirror and glare at my reflection in an attempt to look menacing. I’m a matador facing the angriest bulk, but I won’t be defeated. Armed with the diffuser attachment by my side, I dip my fingertips deep into the jar of piney-smelling, jiggly Dep gel and pull out a giant dollop of green goo. Today, I’ll get you with quantity – you didn’t see that coming! Take that, hair!

I finally tear my self away from drying and scrunching to face my very small, very packed closet. Over time I’ve realised that commercial characters tend to fall into one of three types, so I’ve gotten it down to three audition uniforms: Upscale Casual (person who works in an office – black blazer with padded shoulders, collared shirt), Mom Casual (person who works at home – denim shirt or plain sweater, khakis), and Slutty (person who dresses slutty). I’m so used to choosing an outfit to play someone else, I struggle to get dressed as myself.

För fler smakebitar, gör ett besök hos Flukten fra virkeligheten!