Etikettarkiv: Agatha Christie

Bokbloggsjerka: Mitt litterära land

I den sista jerkan innan sommaren frågar Annika: Vilket är ditt litterära land?

Jag kan inte svara England som Annika eftersom en av mina favoritförfattare är skotsk. Och ska man vara petig så är väl England snarare en nation än ett land… 😉 Mitt svar blir då så klart Storbritannien.

Jag älskar språket och läser gärna på engelska när tillfälle bjuds. Jag älskar att drömma mig bort till miljöerna, oavsett om det är stad eller landsbygd. Jag skulle vilja resa mera runt på landsbygden där så att det inte bara är film-miljöer jag ser framför mig när jag läser.

Några av alla bra författare från Storbritannien (eller som skriver böcker som utspelar sig där):

Denise Mina, Peter Robinson, Jane Austen, Lisa Jewell, Sophie Kinsella, Elly Griffiths, Jill Mansell, Agatha Christie… Finns säkert fler som jag har glömt!

Härliga bokliga miljöer – bokbloggsjerka

I veckans jerka vill Annika att vi ska Berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka. Naturligtvis är det även okej att ta upp fiktiva miljöer om du vill det!

Miljöerna är det som får mig att vilja läsa mera, mera, mera! av en författare. Givetvis karaktärerna också men det där som man säger att läsa är att resa stämmer verkligen tycker jag. Nästan som det står i min header… 😉

Jag har faktiskt, åtminstone delvis, planerat utlandsresor efter bokmiljöer. Jo ni får gärna kalla mig nörd, det går bra.

Till Glasgow drog jag med en kompis för att jag hade läst om staden i Denise Minas Garnethill-triologi. Väl där var vi på en marknad och en bar som förekommer i böckerna, plus att vi gick längs gatorna förstås. Jag blev väldigt förtjust i Glasgow!

Att jag åkt till New York två gånger på egen hand har väl lite med böcker att göra och lite med filmer och annat att göra. Där läste jag lite Paul Auster och köpte lite andra New York-iga böcker och gick omkring och myste.

Några bokmiljöer jag skulle vilja åka till är Norfolks saltängar som jag läst om i Elly Griffiths böcker, Kiruna med omnejd som jag läst om i Åsa Larssons, och så skulle jag vilja åka Orientexpressen med Hercule Poirot… Nu reste jag visst i både tid och rum men det får man tycker jag.

När jag får den där ”res-känslan” då vet jag att jag har läst en riktigt bra bok. Ni vet när man vill kliva in i boken, bara fortsätta läsa, ta med sig boken till jobbet när man vet att det inte finns någon alls tid att läsa, bara för att få klappa boken lite ibland.

Det finns många många fler miljöer jag skulle vilja besöka, för många att radda upp här – under helgen ska jag jerka runt och se vart ni andra vill resa!

Trevlig helg!

Mitt favoritläsland är…

I veckans bokbloggsjerka radar Annika upp tio av sina favoritförfattare och ställer sedan frågan:

Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

Mitt svar är inte lika entydigt Storbritannien som Annikas är, men det är nog där jag landar ändå.

Peter Robinson, Agatha Christie, Denise Mina, Elly Griffiths, Jane Austen, Sophie Kinsella, Jill Mansell och många fler, högt och lågt, tillhör mina favoriter.

Men jag har ju många svenska favoriter också: Åsa Larsson, Ann Rosman, Annamaria Jansson för att bara nämna några. Om jag snabbt summerar årets läsning hittills väger nog Sverige tyngst, men allt har inte varit favoriter.

Och just det, USA… Douglas Kennedy, Donna Tartt…

Så, om jag måste välja land väljer jag Storbritannien. Eller ännu hellre de brittiska öarna så att jag får med Irland också så får Marian Keyes vara med (eller är det en grov förolämpning att inkludera Irland i de brittiska öarna – men vad heter det då?)

För om det är något jag kan längta efter så är det brittiskt – att läsa om härliga personer, mysiga landskap, pubar och byar, tillsammans med en smaskig deckargåta, ahhh….

Bad guy Bokbloggsjerka

I veckans jerka undrar Annika vilken bad guy eller girl vi tycker bäst om.

Oj, så svårt. Jag är ett sådant fån, jag brukar inte gilla bad guys. Eller girls. Men ibland vet man ju inte om vilken karaktär som är the bad guy. I sådana fall har jag ibland gillat bad guy/boven väldigt mycket, och suttit som på nålar och hoppats att det inte är just han. Så var det till exempel i A field of Darkness av Cornelia Read.

Det är nog ett upplägg jag gillar, förresten. När man inte vet vem det är, man kanske leds att tro, åtminstone i början, att det är någon utomstående, självklar bad guy, och så är det någon helt annan,  kanske en person i persongalleriet till på köpet. Så kan det ju även vara i Agatha Christie-deckare, och till viss del även i de åh-så-bra böckerna av Elly Griffiths.

Bad girl då? I trilogin om Victoria Bergmans svaghet kan man väl säga att det fanns en bad girl, även om jag kanske inte gillade henne på så vis, gillade jag definitivt att läsa om henne…

Jag är en omläsare

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika frågan: Brukar du läsa om böcker?

JA!

Ämnet har varit uppe förut på min blogg och jag brukar berätta att jag gärna läser om Marian Keyes, Douglas Kennedy, Denise Mina, Lisa Jewell och Agatha Christie.

Det bästa med att läsa om är att jag vet precis vad jag får och att jag kommer gilla det. Dessutom har jag väldigt dåligt bokminne, så även om jag kanske inte glömt vem mördaren är eller att de för varandra på slutet, så brukar jag ha glömt själva resan dit.

Top Ten Tuesday – fina bokomslag

Veckans Top Ten hos The Broke and the Bookish handlar om fina bokomslag. Mitt favoritämne!

20130521-191132.jpg

Zebraböckerna från sextiotalet tycker jag är SÅ fina. Agatha Christies bok har fått en mer politiskt korrekt titel tror jag – And then there was none.

20130521-191145.jpg

Lila Hibiskus var det första jag läste av Chimamanda Ngozi Adichie och jag fick verkligen mersmak! Pessls bok köpte jag mest för det fina omslaget, men också baksidestexten som var lovande. Lite seg har jag för mig, den blev aldrig utläst…

20130521-191153.jpg

Himmelsdalen köpte jag på årets bokrea men har inte läst än. Men visst är den fin?! Och The Secret History köpte jag på St Marks Bookshop i New York vid ett besök (så, nu fick jag det sagt också) och jag gillar verkligen denna utgåva. Mjukt och behagligt papper!

20130521-191202.jpg

Dorothy Parker har jag inte läst ännu, men gillar denna fulsnygga sjuttiotalsutåva. Absolute Beginners letade jag i evigheters evighet på engelska, till sist fick jag tag i denna snygga nyutgåva när jag var i London. Vilken lycka!

towles o winspear

Rules of Civility tycker jag är så himla fin! Det tog ett tag för mig att komma in i den, men jag älskade den verkligen sedan. Among the Mad är ytterligare ett exempel på att jag köper böcker på omslaget. Supersnyggt! Har dock inte läst den än…

Top Ten Tuesday – Något lätt och kul

Top Ten Books When You Need Something Light & Fun

toptentuesday

Jag kommer nog inte på tio här… Något ”lätt och roligt” i min värld när nästan synonymt med chick-lit. Om jag hade läst några av mina gamla fina P.G. Wodehouse kanske jag hade kunnat lista dem, men de står ännu olästa.

När jag behöver något lätt och kul att läsa, vill jag veta att det blir lätt och kul också. Alltså läser jag om något, för 1) det blir lätt i och med att jag redan läst den en gång 2) jag vet vad jag får.

Inte alla, men många, av Marian Keyes böcker är både lätta och roliga:

1. Sushi for Beginners

2. Last Chance Saloon

3. The Other Side of the Story

4. Lucy Sullivan is Getting Married

Lisa Jewell skriver också lätt och roligt och jag återvänder gärna till:

5. Thirtynothing

6. Vince & Joy

Roligt kanske det inte är med polisdeckare, men lätt är det. Sjöwall/Wahlöö har jag inte läst (om) för sista gången:

7. Den skrattande polisen

8. Brandbilen som försvann

Och kära gamla Agatha Christie:

9. Mordet på Orientexpressen (Murder on the Orient Express)

10. Skospännet (One, two, buckle my shoe)

Se där, jag fcik ihop tio ändå!

30 Days of Books – Dag 27, överraskande slut

Day 27, The most surprising plot twist or ending.

Många deckare har ju överraskande och förvånande slut. En del andra böcker också, för den delen. DN:s Lotta Olsson skrev om det i lördags, men jag hittar inte artikeln att länka…

Mördaren i Tio små negerpojkar av Agatha Christie var ju rätt överraskande, för att inte säga helt omöjlig att lista ut när man läser boken första gången.

Annars blir jag inte överraskad så ofta. Som läsare har jag nog lärt mig att vänta det oväntade…

Detektiven som inte är en detektiv

Deckare innebär ofta poliser som löser brott, så som det ska vara verkligheten. I litteraturens underbara värld finns det dock gott om exempel på andra yrkeskategorier som knäcker gåtan. Att det inte alltid är så realistiskt hör ju inte riktigt till saken.

Madeline Dare Är journalist och är den koffeinstinna och rappkäftade hjältinnan i Cornelia Reads böcker.

Elly Griffiths skriver om rättsarkeologen Ruth Galloway som hjälper polisen att lösa brott.

I Camilla Läckbergs böcker är det författaren Erica Falck som löser gåtan och hennes man polisen är ofta hopplöst efter.

Liza Marklund skriver om journalisten Annika Bengtzon.

I Patricia Cornwells böcker har vi rättsläkaren Kay Scarpetta som hjältinna. Ovanpå allt annat är hon en hejare till kock.

Per Källén skriver också om en rättsmedicinare. Huvudpersonen David Lagerquist är även köldforskare.

Veronica von Schenk skriver om profileraren Althea Molin som ofta anlitas av polisen.

Agatha Christie anlitar kloka farbröder och tanter (allas våra Hercule Poirot och Miss Marple)

Camilla Grebe och Åsa Träff (ett syskonpar) skriver om psykoanalytikern och terapeuten Siri.

Maria Langs hjältinnan är Puck Ekstedt som egentligen är litteraturstuderande. Om jag inte minns fel hjälper hennes fästman (?) Einar Bure, som är historiker, också till ibland.

Dan Brown skriver om Harvardprofessorn Robert Langdon som knäcker koder och har väldigt bråttom.

Denise Rudberg skriver om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som ingår i någon typ av polisgrupp och ofta är det hon som lägger den sista pusselbiten.

Stieg Trenter anlitar reportern Harry Friberg som upptäcker och löser mord (i och för sig med hjälp av kriminalchefen Vesper Johnson).

Tolv, tolv, tolv, tolv och tolv – tolv!

2012-12-12 är det idag och på kul tidsinställer jag det här inlägget till kl. 12.12. Får se om det fungerar (och hur många andra som gjort samma sak!).

Jag gillar ju listor och här tänkte jag lista tolv bra formuleringar från böckernas värld, dagen till ära!

1. Folk berättar saker för mig. Har alltid gjort. De blöder information likt spruckna bönsäckar.

Bra liknelse tycker jag! huvudpersonen Timothy Wilde om sig själv i New Yorks gudar av Lyndsay Faye.

2. Mr Collins var ingen särskilt intelligent man och hans bristande spiritualitet hade endast i ringa mån motverkats av uppfostran och umgänge, eftersom han hade framlevt största delen av sitt liv under en obildad och girig faders ledning, och fast han legat vid univeristetet hade han vistats där endast det nödvändiga antalet terminer utan att knyta några nyttiga bekantskaper.

Beskrivningen av Mr Collins i Stolthet och fördom av Jane Austen. Inte särskilt smickrande…

3. Så snart hans husse hade kommit till ro sänkte Mr Bones huvudet och lät det vila mot hans högra lår. När Willy sträckte ut handen och började smeka det där huvudet, sänkte sig åter ett visst lugn över hundens sorgsna hjärta.

Relationen mellan hunden Mr Bones och husse Willy Christmas i Paul Austers Timbuktu. Vackert och sorgset om relationen mellan husse och hund.

4. Det finns nästan inget kvar av honom alls. När han går in i dödskampens sista skede, och han helt slutar äta och dricka, tar det honom ändå tolv dygn att dö. Tolv dygn innan hans envisa hjärta slutar att slå.

Reine dör på Roslagstulls infektionssjukhus. Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell. Sorgligt och hemskt!

5. Four years.  Could it have evaporated so quickly? Blink once, you´re a neophyte New Yorker, just out of college. Blink twice, you´re a divorced woman of twenty-eight – suddenly face to face with a man with whom you spent a night nearly fifty months ago… yet whose presence has loomed over everything since then.

Sara Smyhte träffar åter Jack Malone fyra år efter deras första möte. The pursuit of happiness (Den andra kvinnan) av Douglas Kennedy.

6. Livet fick gå vidare fast fåran var smal.

Visst känner man så ibland?! Glasfåglarna av Elsie Johansson

7. Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.

Berömda första raden ur Mrs Dalloway av Virginia Woolf.

8. Hon lämnar huset i hast, iförd en kappa som är för varm i det här vädret. Året är 1941. Ett nytt krig har börjat. Hon har skrivit ett brev till Leonard och ett annat till Vanessa.

Första raderna i Timmarna (som handlar om Virginia Woolf) av Michael Cunningham. Visst vill man bara läsa vidare?!

9. The cab I had was a real old one that smelled like someone´d just tossed his cookies in it. I always get those vomity kind of cabs if I go anywhere late at night.

Holden Caulfield åker taxi i The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden) av J.D. Salinger. Gillar språket! Tossed his cookies…

10.  Like a lot of Negro kids, we never would have made it without our Momma. When there was no fatback to go with the beans, no socks to go with the shoes, no hope to go with tomorrow, she´d smile and say ”We ain´t poor, we´re just broke”.

Dick Gregory beskriver sin mamma i sin självbiografi Nigger. Det är med no hope to go with tomorrow känns så tragiskt och vackert. Jag köpte boken på en loppis vid Columbia-universitetet i New York 2001, men jag har faktiskt inte läst den. Än. Men språket verkar så rytmiskt och bra att det nog får bli ändring på det snart.

11. Listen. The greatest feeling I ever had in my life – with my clothes on – was when I first heard Diz and Bird together in St Louis, Missouri, back in 1944.

Första meningen i prologen till Miles The Autobiography av Miles Davis. Diz syftar på Dizzy Gillespie och Bird på Charlie Parker och precis som Miles Davis, var de också jazz-musiker. Miles Davis och Dizzy Gillespie spelade trumpet och Charlie Parker saxofon.

12. Poirot drack ur den sista chokladen, sköt undan koppen och steg upp. Han gick bort till den öppna spisen och strök mustascherna omsorgsfullt till rätta i spegeln ovanför spiselkransen. Nöjd med resultatet återvände han till sin stol och inväntade besökarens entré.

Poirot i hela sin Poirot-het! Det finns ju fler passager som beskriver honom väl, denna är från Tredje flickan av Agatha Christie.