Denise Rudberg – De sju som såg

Den sjunde boken i ”Elegant Crime”-serien tar upp mäns våld mot kvinnor.

9789175038346_200x_de-sju-som-sag_pocket

En känd och mycket rik idrottsman hittas död i sin exklusiva bostad, och hans fru hittas svårt misshandlad. Hon har kort dessförinnan sökt hjälp på en kvinnojour efter en lång tids fysisk och psykisk misshandel. Läkaren som undersöker henne på kvinnojouren hittar något kusligt bekant med hennes skador… Idrottsmannens samarbetspartners verkar påtagligt nervösa när Marianne och hennes kollegor besöker dem

Marianne Jidhoff har nu blivit chef över den externa enheten som också fått ett nytt kontor, för att slippa trängas hemma hos henne. Enheten har också utökats med två yngre medarbetare från Säpo. De tar inte så stor plats i denna bok, men jag ser fram emot att läsa mer om dem framöver. För visst kommer jag fortsätta att läsa Denise Rudbergs Elegant Crime! De är välskrivna och spännande, engagerande men lättsmälta.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel. Andra recensioner: Mysterierna, Litteraturlivet och CrimeGarden.

Annonser

Anton Berg – De Aderton

När radiojournalisten Axel Sköld arbetar med en P3-dokumentär hittar han uppgifter som länkar samman flera historiska dödsfall; mordet på statsminister Olof Palme, journalisten Cats Falks dödsfall och vapeninspektören Algernons dödsfall. Om dess dödsfall hänger ihop är de mord alla tre. Axel tror att detta hänger ihop med det militärindustriella komplexet som han gör dokumentären om, att det skulle tyda på att det finns en sammanslutning, en deep state, en stat i staten som i själva verket styr våra folkvalda, och som inte tvekar att röja obekväma människor (eller ministrar) ur vägen.

O_Berg_De aderton.indd

Bookmark förlag beskriver den här boken som ”Millennium möter Dan Brown” och det är en träffande beskrivning. De Aderton är välskriven och spännande rakt igenom och av ”ligga vaken hela natten och läsa”-karaktär.

Författaren Anton Berg förklarar både i förordet och efterordet/tack-texten att boken baserar sig på flera dramatiska händelser som faktiskt ägt rum, men att mycket också är fiktion. Fiktion och verklighet blandas på ett mästerligt och nervkittlande sätt, och det är bland annat det som gör boken så bra tycker jag. Jag vet att ungefär vilka händelser som är verkliga, men faktiskt inte riktigt alla, eller vilka som skulle kunna vara verkliga, men som inte är det. Jag får uppfattningen att huvudpersonen Axel Sköld ligger ganska nära författaren Anton Berg på flera sätt, och det bidrar till den här engagerande spänningen mellan fiktion och verklighet. Anton Berg är en väldigt skicklig berättare, det vet väl de flesta som lyssnat på P3 Dokumentär och podcasten Spår, och här visar Anton Berg att han även är en skicklig författare.

Jag kan verkligen rekommendera denna bok! Tusen tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret!

Köp ditt exemplar på Bokus eller Adlibris till exempel. Läs mer på förlagets hemsida.

Agatha Christie-maraton

Fyra Agatha Christie på raken är väl kanske inget maraton men jag har definitivt återupptäckt henne i alla fall! Här kommer en summering, för det går knappast att kalla detta recensioner…

Konstiga huset började jag läsa när jag såg att Bookmark förlag skulle ge ut den igen.

När den bottenlöst rike Aristide Leonides går en bråd död till mötes står det klart att mördaren måste vara någon medlem i familjen. Men vilken?

Den här har jag återkommit till några gånger, och jag gillar den verkligen. Den är skriven i ”jag-form” (det heter säkert något annat, på riktigt) och det är jag inte så himla förtjust i men här går det bra ändå.

Dolken från Tunis har stått i hyllan, jag vet inte hur länge.

Mannen satt som jag hade lämnat honom, i länstolen framför eldstaden. Hans huvud hade fallit åt sidan. På ryggen, strax under kavajkragen, syntes ett blankt föremål – en märklig dolk.

Den här är också skriven i jag-form och här tycker jag inte om det. Jag var inte så förtjust i boken över huvud taget, de flesta andra Christie-romaner jag läst är bättre. Även om det är en Poirot. Det var en ganska oväntad twist på slutet i denna, men jag vet inte om det höjde läsupplevelsen eller inte.

En dos stryknin var också en förstagångs-läsning för mig.

Gamla rika mrs Inglethorp på herrgården Styles är inte precis älskad. Hon håller sina anhöriga i ett järngrepp som driver dem till förtvivlan – och gör en av dem till mördare. Någon ger henne en dos stryknia, och hennes nya testamente försvinner spårlöst. Hercule Poirot finner både testamentet och mördaren.

I den här romanen, faktiskt Christies allra första från 1920, är kapten Hastings berättarjaget. Det här känns verkligen som en klassisk Christie-deckare, i allra bästa bemärkelse. Pusseldeckare, inte hålla andan-spännande men ändå engagerande. Det är lite turer fram och tillbaka sond det brukar vara men ändå blir man lite överraskad i slutet.

Mannen i brunt är en stand-alone som är skriven 1924.

Lyxångaren Kilmorden Castle stävar mot Afrika. Ombord finns Anne Beddingfield, en vacker och våghalsig flicka som söker det stora äventyret. Två mord hemma i London, diamanter till ett fabulöst värde och en mystisk man i brunt ingår i den gåta hon söker det kusliga svaret på.

Den här är något mindre typisk Christie, mer spänning än de andra jag läste i denna omgång men fortfarande pussel såklart. Här märker man tydligt att romanen är nästan 100 år gammal, hon skriver om ”infödingar” och ”kaffers” som var en tidig, nedsättande term för ursprungsbefolkningen. Jag fick faktiskt slå upp det ordet 🙂 Det är klart att alla romaner andas den tid de är skrivna i men det blev väldigt uppenbart i denna. Jag tyckte denna var helt ok, men kommer nog inte läsa om den som jag gör med de flesta Poirot-romanerna.

Jag kommer nog återkomma till Agatha Christie snart igen, och jag är glad att jag gjorde kopplingen mellan dessa lite ospännande deckare och min nattsömn och stressnivå!

Fram för ospännande deckare!

Till och från har jag litet svårt med sömnen, och ibland märker jag att jag sover sämre – sömnen blir skörare och jag blir väldigt lättväckt – om jag läser en väldigt spännande bok. Spännande i meningen nervkittlande, läskig, stressig.

Det känns som att många deckare på senaste tiden är sådana, nervkittlande bladvändare där man omedvetet håller andan. Som Louise Boije af Gennäs Blodlokan exempelvis. Men en bra bok, inte heller en bra deckare, måste ju inte vara spännande på det sättet (även om det är svårslaget ibland!) Småputtriga pusseldeckare är ett bra exempel på en ospännande bok som ändå är stimulerande att läsa. Omväxling förnöjer!

I denna genre har jag nu återupptäckt Agatha Christie. Inte för att jag någonsin glömt henne… Jag såg att Bookmark förlag skulle ge ut Konstiga huset, och det gav mig idén att läsa om några gamla favorit-Christie. Men det blev snarare så att jag upptäckte flera nya! Jag har nu läst Dolken från Tunis och En dos stryknin, vilka jag inte läst tidigare. Hon var ju ganska produktiv om man säger så…

Det är så skönt att kunna läsa deckare och ändå sova gott om natten!

Maria Ernestam – Innanför murarna

Sofi får genom ett stipendium möjlighet att åka till klostret Abbaye Sainte Marie des Plaines i Normandie och arbeta på sin text om Marguerite Duras. Forskare från hela världen samlas där eftersom klostret har ett unikt bibliotek med en mängd unika originaltexter. Sofi försöker lämna sitt kraschade äktenskap och en familjetragedi bakom sig genom att åka till klostret, men hon upptäcker snart att hon bär allting med sig.

Innanför murarna

De många tragiska händelserna som utspelat sig på klostret under kriget blir väldigt levande för Sofi och snart kan hon inte skilja spöken, syner och drömmar från verkligheten och sin egen historia.

Jag tänkte att den här boken blir perfekt höstmysläsning så jag hoppade glatt på erbjudandet om recensionsexemplar från Forum. Tack!

Möjligen hade jag haussat upp boken för mig själv innan jag började läsa, eller så lovade baksidestexten mer än den kunde leverera, för mig. Jag blev aldrig riktigt meddragen i spänningselementet, det ”gastkramande” som baksidan lovar. En del av förklaringen till det kan ligga i att jag mer eller mindre medvetet försökt hålla alltför spännande läsning ifrån mig, för jag har märkt att det stressar mig och gör att jag får svårt att sova riktigt bra. Men jag tror ändå att om boken var skriven på ett annorlunda sätt så skulle historien ha drabbat mig hårdare, den har potential att verkligen dra med sig läsaren in. Allting kan ju inte passa alla. I övrigt tycker jag det var en välskriven och väl researchad roman!

Läs mer om boken hos Forum. Köp den på Adlibris eller Bokus, till exempel.

Andra recensioner: Västmanländskans bokblogg och Jennies Boklista.

Mary Lynn Bracht – Vit krysantemum

Det här är en riktigt bra, men också väldigt hemsk bok. Sexualiserat våld mot kvinnor i krigstid, det är säkert inget nytt under solen, det förekommer förmodligen överallt vilket är väldigt deprimerande. Men det är viktigt att det lyfts fram, att det inte göms och glöms, och framförallt att det inte skammas bort. Vit krysantemum är ett utmärkt exempel på detta.

Vit-Krysantemum-250x375

Vit krysantemum handlar om systrarna Hana och Emi, som växer upp i Korea på 40-talet. De är haenyeos, kvinnliga fridykare, ett yrke som går i arv på mödernet. De växer upp under skuggan av det japanska förtrycket och får tidigt lära sig att akta sig för soldater. En dag när Hana dyker och den yngre Emi vaktar fångsten på stranden, ser Hana att en soldat närmar sig lillasystern. För att rädda henne distraherar Hana soldaten, vilket får katastrofala följder för Hana, men självklart också för hela familjen i förlängningen. Vi får sedan följa Hanas hemska resa under 1943, då hon blir kidnappad för att bli så kallad trösterska, eller tvångsprostituerad, varvat med Emis minnen och sökande efter systern under 2011.

Detta är en väldigt intensiv gripande och välskriven bok. Det vrider sig i magen och vissa passager vill jag helst inte läsa alls, men kan inte heller låta bli. Jag visste väldigt lite om Koreas historia, vilket kändes lite trist under läsningen, jag kände mig ignorant på sätt och vis. Men just därför är jag väldigt glad att jag fick läsa den här imponerande debutromanen!

Författaren har koreanskt påbrå och fick inspirationen till boken efter att ha hört om sina äldre kvinnliga släktingars erfarenheter under kriget. Författaren verkar ha gjort väldigt mycket research i samband med att hon skrev boken och lämnar till och med en litteraturlista längst bak, vilket jag uppskattar väldigt mycket! Det här är en viktig bok, med ett tydligt budskap. Inte glömma, inte skämmas.

Läs mer om boken här. Tack Bookmark för recensionsexemplar!

Louise Boije af Gennäs – Blodlokan

Blodlokan är en snabb, intensiv och spännande thriller som är svår att lägga ifrån sig, men ibland måste jag ändå lägga ifrån mig boken och ta ett djupt andetag för att bli av med den krypande känslan längs ryggraden… Sedan kastar jag mig över boken igen.

9789188545732_200x_blodlokan

Sara är 24 och har just flyttat från Örebro till Stockholm. Hon får tag i ett hyresrum i förorten hos en märklig hyresvärd, och ett jobb på ett kafé. Var det verkligen detta hon skulle göra med sitt liv…? Hon har en examen i statsvetenskap och har dessutom en militär befälsutbildning. Så varför skalar hon potatis om dagarna?!  Hon kom lite ur sin bana när pappan dog, under lite märkliga omständigheter. Men snart nog byts kaféet mot en PR-byrå, och det sjabbiga hyresrummet mot en våning på Östermalm. Men märkliga saker börjar hända runt Sara, och både hon och hennes familj verkar vara hotad. Hon börjar forska lite i sin pappas död och hittar märkliga saker även där…

Blodlokan har en väldigt spännande intrig med aktuella politiska inslag. Jag vet att jag gjorde samma reflektion när jag läste Stockholmstrilogin (jag vill nästan säga millenniumtrilogin; Högre än alla himlar, Blå Koral och Folk av en främmande stam) – det känns nästan lite läskigt hur aktuella de politiska och samhälleliga referenserna är – hur har Louise Boije af Gennäs hunnit skriva klart boken, fått den redigerad och korrekturläst på så kort tid?! Det är imponerande hur som helst och det ger ett stort mervärde för mig att läsa boken när alla händelser runt omkring är så aktuella. Det sätter verkligen boken i en tydlig tidsram, men även om man läser den om tio år kommer man direkt slungas tillbaka till hösten/vintern 2017. Väldigt skickligt!

Blodlokan gick så under skinnet på mig att den var med mig när jag var ute och åkte skridskor på en översvämmad äng och såg den här frostiga saken…

Jag längtar redan efter nästa del i Motståndstrilogin!

Blodlokan, 443 sidor (inbunden) Bookmark förlag 2018

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel!

Bästa böckerna 2017

Av totalt 41 lästa böcker 2017 tänkte jag först lista de tio bästa. Men så blev det bara de jag helt enkelt minns bäst och inte förhålla mig till någon siffra. Det slutade på fyra… 🙂 Jag har tyvärr inte recenserat något på länge men smyger igång bloggandet lite så länge.

Julia Dahl – Conviction

Den tredje boken om frilansjournalisten Rebekah Roberts. Lika spännande som de andra. Kan inte riktigt säga vilken av dem jag gillat bäst, jag tror nog att alla var lika bra faktiskt!

Elly Griffiths – The Chalk Pit

Minns inte vilken i ordningen om Ruth Galloway detta är, men jag tyckte bättre om denna än några av de senare i serien i alla fall. Ruth är inte lika viktfixerad i denna som tidigare i alla fall. Har tyckt att det varit ganska tröttsamt.

Kristina Ohlson – Syndafloder

Fredrika Bergman returns! Och hon gör det med bravur.

Paula Hawkins – The girl on the train

Riktigt spännande och välskriven. Minnesvärd. Gillade förresten filmen också.

Signifikant för året har varit att jag nästan bara läst tidigare kända författare. Undantaget Paula Hawkins och två av Jenny Colgans ”bageriböcker”. De var helt ok men kvalade inte riktigt in på bästa-listan. Det blir väl så när läslusten inte är så hög, då går man tillbaka till det man känner sig bekväm med.

 

Lättläst är bra medicin mot lästorka

Det var klent beställt med läshastigheten för 2017. Ungefär som för 2015 och 2016. Jag ska inte orda mer om det men nu känner jag faktiskt att entusiasmen är tillbaka med full kraft! Har väl alltid haft läslust men inte orkat/hunnit/prioriterat läsningen. AKA: somnat med boken efter två sidor. Det är en härlig känsla att vilja läsa, att avsätta tid för det, det är som att hitta tillbaka till sig själv! Jag hoppas att även blogglusten återvänder så småningom.

Det som väckt läslusten, hastigheten och entusiasmen till liv igen är faktiskt något så simpelt som kiosklitteratur. Från den 1 november har antalet lästa böcker stigit från 13 till 40 för hela 2017. Tretton lästa böcker på nästan ett år är inget fel, men jag känner inte igen mig i den siffran. 40 känns mera som jag.

Det var alltså ”Sagan om Isfolket” av Margit Sandemo jag började läsa i slutet av oktober, och som jag kommer att ha läst 27 delar av innan året är slut. Böckerna är otroligt lättlästa och ganska korta, ca 250 sidor per bok. De är inte speciellt välskrivna egentligen.   De skulle behövt korrläsas en vända till, karaktärerna återkommer i grova drag, ja till och med plotterna återkommer i stort sett. Det märks att böckerna skrivits på en väldigt kort tid. I många stycken känns det som att författaren har jobbat efter någon slags logaritm (eller kanske snarare tombola) där hon puttat in olika typer av karaktärer, omständigheter, relationer och drag av andra myter eller historier och sedan blandat och gett. Så nej, dessa böcker är inget jag är speciellt stolt över att jag återvänder till med jämna mellanrum. Men de fyller ett behov på något vis. Jag började väl läsa dem när jag var i fjortonårsåldern och har läst om dem då och då, senast för ca 10 år sedan tror jag. Även om jag inte är så stolt över att jag läser dem som sagt så vill jag heller inte sticka under stolen med att de ger mig ganska mycket läsglädje, och det har jag verkligen behövt. En del böcker och historier tycker jag fortfarande mycket om, några fäster jag mig inte speciellt mycket vid trots att de kanske är spännande i stunden. Nu läser jag om hela serien och köper de böcker jag inte har på Tradera. Längre tillbaka läste jag om enstaka böcker, de jag gillade mest. Så därför är det några jag inte minns någonting alls av, och några jag mer eller mindre kan utantill när jag väl börjar läsa.

Jag ska alltså läsa ut nummer 27 i serien (totalt 47 böcker) innan året tar slut (i skrivande stund ett dygn kvar, det blir en baggis!) och sedan ska jag starta 2018 med något helt annat. Trots att jag inte har bloggat på länge står jag kvar på några förlags sändlistor och får några erbjudanden om recensionsexemplar. Jag har inte tagit några sådana erbjudanden på länge  eftersom jag vetat att jag inte kommer blogga, men nu ska jag försöka ändra på det. Nytt år etc.