Johanna Ranes – Det man inte vet

Det man inte vet är det första verket i genren ”fan fiction” jag läser!

Jag blev kontaktad av författaren då hon tydligen sett att jag gillar Denise Rudbergs Elegant Crime-serie om Marianne Jidhoff. Först var jag ärligt talat lite skeptisk, men så tänkte jag att det kunde vara roligt att prova fan fiction.

Förlaget Lind & Co har ju ganska blandad utgivning så det kändes som en kvalitetsstämpel på sätt och vis. Hade det varit en självutgiven bok kanske jag inte hade nappat… Låter lite snobbigt kanske. Jag är i alla fall glad att jag nappade! Som nybliven Storytel Reader-ägare så bad jag om e-/ljudbok.

Ett väldigt fint omslag tycker jag, det matchar berättelsen bra. Johanna Ranes har, som en hel del andra samtida (och kanske nya?) författare ett väldigt målande språk. Det är mycket färgbeskrivningar av saker och ting, till exempel. Det ger absolut färg åt berättelsen men ibland känns det lite som utfyllnad.

Det man inte vet tycker jag kändes som en blandning mellan deckare och feel-good, en väldigt bra kombination tycker jag! Det är en stabil debut och jag kommer säkert att läsa om det kommer en fortsättning om Karin och Lilys detektivbyrå.

Karin har precis fått barn, men ska ändå börja arbeta på byrån igen. Hennes man har dock åkt för att hälsa på sina föräldrar så Karin får dra med sig tre månaders-babyn på sina uppdrag. Kollegan Lily Comte-Paradis, som hon känner från gymnasietidens internatskola, är en färgstark figur både till namn och karaktär. Uppdraget vi får läsa om blir en kombination av mord och otrohetsaffär, men inte på det sättet man kanske hade tänkt sig. Det är en bra story med en lite oväntad twist på slutet.

Jag har som sagt ingen koll på eller erfarenhet av fan fiction, men jag hade nog väntat mig lite mer Jidhoff-referenser, men om jag inte minns fel tror jag att Johanna Ranäs har kollat av berättelsen med Denise Rudberg och sedan gjort en anpassning, och det gillar jag. Hedervärt. Jag tycker att man som läsare ändå fick lite ”elegant crime”-känsla då det var mycket referenser till platser, gator, krogar och andra omständigheter. Det är ett bra verktyg för att öka känslan av att läsaren befinner sig i berättelsen. Och jag ska nog besöka Bistrot Paname som det skrivs om mycket i början! 🙂

Detta var en bra och lovande debut av Johanna Ranes, och jag kan tänka mig att hon kommer växa bok för bok!

Tack Lind & Co för recensionsexemplaret! Här kan man läsa mer om Det man inte vet.

Klevercase!

Nu kom äntligen mitt fodral till Storytel Reader! Klevercase skickade det bara någon dag efter att jag placerade ordern, men det tog ändå nästan två veckor att få hem det. Och så hade jag inte räknat med att få betala importmoms och tull och allt vad det heter… Så totalt gick fodralet på nästan 700 kr (readern kostade 999…) Men det var det värt för ett så fint fodral, med min personliga inskription dessutom!

Enda nersidan är väl att man fäster readern med en klister/kardborrelapp i fodralet, så om jag byter enhet får jag skaffa ny kardborre. Jag trodde det även skulle finnas små ”hankar” eller spännen att sätta den i.

Jag är dock sjukt nöjd med själva omslaget, The Neverending Library! Det är ju så sant (nästan).

Även om omslaget inte är helt unikt så känns det i alla fall väldigt genuint, med handskriven lapp till och allt.

Storytel reader såhär långt

Batteritid – jag laddade den full på tisdagkvällen, slog på flygplansläge på onsdagen, och på fredag förmiddag hade batteriet laddat ur. Den har varit i standbyläge när jag inte läst, och när jag lyssnat. Jag hade nog väntat mig längre batteritid faktiskt! Men det kanske tar sig efter några laddningscykler?

Sömntimer – funkar bra om man som jag är ok med förinställda alternativ. I appen på iPhone och iPad kan man även välja minuttal själv. Jag saknar möjligheten man har i appen att kunna hoppa tillbaka enkelt till exempel 5, 10 eller 15 minuter.

Fodral – vad jag förstår finns inga officiella fodral eller skal men jag googlade upp något med Storytel-loggan på som man stoppar ner readern i när man inte använder den. Ett sådant är jag dock inte intresserad av utan jag ville ha mera av ett ”bokomslag” och efter lite googlande hittade jag Klevercase och beställde ett som jag är väldigt peppad på!

Lånad bild från Klevercase, länk till detta fodral

De hade väldigt många Harry Potter-inspirerade fodral och ett par fodral som var inspirerade av riktiga böcker, som Alice i underlandet, Stolthet och fördom och Mordet på Orientexpressen. Jag var på väg att välja Orientexpressen men så kände jag att jag inte ville låsa utseendet till en enda bok och valde istället A Bibliophile-omslaget. Man kan välja att göra en personlig inskription också och då gällde ju såklart inte det ursprungliga priset. Men jag gjorde det ändå, det blev någon hundring dyrare bara.

Skärmbelysning och e-bläck – Topp topp topp! Så mycket skönare för ögonen än att läsa på paddan! Inställningsmöjligheterna är inte oändliga, men väldigt stora. Jag skulle dock vilja kunna ställa ner ljuset ännu mer, men jag är väldigt glad över möjligheten att göra ljuset så pass varmt som det går. Jag har så varmt ljus som det går, och så lite ljus som det går, och det är som sagt mycket skönare för ögonen att läsa på readern än på paddan.

Hörlursuttag – det var det som fick mig att välja just Storytel, förutom smidigheten med smidig access till deras bibliotek såklart. Inte alla e-readers har hörlursuttag nämligen. Lite synd dock att det inte är högtalare, hade varit skönt de gånger jag är ensam och lyssnar.

Bluetooth – smidigt för att kunna ansluta till trådlösa hörlurar eller högtalare. Jag har inte gjort det ännu men uppskattar möjligheten!

Länk till Storytel reader – och just nu var ju leveransen riktigt snabb, två arbetsdagar bara!

Storytel reader!

Idag kom min Storytel reader som jag beställde för bara någon dag sedan. ”Nya” varianten med blåtand etc.

Trevlig kartong! Spänningen stiger!
Lätt och skön att hålla i!

Jag har kommit in alltmer på ljud- och e-böcker de senaste månaderna. Särskilt gillar jag kombinationen när jag kan läsa e-bok och sedan lyssna på ljudboken när jag är ute och går, är i stallet eller kör bil.

På sistone har jag också börjat lyssna på ljudbok som ”godnattsaga” för att slippa läsa med lampa på kvällen. Tyvärr har jag väldigt svårt att somna utan att läsa en bok så jag började lyssna på lite olika ”somna gott”- böcker och avslappningsband i höstas. Sedan kom jag på att jag kunde läsa/lyssna om Sagan om Isfolket! Den kan jag ganska bra efter att ha läst den flera gånger om. Så det blir lite lagom spännande och roligt utan att jag behöver koncentrera mig.

Hittills har jag läst och lyssnat på min gamla iPad mini, med nattläge på och lägsta ljusstyrkan om jag har läst istället för att lyssnat ibland. I ett mörkt rum när man ska sova blir det dock alldeles för starkt ljus för mig, så det ska bli väldigt spännande att jämföra nu med Storytel reader som har en annan, mer boklik skärmkvalitet med e-bläck, och en annan mer reglerbar upplysning.

Readern synkade snabbt med min befintliga bokhylla och bokmärken och det verkar smidigt att ladda hem nytt. I denna version kan man även ladda hem bokfiler från andra utgivare (men inte lika smidigt gissar jag).

Synd att inget fodral följde med! Det verkar finnas ett fick-fodral med Storytel-loggan på men jag är nog mer sugen på ett boklikt fodral.

Harlan Coben – Pojken från skogen

Pojken från skogen är Harlan Cobens senaste roman som översatts till svenska, och den släpps idag på Bookmark förlag!

Nu var det flera år sedan jag läste något av Coben, eftersom jag har blivit mindre förtjust i thrillers på senare år. Pojken från skogen måste väl kategoriseras som en thriller, och den är verkligen spännande men inte läskig, vilket jag tyckte var skönt.

Huvudpersonen i boken är Wilde, han är vuxen nu men som barn hittades han i skogen utanför ett bostadsområde i New Jersey. Han vet inte varifrån han kommer, han kan läsa men ingen förstår hur han lärt sig det. Jag hade trott att boken skulle handla mer om Wildes bakgrund, att det skulle finnas flera paralleller mellan den och tonåringen som försvinner. Kanske återkommer Wilde i framtida böcker?

En tonårsflicka försvinner och Wilde, tillsammans med advokaten Hester Crimstein blir involverade i fallet. Hester Crimstein har man tydligen fått följa i flera andra av Harlan Cobens böcker på sistone och jag gillar henne verkligen. Jag funderar faktiskt på att läsa några tidigare böcker och se hur Hester är i dem, jag tror hon kan vara en skön, färgstark karaktär!

Hur som helst, tonårsflickans försvinnande har kopplingar till stadens (och statens) maktelit, och till händelser i det förflutna som många vill ska fortsätta vara begravda… Slutklämmen är riktigt intressant och och överraskande, typiskt Harlan Coben!

Tusen tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret!

Läsåret 2020

54 böcker blev lästa under pandemiåret 2020. Det är ändå ganska bra för mig, jag brukar sikta på en bok i veckan i snitt.

Årets upptäckt var nog Sinead Moriarty, vars två lästa böcker Me and My Sisters och Pieces of My Heart har värmt min bokhylla sedan 2012 då jag köpte dem i Dublin.

En annan Moriarty jag läste för första gången var Liane Moriarty och jag gillade de böckerna också, men de känns lite mer …färglösa. Varken miljö eller karaktärer beskrivs speciellt väl och det gör också att jag knappt minns handlingen alls.

Stina Jacksom sticker ut lite grann, hennes böcker Silvervägen och Ödesmark var ganska speciella och lite otäcka tycker jag. Jag kommer säkert läsa om hon skriver fler böcker, men inte kasta mig över dem.

Omläsning ägnar jag mig åt ofta, och har ibland känt mig lite skamsen över det, men varför skulle man inte läsa om en bra bok?! Ingen säger väl om musik att det finns så många låtar så varför skulle man lyssna på en låt mer än en gång?

Årets omläsning blir nog Illusionisten av John Fowles. Jag minns när jag läste den för första gången att det kändes som att det skulle vara en av mina favoritböcker, den gjorde starkt intryck på mig vid det tillfället. Men nu vid omläsningen ändrade jag uppfattning lite grann och har till och med skänkt boken vidare. Däremot förde den det goda med sig att jag fick upp ögonen för ljudböcker! Jag skulle köra en lång sträcka med bil och behövde något bra att lyssna på, och så ville jag gärna bli klar med tegelstenen Illusionisten. Så jag skaffade en familjeutökning av mannens Storytel och lyssnade på den där, inläst på engelska. På det viset halkade jag in på att lyssna på flera böcker, bland annat delvis på Ödesmark, som förtjänstfullt lästes in av Marie Richardson.

Jag har fått flera recensionsexemplar 2020, två i alla fall, från Bookmark, vilket jag är väldigt tacksam för med tanke på hur lite jag bloggar nu mera.

Lucinda Rileys serie om de sju systrarna blev jag inte så begeistrad av, men visst var första delen ganska bra och annorlunda. Men jag fastnade inte tillräckligt mycket för systrarna att jag kommer att tröska mig igenom resten av serien.

Apropå omläsning, så håller jag på med Sagan om Isfolket. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Nu lyssnar jag på dem i inläsning av Julia Dufvenius och har dem som godnattsaga. Jag gillar att lyssna på någon för att somna, men blir lite för distraherad om det är en bok jag inte redan kan, så då verkade ju den 47 delar långa Isfolket-sviten lämplig.

Allt som allt var 2020 ett riktigt skapligt läsår!

Bokpost! Pojken från skogen

Bookmark förlag gör så trevliga utskick tycker jag! Dagens bokpaket var i form av en julklapp och innehöll Harlan Cobens nya bok Pojken från skogen som släpps 4 januari 2021!

Det ska bli spännande att läsa Harlan Coben igen, det var flera år sedan sist!

Pojken från skogen sägs vara en ”kärnfull thriller som utforskar angelägna frågor som utanförskap, lögner och maktkorruption”.

Det blir perfekt läsning i julhelgen tror jag minsann!

Denise Rudberg – Tio grisar nere

Det här är den tionde boken i Elegant Crime- serien, och om Marianne Jidhoff. Det är även den bästa boken i serien, tycker jag!

Bookmark förlag skickade mig ett recensionsexemplar, och för det är jag väldigt glad! Som vanligt gör de väldigt snygga utgåvor av sina böcker, och denna är inget undantag utan känns väldigt lyxig. Plus i kanten för det, det blir ju verkligen extra bra med just den här romanserien.


I Tio grisar nere får vi för första gången läsa mer om Mariannes förflutna, om äktenskapet med Hans Larson, som minst sagt knakar i fogarna. Men även där är inte allt som det ser ut på ytan. Jag blev faktiskt förvånad över hur intressant jag tyckte det var att läsa om honom, och om den tiden. Vi för nämligen också läsa om ett fall med paralleller till fallet de utreder i den här boken, nämligen ett attentat på en krog i Stockholm.

Denise Rudberg fångar tidsandan 2020 på ett fint sätt i den här boken, hon får med både Corona-paralleller och några Instagram-influensers på ett hörn.


Det enda jag kan gnälla på är, som jag uppfattar, ett par språkliga fadäser i delen som utspelar sig 1993, som jag minns det började man säga ”nanosekund” långt senare, till exempel. Men det är verkligen noteringar på marginalen!


Som vanligt med Elegant Crime-serien tycker jag det är så mysigt att läsa om Mariannes faiblesse för vita nougattryfflar, och annan vardags- och helglyx. Det är en del av upplevelsen på något vis, precis som Kay Scarpettas italienska matlagning i Patricia Corwalls böcker.


En stor behållning med Tio grisar nere var också att vår kära Marianne får en liten knuff ut i kärlekslivet!

Tio grisar nere – Jidhoff X

Ett väldigt välkommet recensionsexemplar damp ner i brevlådan idag!

Den tionde boken i Denise Rudbergs Elegant Crime-serie om Marianne Jidhoff heter Tio grisar nere. Nu kommer vi få veta lite mer om Marianne och hennes numera döde make Hans, och deras förhållande, vilket man tidigare endast fått små glimtar av.

Ser fram emot läsningen!

Följebrevet var ju också lite kul!

Elly Griffiths – The Stone Circle

Detta är den tionde boken om Dr Ruth Galloway och jag tror det är en av de bättre, faktiskt. Eller så är det bara för att jag har den senaste bäst i minnet? Den knyter an till den allra första boken – The Crossing Places.

The Stone Circle utspelar sig 2016, och precis som i den första boken (skriven 2009) får kommissarie Harry Nelson anonyma brev som påminner om de som han fick då, men personen som skrev breven då är ju död?

Ruth hittar ett skelett vid en utgrävning, och det visar sig vara nutida (med arkeologiska mått mätt). Benen tillhör Margaret Lacey, som försvann trettio år tidigare. Polisen öppnar utredningen igen.

The Stone Circle är full av referenser till The Crossing Places, men jag tycker inte det känns återanvänt eller fattigt. Tvärt om blir jag som nykär i Ruth, saltängarna, vädret, och Nelson. Dessa deckare är spännande på en perfekt nivå för mig som är lite känslig för stress och alltför uppskruvad spänning. Jag har börjat läsa om serien från början och kan verkligen gratulera dig som inte har läst den än – du har många timmars härlig läsning framför dig!