Maria Ernestam – Innanför murarna

Sofi får genom ett stipendium möjlighet att åka till klostret Abbaye Sainte Marie des Plaines i Normandie och arbeta på sin text om Marguerite Duras. Forskare från hela världen samlas där eftersom klostret har ett unikt bibliotek med en mängd unika originaltexter. Sofi försöker lämna sitt kraschade äktenskap och en familjetragedi bakom sig genom att åka till klostret, men hon upptäcker snart att hon bär allting med sig.

Innanför murarna

De många tragiska händelserna som utspelat sig på klostret under kriget blir väldigt levande för Sofi och snart kan hon inte skilja spöken, syner och drömmar från verkligheten och sin egen historia.

Jag tänkte att den här boken blir perfekt höstmysläsning så jag hoppade glatt på erbjudandet om recensionsexemplar från Forum. Tack!

Möjligen hade jag haussat upp boken för mig själv innan jag började läsa, eller så lovade baksidestexten mer än den kunde leverera, för mig. Jag blev aldrig riktigt meddragen i spänningselementet, det ”gastkramande” som baksidan lovar. En del av förklaringen till det kan ligga i att jag mer eller mindre medvetet försökt hålla alltför spännande läsning ifrån mig, för jag har märkt att det stressar mig och gör att jag får svårt att sova riktigt bra. Men jag tror ändå att om boken var skriven på ett annorlunda sätt så skulle historien ha drabbat mig hårdare, den har potential att verkligen dra med sig läsaren in. Allting kan ju inte passa alla. I övrigt tycker jag det var en välskriven och väl researchad roman!

Läs mer om boken hos Forum. Köp den på Adlibris eller Bokus, till exempel.

Andra recensioner: Västmanländskans bokblogg och Jennies Boklista.

Annonser

Mary Lynn Bracht – Vit krysantemum

Det här är en riktigt bra, men också väldigt hemsk bok. Sexualiserat våld mot kvinnor i krigstid, det är säkert inget nytt under solen, det förekommer förmodligen överallt vilket är väldigt deprimerande. Men det är viktigt att det lyfts fram, att det inte göms och glöms, och framförallt att det inte skammas bort. Vit krysantemum är ett utmärkt exempel på detta.

Vit-Krysantemum-250x375

Vit krysantemum handlar om systrarna Hana och Emi, som växer upp i Korea på 40-talet. De är haenyeos, kvinnliga fridykare, ett yrke som går i arv på mödernet. De växer upp under skuggan av det japanska förtrycket och får tidigt lära sig att akta sig för soldater. En dag när Hana dyker och den yngre Emi vaktar fångsten på stranden, ser Hana att en soldat närmar sig lillasystern. För att rädda henne distraherar Hana soldaten, vilket får katastrofala följder för Hana, men självklart också för hela familjen i förlängningen. Vi får sedan följa Hanas hemska resa under 1943, då hon blir kidnappad för att bli så kallad trösterska, eller tvångsprostituerad, varvat med Emis minnen och sökande efter systern under 2011.

Detta är en väldigt intensiv gripande och välskriven bok. Det vrider sig i magen och vissa passager vill jag helst inte läsa alls, men kan inte heller låta bli. Jag visste väldigt lite om Koreas historia, vilket kändes lite trist under läsningen, jag kände mig ignorant på sätt och vis. Men just därför är jag väldigt glad att jag fick läsa den här imponerande debutromanen!

Författaren har koreanskt påbrå och fick inspirationen till boken efter att ha hört om sina äldre kvinnliga släktingars erfarenheter under kriget. Författaren verkar ha gjort väldigt mycket research i samband med att hon skrev boken och lämnar till och med en litteraturlista längst bak, vilket jag uppskattar väldigt mycket! Det här är en viktig bok, med ett tydligt budskap. Inte glömma, inte skämmas.

Läs mer om boken här. Tack Bookmark för recensionsexemplar!

Louise Boije af Gennäs – Blodlokan

Blodlokan är en snabb, intensiv och spännande thriller som är svår att lägga ifrån sig, men ibland måste jag ändå lägga ifrån mig boken och ta ett djupt andetag för att bli av med den krypande känslan längs ryggraden… Sedan kastar jag mig över boken igen.

9789188545732_200x_blodlokan

Sara är 24 och har just flyttat från Örebro till Stockholm. Hon får tag i ett hyresrum i förorten hos en märklig hyresvärd, och ett jobb på ett kafé. Var det verkligen detta hon skulle göra med sitt liv…? Hon har en examen i statsvetenskap och har dessutom en militär befälsutbildning. Så varför skalar hon potatis om dagarna?!  Hon kom lite ur sin bana när pappan dog, under lite märkliga omständigheter. Men snart nog byts kaféet mot en PR-byrå, och det sjabbiga hyresrummet mot en våning på Östermalm. Men märkliga saker börjar hända runt Sara, och både hon och hennes familj verkar vara hotad. Hon börjar forska lite i sin pappas död och hittar märkliga saker även där…

Blodlokan har en väldigt spännande intrig med aktuella politiska inslag. Jag vet att jag gjorde samma reflektion när jag läste Stockholmstrilogin (jag vill nästan säga millenniumtrilogin; Högre än alla himlar, Blå Koral och Folk av en främmande stam) – det känns nästan lite läskigt hur aktuella de politiska och samhälleliga referenserna är – hur har Louise Boije af Gennäs hunnit skriva klart boken, fått den redigerad och korrekturläst på så kort tid?! Det är imponerande hur som helst och det ger ett stort mervärde för mig att läsa boken när alla händelser runt omkring är så aktuella. Det sätter verkligen boken i en tydlig tidsram, men även om man läser den om tio år kommer man direkt slungas tillbaka till hösten/vintern 2017. Väldigt skickligt!

Blodlokan gick så under skinnet på mig att den var med mig när jag var ute och åkte skridskor på en översvämmad äng och såg den här frostiga saken…

Jag längtar redan efter nästa del i Motståndstrilogin!

Blodlokan, 443 sidor (inbunden) Bookmark förlag 2018

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel!

Bästa böckerna 2017

Av totalt 41 lästa böcker 2017 tänkte jag först lista de tio bästa. Men så blev det bara de jag helt enkelt minns bäst och inte förhålla mig till någon siffra. Det slutade på fyra… 🙂 Jag har tyvärr inte recenserat något på länge men smyger igång bloggandet lite så länge.

Julia Dahl – Conviction

Den tredje boken om frilansjournalisten Rebekah Roberts. Lika spännande som de andra. Kan inte riktigt säga vilken av dem jag gillat bäst, jag tror nog att alla var lika bra faktiskt!

Elly Griffiths – The Chalk Pit

Minns inte vilken i ordningen om Ruth Galloway detta är, men jag tyckte bättre om denna än några av de senare i serien i alla fall. Ruth är inte lika viktfixerad i denna som tidigare i alla fall. Har tyckt att det varit ganska tröttsamt.

Kristina Ohlson – Syndafloder

Fredrika Bergman returns! Och hon gör det med bravur.

Paula Hawkins – The girl on the train

Riktigt spännande och välskriven. Minnesvärd. Gillade förresten filmen också.

Signifikant för året har varit att jag nästan bara läst tidigare kända författare. Undantaget Paula Hawkins och två av Jenny Colgans ”bageriböcker”. De var helt ok men kvalade inte riktigt in på bästa-listan. Det blir väl så när läslusten inte är så hög, då går man tillbaka till det man känner sig bekväm med.

 

Lättläst är bra medicin mot lästorka

Det var klent beställt med läshastigheten för 2017. Ungefär som för 2015 och 2016. Jag ska inte orda mer om det men nu känner jag faktiskt att entusiasmen är tillbaka med full kraft! Har väl alltid haft läslust men inte orkat/hunnit/prioriterat läsningen. AKA: somnat med boken efter två sidor. Det är en härlig känsla att vilja läsa, att avsätta tid för det, det är som att hitta tillbaka till sig själv! Jag hoppas att även blogglusten återvänder så småningom.

Det som väckt läslusten, hastigheten och entusiasmen till liv igen är faktiskt något så simpelt som kiosklitteratur. Från den 1 november har antalet lästa böcker stigit från 13 till 40 för hela 2017. Tretton lästa böcker på nästan ett år är inget fel, men jag känner inte igen mig i den siffran. 40 känns mera som jag.

Det var alltså ”Sagan om Isfolket” av Margit Sandemo jag började läsa i slutet av oktober, och som jag kommer att ha läst 27 delar av innan året är slut. Böckerna är otroligt lättlästa och ganska korta, ca 250 sidor per bok. De är inte speciellt välskrivna egentligen.   De skulle behövt korrläsas en vända till, karaktärerna återkommer i grova drag, ja till och med plotterna återkommer i stort sett. Det märks att böckerna skrivits på en väldigt kort tid. I många stycken känns det som att författaren har jobbat efter någon slags logaritm (eller kanske snarare tombola) där hon puttat in olika typer av karaktärer, omständigheter, relationer och drag av andra myter eller historier och sedan blandat och gett. Så nej, dessa böcker är inget jag är speciellt stolt över att jag återvänder till med jämna mellanrum. Men de fyller ett behov på något vis. Jag började väl läsa dem när jag var i fjortonårsåldern och har läst om dem då och då, senast för ca 10 år sedan tror jag. Även om jag inte är så stolt över att jag läser dem som sagt så vill jag heller inte sticka under stolen med att de ger mig ganska mycket läsglädje, och det har jag verkligen behövt. En del böcker och historier tycker jag fortfarande mycket om, några fäster jag mig inte speciellt mycket vid trots att de kanske är spännande i stunden. Nu läser jag om hela serien och köper de böcker jag inte har på Tradera. Längre tillbaka läste jag om enstaka böcker, de jag gillade mest. Så därför är det några jag inte minns någonting alls av, och några jag mer eller mindre kan utantill när jag väl börjar läsa.

Jag ska alltså läsa ut nummer 27 i serien (totalt 47 böcker) innan året tar slut (i skrivande stund ett dygn kvar, det blir en baggis!) och sedan ska jag starta 2018 med något helt annat. Trots att jag inte har bloggat på länge står jag kvar på några förlags sändlistor och får några erbjudanden om recensionsexemplar. Jag har inte tagit några sådana erbjudanden på länge  eftersom jag vetat att jag inte kommer blogga, men nu ska jag försöka ändra på det. Nytt år etc.

Något lättläst för den trötta hjärnan

Ett blogginlägg om året, den takten verkar jag kunna hålla… Inte läser jag så mycket heller längre, men något har jag alltid på gång.

Sist jag skulle välja en ny bok så kände jag ett stort behov av något väldigt lättläst och välbekant, så valet föll på Isfolket-serien. Jag får se om jag läser alla böcker i ett svep eller tar in lite annat emellan.

Imorse läste jag i alla fall ut bok 1!

Om att läsa en bok i rätt tid

… eller åtminstone inte i fel tid. Trots att jag inte är någon aktiv bokbloggare längre hade Bookmark förlag vänligheten att skicka mig ett recensionsexemplar av Annika Taeslers Ända in i märgen för ett tag sedan. Tack!

1042078

Det har dock tagit mig närmare en månad att våga mig på att börja läsa den, jag har just börjat och läser lite pö om pö. Som upptakt till kommande recension tänkte jag berätta varför. Jag är precis som Annika Taesler hästtjej och har själv blivit skadad flera gånger i hästsammanhang och de minnena börjar sätta sig… Jag har inte varit i närheten av en så allvarlig skada som Annikas, men det är nog bara ren tur! Jag har sedan den sista september i år (ungefär samtidigt med releasen av denna bok!) fått hem min häst igen och börjat rida efter att ha varit skadad sedan den 6 juni i år. Fyra månader utan att sitta i sadeln gör en del med psyket har jag märkt. Jag brottas med olika typer av rädslor, men även lättnad att jag faktiskt nästan är återställd. Därför blev det lite tungt att börja läsa Ända in i märgen precis samtidigt som jag började rida igen, det kom lite för nära inpå livet… Det är å andra sidan ett gott betyg till boken tycker jag! Utöver att den är intressant i sig är den också välskriven och intressant och spännande att läsa, även om man inte är hästtjej/kille med eller utan hästrelaterad skada.

För den som är intresserad finns min skadehistoria sammandragen nedan:

På nationaldagen i år var jag ute och red på min häst Kalle, tillsammans med en kompis. Kalle är en superfin och orädd quartervalack som jag nu har haft i snart ett år men som det tagit mig ganska lång tid att lära känna. Trots att han är en ”westernhäst” är han lite rädd för kor (rädd är kanske fel ord men han tycker de är lite läskiga i grupp för han känner inte till hur de beter sig), och jag och min kompis hade tänkt rida förbi en kohage. Jag märkte att Kalle blev nervös och ville vända på en femöring och springa hem till stallet igen, så jag tänkte vara lite flink och hoppa av och leda förbi honom.

Då fastnar min ena fot i stigbygeln och när jag står på marken och hoppar och försöker få ur foten trillar jag och Kalle vänder sig och trampar mig på insidan av vaden. Det gör sinnessjukt fantastiskt jäkla kalas-ont och jag håller på att både svimma och kräkas av smärtan. En granne hör att något händer och kommer ut och kollar och leder bestämt Kalle förbi korna och sedan haltar jag fram och bestämmer mig för att fortsätta ridturen.

Sådana är många av oss hästtjejer. Vi ska rida klart/göra klart/ta hand om hästen och så kanske vi eventuellt tänker på hur vi själva mår när vi går och lägger oss på kvällen. I bästa fall. Jag och min kompis red klart vår tänkta runda och jag kände att vaden svullnade under ridturen. Men jag mockade Kalles box när vi kom tillbaka, och även en annan box jag hade lovat att mocka. Sedan cyklade jag hem. Vidare hade jag lovat att åka och möta en klubbkompis på eftermiddagen och lämna lite saker så det gjorde jag också. När jag ändå var ute och åkte (bor på landet) så körde jag förbi affären och handlade. Sen, när jag var klar, kollade jag hur benet såg ut. Inte så kul.

Jag åkte till akuten dagen efter och fick kryckor och smärtstillande av läkare nr ett. Efter en vecka åkte jag in igen för jag tyckte det började se konstigt ut, blått, lila, grönt såklart men även svartaktigt och det hade börjat utveckla sig ett sår på benet. Ingen fara sa läkare nr två, sådant här tar tid. Inte behöver du göra något särskilt med såret inte, du får ha tålamod. Efter ytterligare en vecka av haltande och smärta som vanliga alvedon inte hjälpte mot (kunde inte ta något starkare  om dagarna för att jag kör bil till jobbet) så åkte jag in till akuten igen. Nu blev det lite fart på läkare nr tre som tillkallade läkare nr fyra. Oj så svullet benet fortfarande är, och det där såret, varför har du inte lagt om det?! Hm, undrar om du har en propp i underbenet, bäst vi ultraljudar. Hoppsan, radiologerna har visst gått hem för dagen! Du kan väl köra hem och komma tillbaka imorgon vid åttasnåret?! Jag sov inte så gott den natten… Dagen efter ultraljudades benet och det var ingen propp, men jag ordinerades vila, högläge och sårkontroll/omläggning på vårdcentral.

Det blev en lång sommar med såromläggning in absurdum innan vårdcentralen insåg att såret måste rensas kirurgiskt. Jag fick sedan genomgå två operationer där såret rensades på var och död vävnad och en vakuumpump kopplades på, som jag gick med 24/7 i fem veckor. Jag hade den alltså med i sängen också, Pumpen låg i en axelväska och puttrade oavbrutet. Jag fick även genomgå en hudtransplantation eftersom såret var helt öppet, det fanns ingenting att sy ihop. Tre sövda operationer under augusti månad, en lång sommar i soffan med Gilmore Girls dvd-box och Netflix som bästa vänner. Total vila och förlust av muskelmassa och kondition och självklart lite viktuppgång. Gissa om jag var glad när jag fick klartecken att rida i slutet på september! Hästen fick åka till en tränare/kompis under 10 veckor så att han skulle få lite stimulans och bli lättare för mig när jag väl skulle börja rida sedan. Nu är jag alltså på gång igen och konditionen och muskelmassan börjar komma tillbaka och ridningen går riktigt bra.

Så, hopp om livet! Men vissa dagar är det ändå lite jobbigt att läsa Annika Taeslers starka bok och påminnas om vad som skulle kunna hända mig… Man vet aldrig, det är trots allt 500 kilo flyktdjur man sitter på. Även den snällaste, lydigaste och mest väluppfostrade häst kan bli rädd, få ett ryck och om man inte är 100 % fokuserad 100 % av ridturen kan det vara svårt att hänga med i svängarna! Varför gör vi det då… Helt enkelt för att det är det roligaste som finns!

Julläsningstips?

På bloggfronten intet nytt. På läsningsfronten nästan lika lite. På tre veckor har jag läst ungefär 50 sidor i Anna Laestadius Larssons Barnbruden, men jag somnar hela tiden och läser samma sidor om och om igen. Börjar tänka att det kanske inte är mig det är fel på, inte bara, utan även boken. Jag måste nog ha något mer spännande att läsa, som jag kan komma in i med en gång!

Därför efterlyser jag lästips (om det är någon som läser detta…)!

Det måste nog vara något spännande, men det måste inte vara läskigt-spännande eller kriminal-spännande, det kan lika gärna vara romantiskt-spännande eller bara plain old engagerande.

En bonus är om det är lite juligt. En julig rom-com eller pusseldeckare kanske?

Tack på förhand! /Hon som försöker återta sin identitet som läsare.