Hur är det att sakna framtiden? Hazel vet.
The Fault in Our Stars (på svenska: Förr eller senare exploderar jag) blev bästa bok 2012 enligt Time och alla som läst den verkar oreserverat hylla den. Så också jag. Det är många som såväl gråtit som skrattat med denna bok, men då jag inte är någon bok-gråtare direkt (grät inte i Kärleken eller Sjukdomen heller) kan jag inte sälla mig till den skaran. Men många är tillfällena då det knutit sig i bröstet på mig.
Jag är glad över att de recensioner jag läst inte har avslöjat handlingen för mycket, jag ska inte heller göra det.
Men. I grova drag handlar boken om 16-åriga Hazel som är svårt cancersjuk. Genom en stödgrupp för cancersjuka barn känner hon Isaac som drar med sig kompisen Augustus till en stödgruppsträff och ljuv musik uppstår dem emellan. Typ. Inte helt okomplicerat förstås.
Personerna är så härligt beskrivna i denna bok, de går verkligen rakt in i hjärtat på mig. Inte bara Hazel och Augustus utan även Hazels fantastiska föräldrar.
Det är en allvarlig bok, det handlar om cancer och dödssjuka ungdomar, men den är ändå lättsam och lättläst. I handlingen finns även en annan bok, en bok Hazel avgudar och som får en central plats i handlingen. Den (och författaren) är skickligt inskrivna och är en omistlig del av den här vackra och smärtande historien.
Jag blir alltid lite skeptisk till böcker som hyllas såsom denna har gjort, men jag är så glad att jag läste den. Läs du med!
Andra som tyckt till om boken är: Bokhora (flera gånger), Svenska Dagbladet, PocketBlogg, Lotten, Malin, Fiktiviteter och många fler.
Köp den till exempel här: På engelska: Adlibris, Bokus, Bokia. På svenska: Adlibris, Bokus, Bokia
The Fault in Our Stars, 313 sidor (pocket) Penguin 2012
Förr eller senare exploderar jag, Bonnier Carlsen 2013
Books ABC 
Jag är inte heller någon bokgråtare, kanske därför jag kände mig så oberörd när jag läste den..
Och så har man ju olika smak 🙂
Jag skrev ungefär samma som du på FB efter att ha läst den. Att man liksom kände sig tom och inte visste vad man skulle läsa efteråt. Den griper tag och berör, även när den är avslutad.
Ja precis, de lever liksom kvar! Härligt.
Åh, jag tyckte också om Hazels föräldrar jättemycket! Och jag gillar hur glad Hazel blir för mammans lilla avslöjande där i slutet om vad hon ska göra. Och att de tittar på Top model. Fina fina Hazel.
This is awwesome