Klas Östergren har blivit utsedd till ledamot av Svenska Akademien, stol nr 11, enligt DN.
Han har skrivit en av mina favoritböcker, Gangsters, så jag är nöjd med valet!
Månadsarkiv: februari 2014
Den kanariska läs- och solsemestern
Den här vintern, som knappt förtjänar namnet eftersom den varit så lerig, mörk och varm har verkligen varit tung tycker jag. Av ovan nämnda skäl. Så en vecka på Fuerteventura med mannen och en trave böcker var precis vad jag behövde!
Dagen innan vi åkte läste jag ut The Other Side of the Story, en av mina Marian Keyes-favoriter. Den handlar ju delvis om en en litterär agent och i förbigående nämns att man ofta testar lite osäkra kort till böcker på flygplatser. Och även om jag naturligtvis hade typ tre böcker i handbagaget var jag tvungen att kolla lite i bokaffärerna på Arlanda. Den här boken var som en … jag vet inte. Siren? Köp mig! Köp mig! Köp mig! Naturligtvis gjorde jag det.
Jag gillade den mycket, även om den kanske blev lite väl tuddenuttig mellan varven. Det var lite som när jag och en kompis såg The Holiday, och kände att vi behövde en zombiefilm efteråt. Så här trevligt hade jag när jag läste i alla fall:
Sedan gav jag mig på Arne Dahls Misterioso, den första boken om A-gruppen. Misterioso (och några till av böckerna) har även filmatiserats och jag har för mig att jag började se den på teve, men tyckte den var dålig. Fast jag minns inte varför nu. Jag gillade Misterioso men det var något som skavde lite. Den var lite filmigt skriven, eller personerna pratade filmigt, lite förställt liksom.
Jag hade hela tiden planerat att läsa Donna Tartts The Goldfinch den här semestern, men eftersom jag inte räknade med att läsa speciellt mycket mer än den tegelstenen, rev jag av Helena Dahlgrens två noveller Kallelsen och Salamandertider för att ha klarat av fem böcker på semestern i alla fall. Fem är ju ingen jämn summa, men kändes fint ändå.
Efter det läste jag alltså The Goldfinch, som jag höll på med större delen av veckan och läste ut på planet hem. Note to self, förresten: alltid ha öronproppar med på planet, ifall det sitter ett litet barn med ont i öronen/tröttmössa men inte vill sova samt föräldrar med irriterande dialekt bakom dig.
Men det var inte bara läsning under veckan. Vi bodde på södra delen av mellersta Fuerteventura, i byn Tarajalejo. Vi åkte söderut några gånger för att se lite annat, bland annat tog vi en sangria här:
Tog en promenad på stranden
Tarajalejo hade också en del att bjuda på, förresten. Vi vandrade upp på kullen och vandrade längs lavagrusvägarna.
Om jag åker tillbaka till Fuerteventura någon gång kommer jag nog åka till Jandiahalvön, den södra delen. Härliga stränder – jag blev helt lycklig av att gå barfota på i vattenbrynet… Men det fanns också saltängar där (Hej Ruth Galloway!) !
Vädret var bra, med en del moln och vind. Men så härligt att kunna vara utomhus hela tiden! Tanka d-vitamin, inte ha tunga skor och tjocka jackor, bada i det härliga, kalla, salta atlantvattnet…
Men som alltid – borta bra men hemma bäst! Hotellsängen och kudden var inte så bekväma så första natten hemma igen sov jag som en prinsessa… Med egna kuddar och bäst av allt – mina kurrande katter! Lycka.
Jane, Doris och Selma
Denna vecka frågar Lyran efter tre klassiska kvinnor. Min trio blir nog ganska så förutsägbar, men vad gör det? Tre bra, klassiska (vad det nu är) och hållbara kvinns!
1. Jane Austen
Stolthet och fördom är mitt favoritverk av henne, både som bok och filmatisering (eller jag tänker snarare på teveserie-imatisering och Jennifer Ehle och Colin Firth…)
2. Doris Lessing
Det femte barnet är det enda jag läst av henne ännu, men jag har Den femte sanningen i hyllan.
3. Selma Lagerlöf
Jag har läst Charlotte Löwensköld (länge sedan) och Körkarlen men Nils Holgersson står i hyllan och väntar. Körkarlen läste jag för ungefär ett år sedan och den gillade jag inte.
Marian Keyes – The Other Side of the Story (Å andra sidan)
Det här är en av mina favorit-Keyes!
Jag tror inte den finns att köpa med det här fina omslaget längre, designat av Lovisa Burfitt. Synd!
Den här boken utspelar sig i London och handlar om tre kvinnor i trettioårsåldern:
Jojo Harvey: expolis från New York men numera litterär agent i London. Hon är driven fokuserad på sitt arbete och dessutom kurvigt supersnygg. Hon har ett förhållande med Managing Partnern (typ VD:n) på sin byrå.
Lily Wright: Försynt och försiktig copywriter som har skrivit Mimis Remedies, en bok som älskas av läsarna men sågas av kritikerna. Har ett förhållande med entreprenören Anton och lilla dottern Ema.
Gemma Hogan: Eventorganisatör på en PR-byrå och bästis med Lily tills Lily ”stal” Anton från henne. Efter det mycket bitter men slagfärdig och rolig.
Gemmas 60-åriga pappa lämnar mamman för en yngre modell och Gemma tvingas flytta in hos mamman för att hålla henne på rätt sida om det nervösa sammanbrottet. För att ventilera mejlar hon med en kompis och skriver både påhittade och riktiga detaljer om föräldrarnas göranden och låtanden.
Lilys första bok var en succé men uppföljaren vill inte riktigt bli skriven. Hon och Anton är oförståndiga med pengar och förskottet från Mimis Remedies bara rinner iväg…
Jojo vet att det inte är optimalt att ha en affär med chefen. Kommer hon kunna bli delägare i byrån och leva tillsammans med Mark?
Vi får följa dessa roliga och starka kvinnor i varsina kapitel, och det som får mig att läsa om boken (flera gånger) är Jojos delar. Hon är verkligen en härlig karaktär! De 648 sidorna bara flyger iväg…
Katerina Janouch – Bedragen
Livspussel, vedermödor och svek.
Cecilia Lund är fyrabarnsmor, barnmorska och förortsfru. Hon och maken John kämpar för att få vardagen att gå ihop med hennes nattjobb, hans frilansande och de fyra barnen som ska lämnas och hämtas. De har det ganska bra men glöden kanske inte riktigt finns där längre. Strax innan John ska åka utomlands på en jobbresa knackar en ung man på dörren och hävdar att han är Johns son, före äktenskapet med Cecilia. Cecilia är lite skeptisk mot Simon som den nye sonen heter. Det visar sig också att han har en del hemligheter och mörka sidor. John åker iväg på sin resa och Cecilia stretar på. Hon har en mycket stark mardröm om att John bedrar henne. Ligger det något i den?
Förutom relationen mellan Cecilia och John får vi också läsa en del om Cecilias mamma och den excentriska mormodern, samt om Cecilias kollegor på BB. Det sistnämnda tycker jag är väldigt intressant och det märks att Katerina Janouch gjort mycket research. Det finns en nerv, ett driv i berättelsen som påminner om en deckare, och då tänker jag inte på deckarspåret som Simon står för.
Det blir en riktig bladvändare, och jag dras med mycket i känslorna i den här boken, men jag gillar den ändå inte. Jag kände mig på dåligt humör, jag tror jag sög upp mycket av den negativa energin och även om jag någonstans är nyfiken på fortsättningen (finns flera böcker till och jag har nästa hemma) känner jag ett visst motstånd just eftersom jag kände mig så deppig när jag läste. Finns det en genre som heter Feelbad?
Sofie Sarenbrant – Vila i frid
Mord och spänning i spa-miljö!
För några år sedan läste jag Vecka 36 av samma Sarenbrandt, men var inte speciellt imponerad. Kändes lite hemmasnickrat på något sätt. Jag är inget fan av Camilla Läckberg heller, och Sarenbrant går i samma stil (Läckberg har blurbat på omslaget, och Sarenbrant tackar Camilla Läckberg och Martin Melin i efterordet…).
Varför gav jag mig på att läsa Vila i frid kan man ju undra då. Svaret är miljön. Grattis Sarenbrant och Yasuragi Hasseludden. Boken utspelar sig några dagar i början av februari och förra året har jag för mig att några bokbloggare läste den i realtid liksom, och jag tror det var Lotten som senare läste den på ett spa. Jag gillar Yasuragi och har varit där några gånger. Jag hade lite småplaner på att åka dit med maken en helg i februari och läsa boken där… Men det blev inte så. Hur som helst, det var den långa anledningen till att jag läste boken.
Handlingen är i korthet att en känd skådespelerska hittas medvetslös i en varm källa, sedan hittas ett äldre par döda i sin säng på hotellet, och ytterligare en person i de varma källorna utomhus. Är det någon ur personalen som plötsligt fått för sig att mörda gästerna?! Inga andra logiska kopplingar mellan offren verkar finnas.
Vad tyckte jag då? Njae, sådär. Det var roligt med en miljö jag kände igen men allt kändes lite platt. Jag uppfattade det som att författaren var lite för upptagen med att redovisa sin research, istället för att mejsla fram trovärdiga karaktärer, drifter och motiv. Upplösningen var lite väl… mycket, och så en extra twist på det. More is more verkar mottot vara.
Vila i frid uppges vara första delen i en ”ny spännande deckarserie om polisen Emma Sköld” men jag känner inget behov av att fortsätta följa henne vidare, även om det var en spännande och snabbläst bok!
Läs även vad Lotten, Bokföring enligt Monika och Romeoandjuliet tyckte!
Tematrio: HBTQ
Denna vecka frågar Lyran efter böcker på något slags HBTQ-tema. Delvis kanske beroende på OS, Putins förlegade syn på människors rättigheter och de tips han fått av en del bokbloggare den senaste tiden. Bra!
Jag har inte läst så många böcker som är annat än heteronormativa, vilket nog både ligger hos mig och utbudet. Men tre ska jag väl lyckas skaka fram!
1. Tillbaka till henne av Sara Lövestam. En av förra årets bästa böcker tycker jag! Som jag läste alltså, den kom ju ut något tidigare. Om kvinnors rösträtt och kärlek.
2. Det blod som spillts av Åsa Larsson. Också den en av de bättre böckerna jag läste 2013, och också den om kärlek mellan kvinnor.
3. Vi kallar honom Anna av Peter Pohl. Denna var det länge sedan jag läste, men jag har för mig att den handlade om identitet och utsatthet. Anders kallas Anna på sommarhemmet. Annars tänker jag också på teveserien Dårfinkar och Dönickar, om Simone som är ny i klassen, av misstag kalkas Simon och antar den identiteten.
Slav under böckerna: Pro / Con
I veckans jerka uppmanar Annika: Skriv om för- och nackdelar med att vara en slav under böckerna, och ge gärna tips på hur du brukar skapa mer tid för mer läsning.
Jag ser mest fördelar faktiskt. En får tillgång till andra världar. Med boken kan jag transportera mig till andra tider, andra platser, andra liv än mitt eget. Nog för att jag gillar mitt eget liv väldigt mycket, men det är intressant och berikande att läsa om andras också. Både riktiga och påhittade, eller däremellan. Jag lär mig en hel del, och får mängder av nya intryck och infallsvinklar. Och om något är jobbigt i mitt eget liv, får jag en stunds verklighetsflykt genom att öppna en bok och kan ladda batterierna för att sedan ta itu med verkligheten.
Nackdelen med att vara abiblofob är att det blir lite tungt att släpa runt på en massa böcker jämt. Ibland tycker också mannen i mitt liv att jag läser för mycket och att jag inte har tid med andra saker.
Jag skapar tid för läsning genom att läsa närhelst jag får tid. Typ när jag äter frukost, vilket jag oftast gör själv. Hade jag inte bilpendlat till jobbet hade jag läst på tåget/bussen. I bilen skulle jag visserligen kunna lyssna på ljudböcker, men då skulle jag nog helt tappa greppet om verkligheten, eftersom jag rätt sällan ser på teve. I bilen är det P1 som gäller! P1-morgon på väg till jobbet, och Studio 1 på väg hem.
Cornelia Read – Invisible Boy
Tredje boken om Madeline Dare och kanske den bästa!
Maddie och maken Dean har flyttat till Manhattan och delar lägenhet med Maddies syster och kompis. Maddie är varken journalist (som i första boken) eller lärare (som i andra boken), nu jobbar hon som telefonförsäljare på ett förlag (typ). På en fest träffar hon en Cate, som hon är släkt med på långt håll. Cate jobbar med att restaurera en kyrkogård, där de båda har släkt som ligger.
När Maddie röjer sly där på kyrkogården hittar hon ett skelett, som inte är begravt utan ligger ovanpå jorden. Det visar sig vara en pojke som blivit bragd om livet. Som vanligt blir Maddie involverad i utredningen och det håller på att kosta henne livet. På det privata planet händer det också grejer. Hon får reda på lite familjehemligheter, och så är det lite trassligt med Dean.
Åh, jag gillar verkligen Maddie! Den här ändlösa stormen av ord, det kritiska men samtidigt ömsinta… Ett smakprov på Maddies vokabulär finns här.
Köp boken på Adlibris, Bokus eller CDON till exempel. Läs mer om Cornelia Read och Madeline Dare-böckerna hos Dark Places.
Tematrio: Systrar och bröder
I veckans tematrio frågar Lyran efter böcker som handlar om syskon.
1. Bedragen (och de andra böckerna i serien om barnmorskan Cecilia Lund) av Katerina Janouch handlar dels om Cecilia Lunds egna barn (fyra barn, både flickor och pojkar) och om hennes egna syskon.
Läser Bedragen just nu och jag tror att den gör mig på lite dåligt humör. Lite oklart varför men jag tror att det är något med Cecilia Lund jag inte riktigt gillar.
2. Vila i frid av Sofie Sarenbrandt som jag läste ut i helgen handlar delvis också om ett syskonpar; huvudpersonen Emma Sköld och hennes syster Josefines något komplicerade relation till varandra.
Tyckte inte boken var någon höjdare direkt, utvecklar det i en recension nära dig inom en inte alltför avlägsen framtid.
3. Angels, Anybody Out There?, Rachels Holiday, The Secret of Mercy Close och Watermelon, alla av Marian Keyes, handlar om systrarna Walsh.
Systerskapet är väl inte huvudtemat i dessa böcker, men det är relativt framträdande i alla fall och jag gillar Marian Keyes mycket!
Books ABC 