Kategoriarkiv: Uncategorized

Storytel reader såhär långt

Batteritid – jag laddade den full på tisdagkvällen, slog på flygplansläge på onsdagen, och på fredag förmiddag hade batteriet laddat ur. Den har varit i standbyläge när jag inte läst, och när jag lyssnat. Jag hade nog väntat mig längre batteritid faktiskt! Men det kanske tar sig efter några laddningscykler?

Sömntimer – funkar bra om man som jag är ok med förinställda alternativ. I appen på iPhone och iPad kan man även välja minuttal själv. Jag saknar möjligheten man har i appen att kunna hoppa tillbaka enkelt till exempel 5, 10 eller 15 minuter.

Fodral – vad jag förstår finns inga officiella fodral eller skal men jag googlade upp något med Storytel-loggan på som man stoppar ner readern i när man inte använder den. Ett sådant är jag dock inte intresserad av utan jag ville ha mera av ett ”bokomslag” och efter lite googlande hittade jag Klevercase och beställde ett som jag är väldigt peppad på!

Lånad bild från Klevercase, länk till detta fodral

De hade väldigt många Harry Potter-inspirerade fodral och ett par fodral som var inspirerade av riktiga böcker, som Alice i underlandet, Stolthet och fördom och Mordet på Orientexpressen. Jag var på väg att välja Orientexpressen men så kände jag att jag inte ville låsa utseendet till en enda bok och valde istället A Bibliophile-omslaget. Man kan välja att göra en personlig inskription också och då gällde ju såklart inte det ursprungliga priset. Men jag gjorde det ändå, det blev någon hundring dyrare bara.

Skärmbelysning och e-bläck – Topp topp topp! Så mycket skönare för ögonen än att läsa på paddan! Inställningsmöjligheterna är inte oändliga, men väldigt stora. Jag skulle dock vilja kunna ställa ner ljuset ännu mer, men jag är väldigt glad över möjligheten att göra ljuset så pass varmt som det går. Jag har så varmt ljus som det går, och så lite ljus som det går, och det är som sagt mycket skönare för ögonen att läsa på readern än på paddan.

Hörlursuttag – det var det som fick mig att välja just Storytel, förutom smidigheten med smidig access till deras bibliotek såklart. Inte alla e-readers har hörlursuttag nämligen. Lite synd dock att det inte är högtalare, hade varit skönt de gånger jag är ensam och lyssnar.

Bluetooth – smidigt för att kunna ansluta till trådlösa hörlurar eller högtalare. Jag har inte gjort det ännu men uppskattar möjligheten!

Länk till Storytel reader – och just nu var ju leveransen riktigt snabb, två arbetsdagar bara!

Storytel reader!

Idag kom min Storytel reader som jag beställde för bara någon dag sedan. ”Nya” varianten med blåtand etc.

Trevlig kartong! Spänningen stiger!
Lätt och skön att hålla i!

Jag har kommit in alltmer på ljud- och e-böcker de senaste månaderna. Särskilt gillar jag kombinationen när jag kan läsa e-bok och sedan lyssna på ljudboken när jag är ute och går, är i stallet eller kör bil.

På sistone har jag också börjat lyssna på ljudbok som ”godnattsaga” för att slippa läsa med lampa på kvällen. Tyvärr har jag väldigt svårt att somna utan att läsa en bok så jag började lyssna på lite olika ”somna gott”- böcker och avslappningsband i höstas. Sedan kom jag på att jag kunde läsa/lyssna om Sagan om Isfolket! Den kan jag ganska bra efter att ha läst den flera gånger om. Så det blir lite lagom spännande och roligt utan att jag behöver koncentrera mig.

Hittills har jag läst och lyssnat på min gamla iPad mini, med nattläge på och lägsta ljusstyrkan om jag har läst istället för att lyssnat ibland. I ett mörkt rum när man ska sova blir det dock alldeles för starkt ljus för mig, så det ska bli väldigt spännande att jämföra nu med Storytel reader som har en annan, mer boklik skärmkvalitet med e-bläck, och en annan mer reglerbar upplysning.

Readern synkade snabbt med min befintliga bokhylla och bokmärken och det verkar smidigt att ladda hem nytt. I denna version kan man även ladda hem bokfiler från andra utgivare (men inte lika smidigt gissar jag).

Synd att inget fodral följde med! Det verkar finnas ett fick-fodral med Storytel-loggan på men jag är nog mer sugen på ett boklikt fodral.

Läsåret 2020

54 böcker blev lästa under pandemiåret 2020. Det är ändå ganska bra för mig, jag brukar sikta på en bok i veckan i snitt.

Årets upptäckt var nog Sinead Moriarty, vars två lästa böcker Me and My Sisters och Pieces of My Heart har värmt min bokhylla sedan 2012 då jag köpte dem i Dublin.

En annan Moriarty jag läste för första gången var Liane Moriarty och jag gillade de böckerna också, men de känns lite mer …färglösa. Varken miljö eller karaktärer beskrivs speciellt väl och det gör också att jag knappt minns handlingen alls.

Stina Jacksom sticker ut lite grann, hennes böcker Silvervägen och Ödesmark var ganska speciella och lite otäcka tycker jag. Jag kommer säkert läsa om hon skriver fler böcker, men inte kasta mig över dem.

Omläsning ägnar jag mig åt ofta, och har ibland känt mig lite skamsen över det, men varför skulle man inte läsa om en bra bok?! Ingen säger väl om musik att det finns så många låtar så varför skulle man lyssna på en låt mer än en gång?

Årets omläsning blir nog Illusionisten av John Fowles. Jag minns när jag läste den för första gången att det kändes som att det skulle vara en av mina favoritböcker, den gjorde starkt intryck på mig vid det tillfället. Men nu vid omläsningen ändrade jag uppfattning lite grann och har till och med skänkt boken vidare. Däremot förde den det goda med sig att jag fick upp ögonen för ljudböcker! Jag skulle köra en lång sträcka med bil och behövde något bra att lyssna på, och så ville jag gärna bli klar med tegelstenen Illusionisten. Så jag skaffade en familjeutökning av mannens Storytel och lyssnade på den där, inläst på engelska. På det viset halkade jag in på att lyssna på flera böcker, bland annat delvis på Ödesmark, som förtjänstfullt lästes in av Marie Richardson.

Jag har fått flera recensionsexemplar 2020, två i alla fall, från Bookmark, vilket jag är väldigt tacksam för med tanke på hur lite jag bloggar nu mera.

Lucinda Rileys serie om de sju systrarna blev jag inte så begeistrad av, men visst var första delen ganska bra och annorlunda. Men jag fastnade inte tillräckligt mycket för systrarna att jag kommer att tröska mig igenom resten av serien.

Apropå omläsning, så håller jag på med Sagan om Isfolket. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Nu lyssnar jag på dem i inläsning av Julia Dufvenius och har dem som godnattsaga. Jag gillar att lyssna på någon för att somna, men blir lite för distraherad om det är en bok jag inte redan kan, så då verkade ju den 47 delar långa Isfolket-sviten lämplig.

Allt som allt var 2020 ett riktigt skapligt läsår!

Bokpost! Pojken från skogen

Bookmark förlag gör så trevliga utskick tycker jag! Dagens bokpaket var i form av en julklapp och innehöll Harlan Cobens nya bok Pojken från skogen som släpps 4 januari 2021!

Det ska bli spännande att läsa Harlan Coben igen, det var flera år sedan sist!

Pojken från skogen sägs vara en ”kärnfull thriller som utforskar angelägna frågor som utanförskap, lögner och maktkorruption”.

Det blir perfekt läsning i julhelgen tror jag minsann!

Tio grisar nere – Jidhoff X

Ett väldigt välkommet recensionsexemplar damp ner i brevlådan idag!

Den tionde boken i Denise Rudbergs Elegant Crime-serie om Marianne Jidhoff heter Tio grisar nere. Nu kommer vi få veta lite mer om Marianne och hennes numera döde make Hans, och deras förhållande, vilket man tidigare endast fått små glimtar av.

Ser fram emot läsningen!

Följebrevet var ju också lite kul!

Elly Griffiths – The Stone Circle

Detta är den tionde boken om Dr Ruth Galloway och jag tror det är en av de bättre, faktiskt. Eller så är det bara för att jag har den senaste bäst i minnet? Den knyter an till den allra första boken – The Crossing Places.

The Stone Circle utspelar sig 2016, och precis som i den första boken (skriven 2009) får kommissarie Harry Nelson anonyma brev som påminner om de som han fick då, men personen som skrev breven då är ju död?

Ruth hittar ett skelett vid en utgrävning, och det visar sig vara nutida (med arkeologiska mått mätt). Benen tillhör Margaret Lacey, som försvann trettio år tidigare. Polisen öppnar utredningen igen.

The Stone Circle är full av referenser till The Crossing Places, men jag tycker inte det känns återanvänt eller fattigt. Tvärt om blir jag som nykär i Ruth, saltängarna, vädret, och Nelson. Dessa deckare är spännande på en perfekt nivå för mig som är lite känslig för stress och alltför uppskruvad spänning. Jag har börjat läsa om serien från början och kan verkligen gratulera dig som inte har läst den än – du har många timmars härlig läsning framför dig!

Bokpaket!

Nyttjade Black friday-rean till att köpa några hälsoböcker jag gått och ”sugit” på länge, och så slank några spontan-deckare med på köpet också!

Följer Martina Johansson på insta och tycker hon har mycket intressant att säga! Jag tror denna bok kommer ge mig mycket!

Har varit sugen på denna länge, ett lite nedsatt pris var det jag behövde för att komma till skott.

Älskade original-Milennium, lite skeptisk till uppföljaren. Offrens offer är något helt nytt, men ska utspela sig i närheten av där jag bor.

Denise Rudberg – De sju som såg

Den sjunde boken i ”Elegant Crime”-serien tar upp mäns våld mot kvinnor.

9789175038346_200x_de-sju-som-sag_pocket

En känd och mycket rik idrottsman hittas död i sin exklusiva bostad, och hans fru hittas svårt misshandlad. Hon har kort dessförinnan sökt hjälp på en kvinnojour efter en lång tids fysisk och psykisk misshandel. Läkaren som undersöker henne på kvinnojouren hittar något kusligt bekant med hennes skador… Idrottsmannens samarbetspartners verkar påtagligt nervösa när Marianne och hennes kollegor besöker dem

Marianne Jidhoff har nu blivit chef över den externa enheten som också fått ett nytt kontor, för att slippa trängas hemma hos henne. Enheten har också utökats med två yngre medarbetare från Säpo. De tar inte så stor plats i denna bok, men jag ser fram emot att läsa mer om dem framöver. För visst kommer jag fortsätta att läsa Denise Rudbergs Elegant Crime! De är välskrivna och spännande, engagerande men lättsmälta.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel. Andra recensioner: Mysterierna, Litteraturlivet och CrimeGarden.

Något lättläst för den trötta hjärnan

Ett blogginlägg om året, den takten verkar jag kunna hålla… Inte läser jag så mycket heller längre, men något har jag alltid på gång.

Sist jag skulle välja en ny bok så kände jag ett stort behov av något väldigt lättläst och välbekant, så valet föll på Isfolket-serien. Jag får se om jag läser alla böcker i ett svep eller tar in lite annat emellan.

Imorse läste jag i alla fall ut bok 1!

Om att läsa en bok i rätt tid

… eller åtminstone inte i fel tid. Trots att jag inte är någon aktiv bokbloggare längre hade Bookmark förlag vänligheten att skicka mig ett recensionsexemplar av Annika Taeslers Ända in i märgen för ett tag sedan. Tack!

1042078

Det har dock tagit mig närmare en månad att våga mig på att börja läsa den, jag har just börjat och läser lite pö om pö. Som upptakt till kommande recension tänkte jag berätta varför. Jag är precis som Annika Taesler hästtjej och har själv blivit skadad flera gånger i hästsammanhang och de minnena börjar sätta sig… Jag har inte varit i närheten av en så allvarlig skada som Annikas, men det är nog bara ren tur! Jag har sedan den sista september i år (ungefär samtidigt med releasen av denna bok!) fått hem min häst igen och börjat rida efter att ha varit skadad sedan den 6 juni i år. Fyra månader utan att sitta i sadeln gör en del med psyket har jag märkt. Jag brottas med olika typer av rädslor, men även lättnad att jag faktiskt nästan är återställd. Därför blev det lite tungt att börja läsa Ända in i märgen precis samtidigt som jag började rida igen, det kom lite för nära inpå livet… Det är å andra sidan ett gott betyg till boken tycker jag! Utöver att den är intressant i sig är den också välskriven och intressant och spännande att läsa, även om man inte är hästtjej/kille med eller utan hästrelaterad skada.

För den som är intresserad finns min skadehistoria sammandragen nedan:

På nationaldagen i år var jag ute och red på min häst Kalle, tillsammans med en kompis. Kalle är en superfin och orädd quartervalack som jag nu har haft i snart ett år men som det tagit mig ganska lång tid att lära känna. Trots att han är en ”westernhäst” är han lite rädd för kor (rädd är kanske fel ord men han tycker de är lite läskiga i grupp för han känner inte till hur de beter sig), och jag och min kompis hade tänkt rida förbi en kohage. Jag märkte att Kalle blev nervös och ville vända på en femöring och springa hem till stallet igen, så jag tänkte vara lite flink och hoppa av och leda förbi honom.

Då fastnar min ena fot i stigbygeln och när jag står på marken och hoppar och försöker få ur foten trillar jag och Kalle vänder sig och trampar mig på insidan av vaden. Det gör sinnessjukt fantastiskt jäkla kalas-ont och jag håller på att både svimma och kräkas av smärtan. En granne hör att något händer och kommer ut och kollar och leder bestämt Kalle förbi korna och sedan haltar jag fram och bestämmer mig för att fortsätta ridturen.

Sådana är många av oss hästtjejer. Vi ska rida klart/göra klart/ta hand om hästen och så kanske vi eventuellt tänker på hur vi själva mår när vi går och lägger oss på kvällen. I bästa fall. Jag och min kompis red klart vår tänkta runda och jag kände att vaden svullnade under ridturen. Men jag mockade Kalles box när vi kom tillbaka, och även en annan box jag hade lovat att mocka. Sedan cyklade jag hem. Vidare hade jag lovat att åka och möta en klubbkompis på eftermiddagen och lämna lite saker så det gjorde jag också. När jag ändå var ute och åkte (bor på landet) så körde jag förbi affären och handlade. Sen, när jag var klar, kollade jag hur benet såg ut. Inte så kul.

Jag åkte till akuten dagen efter och fick kryckor och smärtstillande av läkare nr ett. Efter en vecka åkte jag in igen för jag tyckte det började se konstigt ut, blått, lila, grönt såklart men även svartaktigt och det hade börjat utveckla sig ett sår på benet. Ingen fara sa läkare nr två, sådant här tar tid. Inte behöver du göra något särskilt med såret inte, du får ha tålamod. Efter ytterligare en vecka av haltande och smärta som vanliga alvedon inte hjälpte mot (kunde inte ta något starkare  om dagarna för att jag kör bil till jobbet) så åkte jag in till akuten igen. Nu blev det lite fart på läkare nr tre som tillkallade läkare nr fyra. Oj så svullet benet fortfarande är, och det där såret, varför har du inte lagt om det?! Hm, undrar om du har en propp i underbenet, bäst vi ultraljudar. Hoppsan, radiologerna har visst gått hem för dagen! Du kan väl köra hem och komma tillbaka imorgon vid åttasnåret?! Jag sov inte så gott den natten… Dagen efter ultraljudades benet och det var ingen propp, men jag ordinerades vila, högläge och sårkontroll/omläggning på vårdcentral.

Det blev en lång sommar med såromläggning in absurdum innan vårdcentralen insåg att såret måste rensas kirurgiskt. Jag fick sedan genomgå två operationer där såret rensades på var och död vävnad och en vakuumpump kopplades på, som jag gick med 24/7 i fem veckor. Jag hade den alltså med i sängen också, Pumpen låg i en axelväska och puttrade oavbrutet. Jag fick även genomgå en hudtransplantation eftersom såret var helt öppet, det fanns ingenting att sy ihop. Tre sövda operationer under augusti månad, en lång sommar i soffan med Gilmore Girls dvd-box och Netflix som bästa vänner. Total vila och förlust av muskelmassa och kondition och självklart lite viktuppgång. Gissa om jag var glad när jag fick klartecken att rida i slutet på september! Hästen fick åka till en tränare/kompis under 10 veckor så att han skulle få lite stimulans och bli lättare för mig när jag väl skulle börja rida sedan. Nu är jag alltså på gång igen och konditionen och muskelmassan börjar komma tillbaka och ridningen går riktigt bra.

Så, hopp om livet! Men vissa dagar är det ändå lite jobbigt att läsa Annika Taeslers starka bok och påminnas om vad som skulle kunna hända mig… Man vet aldrig, det är trots allt 500 kilo flyktdjur man sitter på. Även den snällaste, lydigaste och mest väluppfostrade häst kan bli rädd, få ett ryck och om man inte är 100 % fokuserad 100 % av ridturen kan det vara svårt att hänga med i svängarna! Varför gör vi det då… Helt enkelt för att det är det roligaste som finns!