Etikettarkiv: Ljudbok

Storytel reader såhär långt

Batteritid – jag laddade den full på tisdagkvällen, slog på flygplansläge på onsdagen, och på fredag förmiddag hade batteriet laddat ur. Den har varit i standbyläge när jag inte läst, och när jag lyssnat. Jag hade nog väntat mig längre batteritid faktiskt! Men det kanske tar sig efter några laddningscykler?

Sömntimer – funkar bra om man som jag är ok med förinställda alternativ. I appen på iPhone och iPad kan man även välja minuttal själv. Jag saknar möjligheten man har i appen att kunna hoppa tillbaka enkelt till exempel 5, 10 eller 15 minuter.

Fodral – vad jag förstår finns inga officiella fodral eller skal men jag googlade upp något med Storytel-loggan på som man stoppar ner readern i när man inte använder den. Ett sådant är jag dock inte intresserad av utan jag ville ha mera av ett ”bokomslag” och efter lite googlande hittade jag Klevercase och beställde ett som jag är väldigt peppad på!

Lånad bild från Klevercase, länk till detta fodral

De hade väldigt många Harry Potter-inspirerade fodral och ett par fodral som var inspirerade av riktiga böcker, som Alice i underlandet, Stolthet och fördom och Mordet på Orientexpressen. Jag var på väg att välja Orientexpressen men så kände jag att jag inte ville låsa utseendet till en enda bok och valde istället A Bibliophile-omslaget. Man kan välja att göra en personlig inskription också och då gällde ju såklart inte det ursprungliga priset. Men jag gjorde det ändå, det blev någon hundring dyrare bara.

Skärmbelysning och e-bläck – Topp topp topp! Så mycket skönare för ögonen än att läsa på paddan! Inställningsmöjligheterna är inte oändliga, men väldigt stora. Jag skulle dock vilja kunna ställa ner ljuset ännu mer, men jag är väldigt glad över möjligheten att göra ljuset så pass varmt som det går. Jag har så varmt ljus som det går, och så lite ljus som det går, och det är som sagt mycket skönare för ögonen att läsa på readern än på paddan.

Hörlursuttag – det var det som fick mig att välja just Storytel, förutom smidigheten med smidig access till deras bibliotek såklart. Inte alla e-readers har hörlursuttag nämligen. Lite synd dock att det inte är högtalare, hade varit skönt de gånger jag är ensam och lyssnar.

Bluetooth – smidigt för att kunna ansluta till trådlösa hörlurar eller högtalare. Jag har inte gjort det ännu men uppskattar möjligheten!

Länk till Storytel reader – och just nu var ju leveransen riktigt snabb, två arbetsdagar bara!

Annons

Maria Küchen – Gamarna

Den här CD-boken köpte jag 2009 när jag laseropererade ögonen och låg och blundade i sovrummet med dubbla gardiner och solglasögon på, men jag började inte lyssna på den förrän i början av 2012, när jag köpte en crosstrainer för att träna med hemma. Det tog till juli 2014 innan jag ”läste” ut den, och då tog jag de fem sista timmarna på sommarens första road-trip. Det betyder inte att Gamarna var dålig, för det var den inte direkt, men jag glömde bort den i perioder och tränade väl inte så jättehårt med min crosstrainer som jag hade tänkt göra från början… 

gamarna

Gamarna handlar författaren Sanna Wrede, som på något vis hamnar i händelsernas centrum när någon ritualmördar framgångsrika yrkeskvinnor. Hon känner (till) dem på olika vis och hon kan förstås inte låta bli att försöka ta reda på sambandet mellan dem själv. När mördaren bryter mönstret med det fjärde offret börjar sambandet mellan dem klarna.

Boken är ett ganska politiskt inlägg i bostadsbrist-debatten och ibland lyckas författaren verkligen skicka kalla kårar längs ryggraden.

Det känsliga med ljudböcker är uppläsaren, och jag trodde jag skulle vara ganska safe med Eva Röse. Men jag gillar verkligen inte hur hon läser! Alltid i samma ton, med ett näsvist frågande tonfall i slutet av _varje_ mening. Så tröttsamt! 

En annan sak jag inte gillade var epilogen, och det är nog första gången jag ogillar en epilog tror jag! Den tillförde alldeles för lite till historien i förhållande till sin längd, flera kapitel kändes det som.

Om jag föreställer mig att jag hade läst boken som en vanlig pappersbok (eller e-bok för den delen), och river bort epilogen är detta en riktigt bra spänningsroman med ett uppfriskande ovanligt motiv!

Bokbloggsjerka om ljudböcker

I veckans jerka frågar Annika: Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken som du har ”läst”?

Jag är inte så värst förtjust i ljudböcker, jag vill läsa i min egen takt och ljudböcker blir lite långsamma för mig. Dessutom tycker jag det är lite känsligt med uppläsaren, en dålig lektör (heter det inte så?) kan verkligen förstöra en bok genom att betona och uttala tokigt.

Men om man har svårt att läsa eller kör/åker bil kan det ju vara toppen! Jag ”läste” flera ljudböcker på rad efter en ögonoperation och då var det verkligen räddningen! Och så har jag en ljudbok som jag lyssnar på när jag tränar på min Crosstrainer (inte så ofta….).

Jag har svårt att komma till ro och somna utan att läsa, och ibland när det inte finns tillgång till lampa (de få gånger jag har campat eller sovit i någon båt eller husvagn har jag lyssnat på ljudbok, de finns en del gratis tillgängligt via appen Audiobooks (för iPhone).

Jag och min ljudbok, tvåårsrapport

För fyra år sedan när jag gjorde en ögonoperation lyssnade jag på en massa ljudböcker. Hade inte så mycket annat för mig där jag låg med solglasögon i sovrummet med dubbla gardiner fördragna. Sedan blev det inte många ljudböcker alls på två år drygt. Men när jag skaffade mig en crosstrainer kom jag på att det kunde vara ett bra tillfälle att lyssna på en bok när jag tränade på den. Problemet är bara att jag inte har tränat på den så ofta…

Efter knappt två år är jag på cd 5 av … 11 kanske? Men nu har jag börjat träna på crosstrainern igen, så jag kanske får veta hur det går för Sanna Wrede och den osynlige mördaren snart!

gamarna

Skillnaden mellan ljudbok och radioteater?

Jag har länge haft för mig att jag inte gillar radioteater. Eller ”inte gillat” är för milt uttryckt. ”Får utslag och nervösa besvär av” ligger närmare sanningen. Men ljudböcker har jag lyssnat till lite. Inga mängder, men det händer ibland, och det går oftast bra (beroende på uppläsaren). Det enda är att jag kan bli lite rastlös, då jag läser snabbare än de pratar.

Radioföljetonger har jag inte lyssnat på mycket på, men under vårvintern har ju Silvia Avallones Stål gått på P1 i bra uppläsning av Josefin Iziamo. Har lyssnat litegrann och gillat, men egentligen vill jag läsa den först.

Men så igår i bilen hamnade jag i Radioteatern Låt staden brinna, första delen av tre om Göteborgshändelserna, och den var ju helt överraskande bra!

Ni kanske minns EU-toppmötet 2001 och George Bush:s besök i Göteborg? Det som hände då har vissa kallat kravaller och det kanske är riktigt i viss mån. Jag var där, intresserad av politik (och en kille) men inte kravallerna. Strax efteråt flyttade jag till Göteborg och började plugga på fredsforskningsinstitutionen där, för bland annat Hans Abrahamsson som har skrivit boken som pjäsen baserar sig på. Härliga tider…

Men nu börjar jag fundera på vad som egentligen skiljer en ljudbok från radioteater. En ljudbok läses oftast av en person, utan ljudeffekter och sådant, och radioteater är en hel produktion med flera skådespelare. Men varför har jag dragit en sådan stark skiljelinje mellan dem och sagt (till mig själv) att det ena är bra och det andra är dåligt?

Hur som helst är jag glad att jag gjorde upptäckten!