Skillnaden mellan ljudbok och radioteater?

Jag har länge haft för mig att jag inte gillar radioteater. Eller ”inte gillat” är för milt uttryckt. ”Får utslag och nervösa besvär av” ligger närmare sanningen. Men ljudböcker har jag lyssnat till lite. Inga mängder, men det händer ibland, och det går oftast bra (beroende på uppläsaren). Det enda är att jag kan bli lite rastlös, då jag läser snabbare än de pratar.

Radioföljetonger har jag inte lyssnat på mycket på, men under vårvintern har ju Silvia Avallones Stål gått på P1 i bra uppläsning av Josefin Iziamo. Har lyssnat litegrann och gillat, men egentligen vill jag läsa den först.

Men så igår i bilen hamnade jag i Radioteatern Låt staden brinna, första delen av tre om Göteborgshändelserna, och den var ju helt överraskande bra!

Ni kanske minns EU-toppmötet 2001 och George Bush:s besök i Göteborg? Det som hände då har vissa kallat kravaller och det kanske är riktigt i viss mån. Jag var där, intresserad av politik (och en kille) men inte kravallerna. Strax efteråt flyttade jag till Göteborg och började plugga på fredsforskningsinstitutionen där, för bland annat Hans Abrahamsson som har skrivit boken som pjäsen baserar sig på. Härliga tider…

Men nu börjar jag fundera på vad som egentligen skiljer en ljudbok från radioteater. En ljudbok läses oftast av en person, utan ljudeffekter och sådant, och radioteater är en hel produktion med flera skådespelare. Men varför har jag dragit en sådan stark skiljelinje mellan dem och sagt (till mig själv) att det ena är bra och det andra är dåligt?

Hur som helst är jag glad att jag gjorde upptäckten!

Annonser

4 reaktioner på ”Skillnaden mellan ljudbok och radioteater?

  1. Jag har varit lite tvärt om. Har alltid älskat radioteater, kommer ihåg att jag föredrog det på sommarloven framför det sommarlovsprogram som var på tvn. Börjar komma in i ljudböcker, men är lite som du, ibland känns det som att det går för långsamt.

  2. Jag har också svårt för radioteater. Det får mig att minnas när vi gjorde egen ”radioteater” på mellanstadiet och skulle spela in bakgrundsljud med hjälp av plåtar, skallror och annat. Det enda jag tänker på är alltså vad de gjort alla ljudeffekter med/av och det är ju ett störningsmoment. En annan sak är att rösterna i radioteater ofta känns lite konstlade och ja, teatraliska. I ljudböcker slipper man allt sånt och det är skönt tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s