Månadsarkiv: april 2014

Capote!

Såg filmen Capote här om kvällen, med ingen mindre än sorgligt bortgågne Philip Seymour Hoffman i rollen som den excentriske författaren Truman Capote.

Filmen handlar om tillblivelsen av hans bok In Cold Blood (Med kallt blod)  som gavs ut 1965. Han och kompisen Harper Lee (också en av de där stora amerikanska författarna) åkte till Kansas för att skriva om mordet på familjen Clutter 1959. Capote lärde känna en av mördarna och blev både fascinerad av och fäst vid honom.

In cold blood var den sista romanen (en verklighetsroman som han kallade den nya genren själv) som Capote färdigställde och om man får tro filmen verkar det ha varit under stor vånda. Capote framställs i filmen som en väldigt självupptagen och ganska osympatisk figur. Trots det (eller det kanske inte har så mycket med saken att göra) blev jag sugen på att läsa boken som stått i hyllan och samlat damm ett bra tag.

Harper Lees To Kill a Mockingbird har också stått i hyllan en tid. Vem vet, den kanske också blir läst snart!

Vilken tråkig bloggare jag blivit!

Här är det glest med uppdateringarna. Jag läser lika mycket (eller lite) som förr men av någon anledning kommer jag mig inte för med att blogga speciellt ofta längre. Jag har fem orecenserade böcker på hög, varav två recensionsex som jag verkligen gillade så varför jag inte lyckas skriva de där recensionerna vet jag inte.

Allting har väl sin tid. Kanske upphör bloggandet helt från min sida snart? Vem vet. Först ska jag i alla fall recensera Supernova och Projekt längtan av Marika King! Jag gillade dem verkligen och trots att jag hade lite svårt för huvudpersonen Lisa i början (så intensiv, ambitiös och aningslös!) kom jag att gilla henne mer och mer.

Nej, sista ordet är nog inte skrivet av Books ABC än, men nu blir det en period av läsa vad jag känner för utan hänsyn till utmaningar, utgivningar eller borden. Så får vi se om bloggaren vaknar till liv sedan!

Tills dess: ut och njut av vårsol, blommor och blader!

Boel Bermann – Den nya människan

Min första (?!) dystopi!

den nya människan

Dystopier är inte riktigt min grej, inte fantasy eller sci-fi heller. Jag gillar verklighet, eller vad som i alla fall skulle kunna vara verklighet, bättre.

Men Boel Bermanns debut var riktigt bra. Imponerande på något vis att i en debutbok sticka ut så pass. Nu är jag ju ingen författare men det måste vara enklare att skriva (eller snarare hitta på) en deckar- eller chicklit-plot. Hur som helst. Den nya människan kom ut 2013 och utspelar sig med början 2014, då det slutar födas barn i världen. Efter några års uppehåll föds det barn igen, men de är inte som vanliga människor. De ser ut som vanliga människor, men de har lite tom blick och de leker inte som vanliga barn gör. De är dock bra på att följa instruktioner, in absurdum…

Boken börjar som sagt 2014, men vi förflyttas i rask takt framåt i tiden in i 2020-talet. Det snabba tempot gör läsningen spännande, men det går nog lite för snabbt för mig och läsningen känns lite stolpig.

Boel Bermann är dock en god stilist och jag gillar språket mycket. Berättelsen om huvudpersonen Rakel blandas upp med tidningsklipp som bidrar till en realistisk känsla.

Tack Kalla Kulor för recensionsexemplar!

Full bokhylla men ändå inget att läsa?

Jag ska sluta ha en ”att Iäsa-hög” bredvid sängen! I senaste jerkan frågar Annika:

Har du någonsin råkat ut för att du inte alls känner för att läsa någon av de böcker som står i din bokhylla? Om ja, vad gjorde du åt det? Om nej, tror du att det någonsin kommer att hända dig?

Nja, ibland händer det snarare att jag är sugen på att läsa något jag INTE har hemma och då duger ju inget i hyllan förstås. Sist det hände var när jag läste Kråkflickan. Jag löste problemet genom att ladda ner Hungerelden till ipaden och så fortsatte jag bara att läsa…

När jag just läst ut en bok och inte genast vet vilken jag ska kasta mig över här näst brukar jag gå till mitt lilla bibliotek, plocka åt mig några böcker och börja läsa lite planlöst i några och se vilken jag fastnar för. Sedan blir den där högen stående på sängbordet, men nästa gång tar jag inte någon ur den högen. Av någon anledning känner jag mig aldrig sugen på en bok jag sett bokryggen på från sängkanten.

Varför är det så?! Inte ens böcker jag egentligen verkligen vill läsa, blir jag sugen på när de har legat på sängbordet i några dagar, fastän när jag lägger högen där känner jag mig sjukt rik och lycklig.

Alice Munro – Kärlek vänskap hat

Jag hade stora förhoppningar på Alice. Även innan hon fick Nobelpriset hade jag hört en massa bra om henne och dessa magiska noveller. Jag köpte därför Kärlek vänskap hat och tänkte att äntligen, en nobelpristagare jag kommer gilla!

kärlek vänskap hat

Efter halva titelnovellen i denna samling gav jag upp. Jag är medveten om att jag nu kanske skiter i det blå skåpet, sätter min sista potatis (vad finns det för fler liknelser…?) i bokbloggarvärlden nu. Men jag tyckte bara den var tråkig. Visserligen läste jag den under en ganska stressig (och förkyld!) vecka men jag läste samma sidor om och om igen, helt utan att fatta att jag läst dem förut. Jag gav den en sista chans på helgen när jag verkligen kände mig avslappnad och mottaglig, och tänkte att det är ju bara 20 sidor kvar, de kan jag väl bara klämma så är jag av med den! Och det är ju aldrig en bra tanke när man ska läsa en bok. Lika bra att bara strunta i det och läsa något annat.

Får se om jag ger Alice en ny chans och läser en annan novell en vacker dag.

Månadsrapport: Mars

Det blev inte så många böcker lästa. Några var riktiga höjdare, andra… not so much. Fem böcker blev det totalt.

Peter Robinson – Watching the Dark

watching the dark

En bra Banks! Här är min recension.

Helena Dahlgren – Lady Lazarus

lady lazarus

Jag läste den på självaste kvinnodagen, den utspelar sig då, så det var en extra bonus. Jag tycker det är svårt att recensera noveller, men kan rekommendera denna!

Douglas Kennedy – The Pursuit of Happiness

the pursuit of happiness 1

En av mina favoritböcker, eller kanske THE FAVORITBOK. Jag tycker den har allt, här är min recension.

Sara Lövestam – Hjärta av jazz

hjärta av jazz

Efter The Pursuit of Happiness, som på sina ställen var ganska tung, kände jag att jag ville läsa något positivt och Hjärta av jazz var verkligen det rätta valet. Här är min recension.

Alice Munro – Kärlek vänskap hat

kärlek vänskap hat

Jag hade kanske lite för höga förväntningar, men jag gillade inte denna. Recension kommer, vilken kanske innebär bokbloggar-harakiri?