Jag visste att Hjärta av jazz skulle  vara bra. Jag hoppades att den skulle vara underbar. Den är fantastisk.

Ni ser ju omslaget, visst kvillrar det i kroppen redan nu?

Steffi Herrera går i nian och är utanför. Hon kallas alla möjliga och omöjliga hemska saker av sina klass”kamrater”. Steffi vet dock vem hon är och fastän hon går in och gråter på de hemska högstadietoaletterna ibland så är hon stark. Och hon älskar jazz. På väg hem från skolan går hon förbi ett äldreboende och en dag hör hon musik genom ett öppet fönster. Povel Ramel. Hon stannar och lyssnar och börjar prata med Alvar som bor där. Trots åldern och andra uppenbara skillnader kommer de varandra nära och en speciell vänskap utvecklas dem emellan.

Alvar berättar historier om fyrtiotalet – musiken, tiden, nalensnajdare och swingpjattar. Steffi tar oss med i sin bitvis jobbiga verklighet.Sara Lövestam navigerar skickligt mellan då och nu och som läsare blir jag nästintill förtrollad, men inte bortkollrad.

Jag gillar både Steffi och Alvar och mitt hjärta är fullt av kärlek, och jazz, när jag avslutar läsningen.

Det här är andra boken jag läser av Sara Lövestam, men inte på långa vägar den sista.