Min första (?!) dystopi!

Dystopier är inte riktigt min grej, inte fantasy eller sci-fi heller. Jag gillar verklighet, eller vad som i alla fall skulle kunna vara verklighet, bättre.

Men Boel Bermanns debut var riktigt bra. Imponerande på något vis att i en debutbok sticka ut så pass. Nu är jag ju ingen författare men det måste vara enklare att skriva (eller snarare hitta på) en deckar- eller chicklit-plot. Hur som helst. Den nya människan kom ut 2013 och utspelar sig med början 2014, då det slutar födas barn i världen. Efter några års uppehåll föds det barn igen, men de är inte som vanliga människor. De ser ut som vanliga människor, men de har lite tom blick och de leker inte som vanliga barn gör. De är dock bra på att följa instruktioner, in absurdum…

Boken börjar som sagt 2014, men vi förflyttas i rask takt framåt i tiden in i 2020-talet. Det snabba tempot gör läsningen spännande, men det går nog lite för snabbt för mig och läsningen känns lite stolpig.

Boel Bermann är dock en god stilist och jag gillar språket mycket. Berättelsen om huvudpersonen Rakel blandas upp med tidningsklipp som bidrar till en realistisk känsla.

Tack Kalla Kulor för recensionsexemplar!