54 böcker blev lästa under pandemiåret 2020. Det är ändå ganska bra för mig, jag brukar sikta på en bok i veckan i snitt.

Årets upptäckt var nog Sinead Moriarty, vars två lästa böcker Me and My Sisters och Pieces of My Heart har värmt min bokhylla sedan 2012 då jag köpte dem i Dublin.

En annan Moriarty jag läste för första gången var Liane Moriarty och jag gillade de böckerna också, men de känns lite mer …färglösa. Varken miljö eller karaktärer beskrivs speciellt väl och det gör också att jag knappt minns handlingen alls.

Stina Jacksom sticker ut lite grann, hennes böcker Silvervägen och Ödesmark var ganska speciella och lite otäcka tycker jag. Jag kommer säkert läsa om hon skriver fler böcker, men inte kasta mig över dem.

Omläsning ägnar jag mig åt ofta, och har ibland känt mig lite skamsen över det, men varför skulle man inte läsa om en bra bok?! Ingen säger väl om musik att det finns så många låtar så varför skulle man lyssna på en låt mer än en gång?

Årets omläsning blir nog Illusionisten av John Fowles. Jag minns när jag läste den för första gången att det kändes som att det skulle vara en av mina favoritböcker, den gjorde starkt intryck på mig vid det tillfället. Men nu vid omläsningen ändrade jag uppfattning lite grann och har till och med skänkt boken vidare. Däremot förde den det goda med sig att jag fick upp ögonen för ljudböcker! Jag skulle köra en lång sträcka med bil och behövde något bra att lyssna på, och så ville jag gärna bli klar med tegelstenen Illusionisten. Så jag skaffade en familjeutökning av mannens Storytel och lyssnade på den där, inläst på engelska. På det viset halkade jag in på att lyssna på flera böcker, bland annat delvis på Ödesmark, som förtjänstfullt lästes in av Marie Richardson.

Jag har fått flera recensionsexemplar 2020, två i alla fall, från Bookmark, vilket jag är väldigt tacksam för med tanke på hur lite jag bloggar nu mera.

Lucinda Rileys serie om de sju systrarna blev jag inte så begeistrad av, men visst var första delen ganska bra och annorlunda. Men jag fastnade inte tillräckligt mycket för systrarna att jag kommer att tröska mig igenom resten av serien.

Apropå omläsning, så håller jag på med Sagan om Isfolket. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Nu lyssnar jag på dem i inläsning av Julia Dufvenius och har dem som godnattsaga. Jag gillar att lyssna på någon för att somna, men blir lite för distraherad om det är en bok jag inte redan kan, så då verkade ju den 47 delar långa Isfolket-sviten lämplig.

Allt som allt var 2020 ett riktigt skapligt läsår!