Fick låna denna av en kompis att läsa. Detta är ju en ganska hyllad debut, så jag tänkte varför inte?!

Det är en intressant historia om en man, en ganska nybliven pensionär, som sakta blir dement. Det är kusligt att läsa, men språket hindrar mig lite.

En del recensenter har hyllat boken bland annat för språket, men jag fixar det inte riktigt. Det är SÅ beskrivande att jag blir matt; luften dallrar, (kaffe)kannan fräser astmatiskt, smärtan spann i vävnaderna som en slöande tiger, någon är klädd med uttänkt ledighet, och en trappuppgång med marmor i så många färger att den liknade ett förstenat kalejdoskop…

Språket nog inte dåligt, men lite för mycket för mig. Jag får känslan av att författaren vill klämma in så många adjektiv och beskrivningar som möjligt för att få språket målande och engagerande, men det hänger ju inte bara på det?!

Jag har ju inga regler om att jag måste läsa ut böcker, så denna slutade jag faktiskt läsa en bit in.

Andra som läst och tyckt är Lottens Bokblogg, Enligt O och Breakfast Book Club.

Berg har inga rötter, Damm förlag 2012