Deckare innebär ofta poliser som löser brott, så som det ska vara verkligheten. I litteraturens underbara värld finns det dock gott om exempel på andra yrkeskategorier som knäcker gåtan. Att det inte alltid är så realistiskt hör ju inte riktigt till saken.

Madeline Dare Är journalist och är den koffeinstinna och rappkäftade hjältinnan i Cornelia Reads böcker.

Elly Griffiths skriver om rättsarkeologen Ruth Galloway som hjälper polisen att lösa brott.

I Camilla Läckbergs böcker är det författaren Erica Falck som löser gåtan och hennes man polisen är ofta hopplöst efter.

Liza Marklund skriver om journalisten Annika Bengtzon.

I Patricia Cornwells böcker har vi rättsläkaren Kay Scarpetta som hjältinna. Ovanpå allt annat är hon en hejare till kock.

Per Källén skriver också om en rättsmedicinare. Huvudpersonen David Lagerquist är även köldforskare.

Veronica von Schenk skriver om profileraren Althea Molin som ofta anlitas av polisen.

Agatha Christie anlitar kloka farbröder och tanter (allas våra Hercule Poirot och Miss Marple)

Camilla Grebe och Åsa Träff (ett syskonpar) skriver om psykoanalytikern och terapeuten Siri.

Maria Langs hjältinnan är Puck Ekstedt som egentligen är litteraturstuderande. Om jag inte minns fel hjälper hennes fästman (?) Einar Bure, som är historiker, också till ibland.

Dan Brown skriver om Harvardprofessorn Robert Langdon som knäcker koder och har väldigt bråttom.

Denise Rudberg skriver om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som ingår i någon typ av polisgrupp och ofta är det hon som lägger den sista pusselbiten.

Stieg Trenter anlitar reportern Harry Friberg som upptäcker och löser mord (i och för sig med hjälp av kriminalchefen Vesper Johnson).