Etikettarkiv: Liza Marklund

Liza Marklund – Lyckliga gatan

Recension, ,

Spännande som vanligt!

lyckliga gatan

Företagaren och kommunpolitikern Ingemar Lerberg hittas misshandlad, torterad och medvetslös i sin fina villa på Solsidan utanför Stockholm. Hans fru Nora är spårlöst försvunnen.

Annika Bengtzon blir utskickad från Kvällspressen att bevaka händelsen och blir så klart allt mer indragen i utredningen. Hon är frånskild och barnen bor varannan vecka hos henne och hennes nya sambo. Det fungerar inte friktionsfritt, varken med exmaken eller styvbarnen.

Chefredaktören på Kvällspressen, Anders Schyman blir utsatt för ett mediedrev som sätts igång av en nättare. Näthatarna är på Annika Bengtzon också.

En a-lagare hittas torterad och mördad – är det samma gärningsman som misshandlade Lerberg? Men varför?

Jag har läst alla böcker om Annika Bengtzon med ganska stor behållning, de är snabblästa och engagerande tycker jag. Den här boken var också väldigt spännande och snabbläst, men det blir lite för många trådar tycker jag. Varför den över huvud taget heter Lyckliga Gatan får man reda på först i slutet. Slutet tillfredsställer mig inte riktigt, jag tycker inte man får reda på tillräckligt mycket om alla olika händelsebanor som Liza Marklund drar in. Mer än så är svårt att säga om jag inte ska avslöja för mycket.

Och så är det är några språkliga grejer som jag hänger upp mig på denna gång. Det ena är att Annika Bengtzon hela tiden går runt med sin ”bag”. Det har hon i och för sig alltid gjort, men när jag läser denna bok kommer jag på att jag även stört mig på det tidigare. Hon har den hela tiden med sig så klart, men den är hela tiden omskriven, och omskriven som just bag. Den andra språkliga saken jag hänger upp mig på är klart värre och kommer först i slutet av boken, vad jag har märkt i alla fall. Det är att Annika Bengtzon i dialoger först omnämns som just Annika Bengtzon, för att i nästa mening omnämnas som ”reportern” och någon gång ”journalisten” Det är nästan så att jag får bläddra tillbaka och kolla så att ingen annan kom in i konversationen hon hade med chefredaktören eller polisen. Jobbigt och onödigt!

Nu blev det mycket kritik här, det var kanske inte helt meningen. Det var en skönt spännande och lättläst bok som jag läste ut på någon dag under julhelgen. Utöver det var den stora behållningen att polisen Nina Hoffman var tillbaka, och de intressanta person/hemmafruporträtten av paret Lerbergs grannar på Solsidan.

Andra som läst och tyckt är Hanna Jedvik på GP, Lotta Olsson på DN och Joel Sjöö på Borås tidning.

Köp boken på Adlibris, Bokus eller CDON till exempel.

Lyckliga gatan, 412 sidor (inbunden), Piratförlaget 2013

Annons

Tematrio om presenter

Bloggutmaningar, , ,

I veckans tematrio vill Lyran att vi ska lista tre böcker vi gett eller fått som present.

Hm. Jag ger inte bort böcker så himla ofta tror jag… Svårt att veta vad folk läst och inte. Och samma är det väl med mig! Men jag tycker om att få böcker i present, de blir lite speciella då.

1. Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell gav jag till min faster i julas.

2. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson fick jag en som jag är handledare för på jobbet. Jag fick även en flaska fint vin, en påse med hennes favoritchoklad och inte mindre än två kakor av min favoritchoklad! För att jag är så snäll… 🙂 Det lönar sig att vara handledare ibland! Jag blev så glad för den presenten!

3. Min svärmor brukar ge mig böcker ibland. Till någon födelsedag fick jag Liza Marklunds Du gamla du fria. Det är många som inte gillar Marklund har jag förstått men jag tycker hon skriver helt ok spänningsromaner. När jag hade opererat ögonen och låg med solglasögon i ett rum med dubbla gardiner här hemma så lyssnade jag på flera av Marklunds böcker – det var helt perfekt.

Tematrio: Sportlov

Bloggutmaningar, , ,

I veckans tematrio ska böcker som har att göra med sport, eller nämner sport, listas. Svårt!

1. Pia Hagmars Du och jag och vi handlar om hästsport. Delvis i alla fall, sport på hobbynivå. Jag har inte läst något av Hagmar innan, men jag gillade verkligen denna. Kul att läsa något vuxet hästrelaterat! Min recension finns här.

2. Nick Hornbys Fever Pitch med undertiteln en i laget handlar om fotboll. Eller kanske snarare fotbollsfans?! Bra är den i alla fall. Gillar filmen också! Inte bara för att Colin Firth är med… Men filmen är rätt olik boken, har jag för mig.

3. Liza Marklunds Sprängaren. Långsökt, jag vet, men den handlar ju om en OS-arena. Apropå diskussionen härförleden om bra och dålig litteratur – Marklund är väl ingen nobelprisvinnare, men jag tycker hon skriver ganska spännande och hennes böcker blir bra avkoppling för mig. Jag började med att lyssna på hennes böcker, när jag hade gjort en laseroperation av ögonen och inte kunde läsa. Jag kunde inte mycket annat göra än att ligga i sängen, dörren stängd, lampor släckta, med dubbla gardiner och solglasögon. Även om det bara var en-två dagar så gick tiden väldigt sakta och då var de ihoplånade böckerna om Annika Bengtzon bra sällskap!

Detektiven som inte är en detektiv

Reflektioner, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Deckare innebär ofta poliser som löser brott, så som det ska vara verkligheten. I litteraturens underbara värld finns det dock gott om exempel på andra yrkeskategorier som knäcker gåtan. Att det inte alltid är så realistiskt hör ju inte riktigt till saken.

Madeline Dare Är journalist och är den koffeinstinna och rappkäftade hjältinnan i Cornelia Reads böcker.

Elly Griffiths skriver om rättsarkeologen Ruth Galloway som hjälper polisen att lösa brott.

I Camilla Läckbergs böcker är det författaren Erica Falck som löser gåtan och hennes man polisen är ofta hopplöst efter.

Liza Marklund skriver om journalisten Annika Bengtzon.

I Patricia Cornwells böcker har vi rättsläkaren Kay Scarpetta som hjältinna. Ovanpå allt annat är hon en hejare till kock.

Per Källén skriver också om en rättsmedicinare. Huvudpersonen David Lagerquist är även köldforskare.

Veronica von Schenk skriver om profileraren Althea Molin som ofta anlitas av polisen.

Agatha Christie anlitar kloka farbröder och tanter (allas våra Hercule Poirot och Miss Marple)

Camilla Grebe och Åsa Träff (ett syskonpar) skriver om psykoanalytikern och terapeuten Siri.

Maria Langs hjältinnan är Puck Ekstedt som egentligen är litteraturstuderande. Om jag inte minns fel hjälper hennes fästman (?) Einar Bure, som är historiker, också till ibland.

Dan Brown skriver om Harvardprofessorn Robert Langdon som knäcker koder och har väldigt bråttom.

Denise Rudberg skriver om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som ingår i någon typ av polisgrupp och ofta är det hon som lägger den sista pusselbiten.

Stieg Trenter anlitar reportern Harry Friberg som upptäcker och löser mord (i och för sig med hjälp av kriminalchefen Vesper Johnson).

Från A till Ö: Q som i …Q?

A till Ö, , , ,

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Min hylla är dessvärre tom på författare vars namn börjar på Q. Jag får väl hitta några andra Q då:

Det finns en polis som kallas Q i Liza Marklunds romaner om Annika Bengtzon. Hon får en massa värdefulla upplysningar av honom. Jag tycker Marklund skriver spännande böcker men den litterära kvalitén är väl kanske inte skyhög.

Det finns en avdelning Q i Jussi Adler-Olsens böcker. Jag har hört en hel del gott om dem, så de kanske blir lästa under nästa år.

IQ84 är en trilogi (om jag inte fattat fel?!) av Haruki Murakami. Har inte läst något av Murakami men han finns med i min läsutmaning 2013 (dock inte med IQ84).

Quentins av Maeve Binchy har jag inte läst, jag har inte läst något av Binchy alls, faktiskt. Borde kanske göra det?

Sedan finns ju också Queen of Babble-böckerna av Meg Cabot. På svenska heter de Babbeldrottningen och jag har läst en av dem. Den var väl sådär.

Vet du någon författare vars namn börjar på Q?! Tipsa gärna i så fall!