Etikettarkiv: Ruth Galloway

Elly Griffiths – Dying Fall

Femte boken om Ruth Galloway är riktigt, riktigt bra.

dying fall

 

Ruths gamla kompis från Universitetet, Dan, blir innebränd. Först tror polisen att det är en olycka, men dörren är läst utifrån…
Dan och Ruth har inte haft kontakt på flera år och precis efter att Ruth fått dödsbudet får hon ett brev från honom, där han skriver att han är rädd och behöver hennes hjälp. Han arbetar på ett mindre universitet och har gjort en betydande arkeologisk upptäckt. Upptäckten skulle kunna göra honom berömd men är ganska kontroversiell och det finns krafter som inte vill att han ska avslöja vad han hittat…

Ruth blir ombedd att åka till Blackpool-trakten där Dans universitet ligger, och hjälpa till med upptäckten. Hon får hotfulla sms men åker upp ändå, i sällskap av Cathbad, hennes kompis druiden som även är gudfar åt dottern Kate. I ett rent sammanträffande åker Harry Nelson på semester till Blackpool så han finns i närheten när det börjar hända grejer…

Om jag tyckte att förra boken, A room full of bones, var lite rörig så håller Dying Fall ihop väldigt bra. Men Ruth viktnojar nog lika mycket fortfarande, och det stör jag mig lite på. Att hon ser sig som kraftigt överviktig vid 13 stone (typ 82 kilo) blir lite konstigt när man inte vet hur lång hon är. Är alla tyngre än 65 kg fetton eller? Sådana funderingar väcks hos mig av Ruths viktnoja, även om det på sätt och vis är bra att läsa om en hjältinna som inte är pinnsmal.

Dottern Kate blir roligare att läsa om nu när hon pratar, läs en smakbit här. Cathbad gillar jag mer och mer och Nelson är fortfarande intressant. Jag hoppas det blir åtminstone en bok till om Ruth, för jag är nyfiken på hur relationen mellan henne och Nelson utveckas.

Elly Griffiths är tydligen en pseudonym! Läs mer hos Annika.

Andra som bloggat om Dying Fall: Enligt O, Fiktiviteter och Mysterierna.

Köp den på engelska på Adlibris, Bokus, Bokia till exempel. På svenska: Adlibris, Bokus, Bokia.

En orolig grav (Dying Fall), 390 sidor (inbuden) Quercus 2013

Annonser

Detektiven som inte är en detektiv

Deckare innebär ofta poliser som löser brott, så som det ska vara verkligheten. I litteraturens underbara värld finns det dock gott om exempel på andra yrkeskategorier som knäcker gåtan. Att det inte alltid är så realistiskt hör ju inte riktigt till saken.

Madeline Dare Är journalist och är den koffeinstinna och rappkäftade hjältinnan i Cornelia Reads böcker.

Elly Griffiths skriver om rättsarkeologen Ruth Galloway som hjälper polisen att lösa brott.

I Camilla Läckbergs böcker är det författaren Erica Falck som löser gåtan och hennes man polisen är ofta hopplöst efter.

Liza Marklund skriver om journalisten Annika Bengtzon.

I Patricia Cornwells böcker har vi rättsläkaren Kay Scarpetta som hjältinna. Ovanpå allt annat är hon en hejare till kock.

Per Källén skriver också om en rättsmedicinare. Huvudpersonen David Lagerquist är även köldforskare.

Veronica von Schenk skriver om profileraren Althea Molin som ofta anlitas av polisen.

Agatha Christie anlitar kloka farbröder och tanter (allas våra Hercule Poirot och Miss Marple)

Camilla Grebe och Åsa Träff (ett syskonpar) skriver om psykoanalytikern och terapeuten Siri.

Maria Langs hjältinnan är Puck Ekstedt som egentligen är litteraturstuderande. Om jag inte minns fel hjälper hennes fästman (?) Einar Bure, som är historiker, också till ibland.

Dan Brown skriver om Harvardprofessorn Robert Langdon som knäcker koder och har väldigt bråttom.

Denise Rudberg skriver om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som ingår i någon typ av polisgrupp och ofta är det hon som lägger den sista pusselbiten.

Stieg Trenter anlitar reportern Harry Friberg som upptäcker och löser mord (i och för sig med hjälp av kriminalchefen Vesper Johnson).

Bokåret 2012: Årets höjdpunkter

Som många andra (bokbloggare) gillar jag listor. Nu börjas det…

Årets bästa bok: Inte en utan tre

Jag tycker alltid att det är svårt att välja ut vad som är ”bäst”, vad det än gäller. Men bästa läsupplevelsen i år tror jag var triologin om Victoria Bergmans svaghet av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist: Kråkflickan, Hungerelden och Pythians Anvisningar. Mycket spännande och otäcka!

Årets sämsta bok: …

Nej, jag gillar inte att dissa vare sig folk eller böcker. Men allt jag har läst i år har inte varit toppen. Jag brukar i och för sig sällan läsa ut en bok jag tycker är dålig men ibland ”måste” man ju göra det ändå.

Årets roligaste bokhändelse: Bloggen!

I augusti 2012 bestämde jag mig för att testa att blogga, tänkte det kunde vara roligt och bra att ”kunna”. Och vad annat skulle jag blogga om, än böcker? Det har varit riktigt roligt och har gjort att jag fokuserat mer på min läsning. Men ironiskt nog känns det ibland som att jag skulle hinna läsa mer om jag bloggade mindre… Det är också väldigt roligt att läsa andra bokbloggar, på den vägen har jag fått väldigt många bra lästips! Jag startade bloggen bokenhanna men bytte sedan adress och namn när jag kände att jag ville hålla på med det här lite mer. Jag ville inte att bloggens namn skulle ha någon koppling till mitt eget och så ville jag att bloggens namn skulle gå att vidareutveckla till lite andra saker om jag skulle få för mig det, och då tänkte jag att Books ABC skulle passa.

Sedan har bokbloggandet fört med sig det fina att jag fått en del recensionsexemplar från olika förlag, det är verkligen jätteroligt. There is no such thing as a free lunch heter det ju och det är klart att förlagen tjänar på att få mer publicitet för sina böcker och jag ”betalar” genom att recensera. Men jag tycker ju det är roligt och det är ju kul om min blogg kan vara med i bokbloggosfären och prata om böcker.

Årets roligaste tekniska pryl: E-boken och bokplattan

2012 var året då jag började nosa på e-böcker. Det började med att jag åkte på kurs och hade glömt min spännande bok (någon av Kristina Ohlssons) hemma. Jag hade lite tid över inne i stan innan kursen skulle börja men inga affärer hade öppet. Själva planen var ju att sitta på kafé och läsa min braiga bok! Jag hade dock iPaden med mig och hittade till slut boken som jag var mitt uppe i till överkomligt pris på en smidig sajt. Sedan köpte jag en annan bok, del två i triologin om Victoria Bergmans svaghet, mitt i en sommarnatt när jag läst ut första delen och bara inte kunde vänta till nästa dag och åka några mil till en bokhandel. Till sist köpte jag också en bokplatta, en Letto. Mest för att jag är åt det tekniknördiga hållet, men lite för att även om det går bra att läsa på paddan så är vi två som slåss om den ibland…

Årets miss: Bokmässan

Jag är inte jättemycket för vare sig folksamlingar eller mässor så jag hade inte tänkt gå på Bokmässan. Men sedan kom jag på att jag ändå ville, någon vecka innan. Men då var det väldans dyrt att åka tåg och bo på hotell, så då struntade jag i det. 2013 ska jag boka i bättre tid!

Årets trevligaste nya litterära bekantskap: Ruth Galloway

Hur kan man inte gilla Ruth?! Smarta, sympatiska Ruth Galloway är huvudpersonen i Elly Griffiths böcker är arkeolog och får hjälpa polisen att datera ben och sånt. Det bästa med henne är att hon är så vanlig och det är väl det som är framgången.