En medborgerlig plikt ska jag inte säga att det är, men om man kan och vågar tycker jag att man ska ge blod. Jag har full förståelse för de som inte kan eller vågar, för nålen man får i armvecket är ingen tunnis. Under flera år kunde jag inte ge blod, för jag hade för klent blodvärde.
Men numera har jag tillräckligt bra blod så att jag kan bli av med lite med jämna mellanrum! Och om jag tittar bort så är inte nålen så farlig heller. Jag skulle ge blod även utan belöning, men när man kan välja en bok som gåva kan jag inte stå emot!
Jag har ju tidigare läst och gillat Martina Haags böcker, så igår fick jag Glada hälsningar från Missångerträsk för mina 4,5 deciliter blod!
Jo, den ska vara på den ledden! 🙂
Jag har så tunna blodkärl att de knappt kan ta blodprover med den tunnaste nålen och det är ett himla letande innan de hittar något kärl som fungerar så jag hoppar över det här med blodgivning och bamsenålar. Trevligt att ni som ger blod får en bok som gåva! Jag gillade Glad hälsningar från Missångerträsk. Mysig bok.