Etikettarkiv: En smakebit på söndag

En smakebit på söndag – Hemma hos Martina

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Dagens smakebit fick dröja lite för jag ville läsa ut Den vidunderliga kärlekens historia innan jag gav mig på något nytt. Fy bubblan vad seg den var… Skönt att ha den utläst!

För att bryta av ordentligt tänkte jag läsa en till bok av Martina Haag, jag läste ju Heja, heja! för ett tag sedan och gillade den.

hemma-hos-martina

Så här börjar Hemma hos Martina:

Det ringer på dörren. Jag går och öppnar. Utanför står Gud och ser glad ut.

– Oj, hej, kom in Gud.

Han har med sig en blank himmelsblå bricka. På brickan står en guldtelefon. Gud säger med sin starka röst:

– Martina. Du kan få ringa ett telefonsamtal till dig själv som ung. Men du får bara prata i en minut, för jag har inte tid att stanna längre. Tänk dig noga för vad du ska säga. Varsågod, och jag startar den himmelska klockan… NU!

– Hej Martina. Det är jag själv som ringer. Lyssna väldigt noga nu. Jag har bara en minut på mig. På dig. På oss. Aaargh! Nu har vi redan slösat bort flera dyrbara sekunder. Dom här grejerna måste du komma ihåg:

Visst blir man nyfiken på vad Martina vill berätta för sitt yngre själv? Om man läser boken får man veta!

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!

Annons

En smakebit på söndag: The Red Road

Bloggutmaningar,

The Red Road av Denise Mina liksom hoppade upp i famnen på mig i veckan. Denise Mina är en av mina favoritförfattare men jag hade ändå lyckats missa att hon skulle komma med nytt. Kul! Jag köpte och började läsa direkt så klart.

20130924-213206.jpg

Polisen Alex Morrow ska vittna i en mordrättegång mot Michael Brown som hon hoppas ska åka på ett långt fängelsestraff. Han sitter häktad i väntan på och under rättegången, men hans fingeravtryck hittas på en brottsplats där en man hittades mördad – under tiden Brown uppenbarligen har suttit bakom lås och bom. Alex Morrow kan inte släppa denna gåta.

Brown had been locked in a prison cell and simultaneously halfway across the city, touching things and murdering a man in a deserted block of flats. It was too much of a coincidence, the prints being found right now, just when he was about to go down for a long time. What was even stranger than his teleporting stunt was that it wouldn’t get him out of prison. Brown plus others had staged this baffling, elaborate hoax and neither Morrow nor Ridell could work out what the pay-off was to them.

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!

 

En smakebit på söndag – Lex bok

Bloggutmaningar, Läser just nu, ,

Jag sträckläste andra halvan av Lex bok i går kväll men tänkte ändå bjuda på en smakebit från den.

lex-bok

Lex går sista året i gymnasiet och är ganska introvert. Hon har en kompis, Jonatan. Hennes pappa sitter i fängelse och Lex bor hemma hos mamma som hon kommer bra överens med, tills Bruno flyttar in.

För att revoltera mot hur samhällets krav på ungdomar ser ut (bland annat) startar Lex en blogg om en påhittad person, Maya. Bloggen blir väldigt framgångsrik och Lex vet inte hur hon ska hantera sitt alter ego. Vad är verklighet och vad är dikt?

Smakebiten kommer från sidan 76 och Lex och mamman har precis haft en diskussion om att vilja göra någonting (Lex är ju ganska passiv) och bidra till samhället. Men Lex vill inte det, för det är ett skitsamhälle.

Hennes oro ser bara ut att bli större. Tänk om hon visste att jag är orolig för henne också. Att dansa så mycket zumba som hon och Bruno gör verkar överdrivet. Zumba är inte ens någon riktig dans, det är en påhittad träningsform för sådana som inte klarar av aerobics. Jag räknar dagarna tills jag får flytta och vara ifred med min passivitet.

Fler smakebitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten!

En smakebit på söndag – Den vidunderliga kärlekens historia

Bloggutmaningar,

Jag har precis börjat på Den vidunderliga kärlekens historia av Carl Johan Vallgren. Det är på samma gång en hyllvärmare (köpt på bokrea för säkert 10 år sedan för 29 kr, etiketten sitter kvar), en bokcirkelbok och en boktolvebok. Boken handlar om Hercule Barfuss som föddes i början av 1800-talet som både dvärg och döv, men har förmågan att läsa andras tankar. Och som titeln antyder, handlar den om kärlek.

den vidunderliga kärlekens historia

Min smakebit kommer från inledningen, där  Hercules sonsonson Jonathan Barefoot i ett brev berättar om Hercule:

Under de obduktioner som genomfördes strax efter hans död fann man för övrigt en mängd förbryllande fysionomiska paradoxer. Hjärtat till exempel var överdimensionerat, dubbelt så stort som hos en vanlig människa, trots att han var dvärg. När jag stödde på denna kuriösa detalj i hans medicinska journal tolkade jag den symboliskt: hans liv, liksom er anoders, är ju en berättelse om kärlek. Läkaren skrev att ”han levde mot alla odds”, med ett hjärta som borde ha stannat i hans tidiga barndom, med bara en njure, med blott en fungerande lunga, och med buken anfrätt av kräftsvulster som enligt dåtidens fackmän hade närmare ett halvt sekel på nacken. Men den allra mest fascinerande upptäckten under autopsin gällde hörselorganen: vestibularisapparaten, som utgör en människas balanscentrum, saknades helt. Egentligen borde han inte ha kunnat gå eller röra sig över huvud taget.

För flera smakebitar, titta in hos Flukten fra virkeligheten!

 

En smakebit på söndag: Svart stig

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Det har blivit mycket Åsa Larsson på sistone! Jag läste precis ut Svart stig och tänkte bjuda på en smakebit från den idag.

svart stig

En kvinna hittas död i en ark (ett litet skjul på medar man har på isen och fiskar i). Mordet visar sig ha kopplingar till det stora företaget Kallis Mining, där grundaren Mauri Kallis styr tillsammans med syskonen Diddi och Inna Wattrang. Mauri är en self made man, uppvuxen under eländiga förhållanden men har ändå lyckats skapa ett framgångsrikt multinationellt företag.

Trots alla sina framgångar och omåttliga rikedomar känner han sig ändå utnyttjad och han gillar inte när han hålls upp som ett gott exempel:

När Svenskt Näringsliv och Arbetsgivareföreningen bjuder in honom som föredragshållare och tar trettiotusen i avgift per deltagare och han drar fullt hus. Då är han ändå bara deras hora.

De håller upp honom som bevis för att alla har samma chans. Alla kan lyckas. Alla kan ta sig till toppen bara man vill, se bara på Mauri Kallis.

Tack vare Mauri kan alla grabbar och tjejer i Tensta och Botkyrka, alla dagdrivare i Norrlands inland, skylla sig själva. Dra in deras bidrag, låt det löna sig att arbeta. Ge folk ett incitament att bli som Mauri Kallis.

Och de dunkar honom i ryggen och klämmer hans hand och han blir aldrig en av dem. De heter något i efternamn, de har familjer och gamla pengar.

Den här smakebiten kommer ganska sent i boken, på sidan 299 i pocketutgåvan. Jag tycker den är ett gott exempel på Åsa Larssons förmåga att rita upp en karaktär, samtidigt som hon slänger iväg en politisk känga.

För fler smakebitar, gå till Flukten far virkeligheten!

En smakebit på söndag: Den odödliga Henrietta Lacks

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Den här boken är fascinerande, den handlar om Henrietta Lacks och de celler som togs från hennes livmoderhals och som nu finns över hela världen och ligger till grund för mycket forskning och till och med nobelpris. Cellerna kallas ofta HeLa-celler och det är inte alla som vet vad upphovskvinnan hette – ibland kallas hon Helen Lane, till exempel.

Den-odödliga-Henrietta-Lacks

Min smakebit kommer från inledningen, sidan 11:

Det går inte att ta reda på exakt hur många av Henriettas celler som lever idag. En forskare har bedömt att om man kunde lägga alla HeLa-celler som någonsin levt på en våg skulle man finna att de vägde över femtio miljoner ton – en ofattbar siffra när man betänker att en enskild cell nästan inte väger någonting alls. En annan forskare har räknat ut att om man kunde lägga alla HeLa-celler som någonsin levt i rad efter varandra skulle de nå runt jorden minst tre gånger, över tio miljoner centimeter. Innan Henrietta blev sjuk var hon bara lite över en och femtio lång.

Lite torr smakebit idag kanske, men fascinerande!

I Rebecka Skloots original har hon försökt fånga tidens och familjen Lacks egna språk med många ”svarta” uttryck. Det ska bli spännande att se hur översättaren lyckas med sin ambition att ”överföra det till ett enkelt talspråk, med en aning tidsfärd men utan lokalfärg och med ungefär samma nivå av grammatiska avvikelser som i motsvarande repliker i originalet.” Jag gillar ju inte fejkade dialekter, men här kan det kanske funka, vi får se!

För fler smakebitar, besök Flukten fra virkeligheten!

En smakebit på söndag: Det blod som spillts

Bloggutmaningar,

Jag blev verkligen förtjust i Åsa Larsson efter att ha läst Till offer åt Molok. Och vilken tur jag hade att jag kunde låna de tre jag inte läst (alltså nummer 2-4 i serien) av min faster. Kanske inte så överraskande eftersom jag lånade Molok av henne…

Det blod som spillts är den andra boken i serien om Rebecka Martinsson.

det blod som spillts

Här arbetar hon fortfarande på juristbyrån Meijer & Ditzinger, men nu är hon sjukskriven efter sin kollaps som kom ett tag efter händelserna i den första boken, Solstorm. För att behålla kontakten med jobbet blir hon medbjuden till Kiruna där en av delägarna i byrån, Torsten Karlsson, ska försöka landa en ny klient.

Med den här smakbiten (sidan 63) vill jag visa Åsa Larssons fina miljö- och stämningsbeskrivningsförmåga:

Asfaltsvägen övergick i grusväg. På deras vänstra sida flöt älven och man kunde se Jukkasjärvi på andra sidan. Gruset knastrade under bildäcken. På vardera sida om vägen stod trähus, de flesta rödmålade. Några trädgårdar pryddes av borttynande blommor i traktordäck och miniatyrväderkvarnar, andra av gungställningar och sandlådor. Hundar sprang så långt de kunde i sina hundgårdar och skällde hest efter den förbipasserande bilen. Rebecka kunde känna blickarna inifrån husen. En bil man inte kände igen. Vem kunde det vara? Torsten såg sig omkring som ett lyckligt barn, kommenterade de fula tillbyggnaderna och vinkade åt en äldre man som upphörde med sin lövkrattning och stirrade efter dem. De passerade några smågrabbar på cyklar och en storvuxen kulle på flakmoppe.

Fler smakebitar hittar den som vill hos Flukten fra virkeligheten!

En smakebit på söndag: Tillbaka till henne

Bloggutmaningar,

Nu läser jag Tillbaka till henne av Sara Lövestam. Detta är en bok jag varit sugen på hela året, sedan jag läste en recension hos Bokdivisionen. Nu blev det äntligen dags och jag gillar den verkligen!

I stora drag kan man säga att boken handlar om fyra föremål och två kvinnor.

Ett par skor, ett par glasögon, en trälinjal och en brosch.

Hanna, som är trettio-någonting i nutid, i Stockholm, jobbar på arbetsförmedlingen, har en trist pojkvän och en irriterande mamma. Signe, som är lärarinna i Tierp i början av seklet.

tillbaka till henne

Vi får följa de både kvinnorna i vartannat kapitel, och de är skickligt skrivna, för jag vill bara läsa mer och mer om Hanna respektive Signe varje gång det är nytt kapitel.

Jag tänkte bjuda på två smakbitar från den här boken, en från Signe och en från Hanna. Först kommer Signes smakbit:

Signe var inte arg. Hon var förbannad. Runt hennes snabba fötter vaknade jorden långsamt, doften av liv berusade nyss hemkomna fåglar och inspirerade dem till häpnadsväckande arior, medan hoprullade knoppar på marken sträckte sina lemmar för att om bara några dagar veckla ut sig i all sin prakt. Inget av detta märkte Signe. Brevet hon klämde i handen ville hon helst  knöla ihop och slänga i sjön. Det skulle kännas skönt för stunden men inte vara till någon hjälp i världsordningen. Dessutom var avsändaren en förfärligt viktig person. 

Och så Hannas:

Klipp, klipp, klipp, sade Hannas hälar och tår, och asfalten hälsade tillbaka. Klopp, klopp. Hennes steg blev annorlunda. De höga hälarna tvingade hennes höfter att valsa sig fram, men det var inte bara det. Något i skornas konstruktion rätade ut hennes ben, sträckte hennes rygg, forcerade fram en hållning hon aldrig haft.

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!

En smakebit på söndag: Hur jag besegrade mina hjärnspöken

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Idag tänkte jag dela med mig av en smakebit från en bok jag redan läst, men som jag lottar ut imorgon! Hur jag besegrade mina hjärnspöken är en bok i dagboks/bloggformat av Jenny Lindström som bloggar på 2xlblog. Den beskriver Jennys sista resa ner till normalvikt och den började den 9 augusti, alltså i fredags. Här tänkte jag bjuda på ett inlägg från den 11 augusti, en inblick i Jennys liv för två år sedan alltså:

Den stora skillnaden mellan mina mer eller mindre framgångsrika viktminskningsförsök och nu är att jag äntligen insett att jag är Foodaholic eller rättare sagt kalorimissbrukare. Jag är nu beredd att likställa mitt missbruk med det hos en alkoholist, knarkare eller spelmissbrukare. För att komma tillrätta med mitt missbruk har jag äntligen anlitat viktminskningskedjan Itrim som ju är proffs på min typ av missbruk. Jag har framförallt fått hjälp med att påbörja det svåra arbetet med att identifiera mitt problem i dess helhet och helt enkelt inleda en avgiftning.

jag konstaterar att jag:

  • är på ”rehabilitering”

  • är under vård och behandling

  • måste acceptera ”hårda bandage” för att totalt ändra livsstil!

Boken innehåller sådana här sorts djupare betraktelser, lite problemlösning dag-för-dag, funderingar över omvärldens reaktioner, klädprovningar och även reflektioner ett år senare om hur det känns och är nu. Mycket läsvärt!

Vill du läsa mer? Du kan vinna boken om du delar med dig av ditt bästa tips för att skapa och behålla motivation till att hålla fast vid en livsstilsförändring. Läs mer här! Vinnare dras imorgon måndag, och boken kan skickas inom hela norden!

Fler smakebitar från vad andra bokbloggare läser just nu hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på söndag: Blå koral

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Jag har precis läst ut Blå Koral av Louise Bojie af Gennäs, men bjuder på en smakebit från den ändå för jag vet inte riktigt vad jag ska läsa härnäst. Antagligen blir det Kvinnan i rummet av Jussi Adler Olsen.

blå koral

Men, Blå koral. Det är del två i en trilogi om vännerna Pella, Stefan, Victor, Sanna, Liv och Jalle som utspelar sig under det nya millenniets första decennium. Högre än alla himlar täckte år 2000-2004 och Blå Koral utspelar sig mellan 2004 och 2007. Den handlar om deras vänskap och relationer, speglar vad som händer i Sverige och världen och om inte annat är det ganska intressant. Min smakebit kommer från sidan 114 där syskonen Stefan och Liv sitter och pratar en kväll. De befinner sig på gården i Småland som Stefan har köpt och håller på att rusta upp. De förlorade sina föräldrar som unga vuxna och jag tycker deras samtal efter middagen fångar precis hur det här (dessvärre vet jag):

”Tänker du ofta på dem?” sa Stefan. ”På mamma och pappa.”
Det blev tyst en stund medan Liv tuggade och funderade.
”Kanske oftare än jag är riktigt medveten om”, sa hon till sist. ”Det är inga långa tankar, mer som impulser. En minnesbild här, en skärva där. Jag associerar till dem ganska hastigt, som nu med maten, och sedan tänker jag på något annat. Det är tretton år sedan, det är väldigt länge.
Stefan sa ingenting.
”Du då?” undrade Liv. ”Tänker du på dem?”
”Jag tänker nog mest på vad de går miste om att uppleva”, sa Stefan. ”Och vad vi går miste om att visa dem. Som den här gården, till exempel. Jag skulle ha älskat att få ha dem här.”

Louise Boije af Gebnäs är en ganska pratig författare och ibland är hennes dialoger lite krystade och högtravande. Men den här, som sagt, är precis på pricken.

Om du vill läsa flera smakebitar, titta in hos Flukten fra virkeligheten! Trevlig söndag!