Det ska bli extra spännande att läsa tematriosvaren denna vecka! Lyran frågar efter tre exempel på vad man tycker är dålig litteratur. Det har ju varit en del prat om det på bokbloggarna senaste tiden…
Jag vet inte hur man objektivt bedömer vad som är dålig eller bra litteratur (det finns säkert kriterier på längden och tvären) men jag tycker att det är upp till varje läsare att avgöra. Hur många lager en bok har eller hur mycket karaktärerna utvecklas är ju delvis något som läsaren tolkar själv, och ibland kanske man tycker att en karaktär inte behöver utvecklas… Jag tycker inte alltid lika om böcker när jag läst om dem, ibland hittar jag nya saker jag gillar, fattar referenser på ett annat sätt eller är bara på annat humör. Det har ju inte alltid med kvalitén att göra, hur många ”lager” man anser att en bok har. Eller?
Och det är det jag tycker är så himla intressant, en läsares skit är en annans himmel!
Hur som helst, här är lite grejer jag inte gillar (men jag dömer inte dem som gör´t):
1. Femtio nyanser av honom av EL James tyckte jag inte var något vidare. Jag läste 99 sidor och gav sedan upp, så jag hann inte fram till de smaskiga bitarna. Jag hade andra spännande böcker som väntade så jag ville inte lägga tid på något jag inte gillade. Femtio nyanser har väckt mycket känslor, både positiva och negativa men jag hajade inte riktigt det. Kraften i det. Man kan ha åsikter om huvudpersonernas förhållande och vad de gör med och mot varandra, kvinnosynen, men om man inte gillar det måste man ju inte läsa vidare. Jag läser en del andra böcker som handlar om sådant jag inte gillar (mord, krig) men jag kan tycka de är bra ändå. Det var förresten hemskt roligt att läsa en del recensioner av Femtio nyanser, jag samlade några i mitt inlägg, som ni kan läsa här.
2. Självbiografier om hemska barndomar eller upplevelser eller brukar jag inte heller gilla, sådana som är skrivna av en person som tagit hjälp av en journalist eller typ av spökskrivare. Egentligen har jag inte läst särskilt många av dessa, jag får liksom lite klåda av bara tanken. Ni vet, böcker om ”min egen upplevelse av naturkatastrofen X”, ”mitt liv efter att X (valfri relation) blev mördad”, ”min hemska barndom med mobbing/taskiga föräldrar/missbruk”.
Jag vill med detta absolut inte förminska deras upplevelse av katastrofen/traumat/händelsen, ej heller deras rätt att skriva och uttrycka sig kring det, men jag antar att jag hellre läser/lyssnar/ser om sådant här i nyheterna. Eller läser om hitte-på katastrofer och händelser.
3. A summer without men av Siri Hustvedt gillade jag heller inget vidare. Många (både bokbloggare och andra) hade skrivit så fint och bra om den så jag trodde jag skulle gilla den, och jag tyckte så mycket om Vad jag älskade, men samtidigt hade jag lite i bakhuvudet att jag inte tog mig igenom The Sorrows of an American, för jag tyckte den var så… blah. Babbelbabbel, självcentrerat så det stänker om det och inget som lockade mig alls. Min recension av Sommaren utan män finns här. Jag borde väl ge boken till vår lilla bibbla på jobbet, men kan inte riktigt släppa den. Jag vill fortfarande att den ska vara bra men får väl inse att det inte var min grej. Det är med självcentrerat och blah, förresten. Vet inte riktigt varför jag störde mig så mycket på det i just denna bok, har säkert läst en hel massa självcentrerat och blah som jag ändå gillat.
Jag läser också hellre hitte-på 🙂
Åh, Siri, snyft, snyft 😉 Skojar bara, det vore väl konstigt om alla tyckte om samma böcker. Intressant att läsa ditt resonemang kring bra-dålig litteratur. Jag har inte hängt med i den där debatten, jag är kanske själv ganska självcentrerad, ha ha!
Tack 🙂
Det tror jag inte du är, man måste ju inte läsa och vara med på ALLT 🙂
Jag har inte läst de två läst 1 eller 3 däremot har jag läst många självbiografier om taskiga barndomar. Efter läst några så blir man mätt på det men samtidigt lockas min nyfikenhet av det, märkligt.
Ja, vissa böcker har man något sorts hat-älsk förhållande till!
Femtio nyanser tycker jag ändå är ett intressant fenomen, just för att den har fått så många att läsa som annars inte brukar göra det. Det måste man ju ändå säga är positivt! Lite som boken Jag är Zlatan, fast en annan läsarkrets.
Ja, precis, den aspekten är också viktig! Allt som ger läsglädje är bra tycker jag! Sen ser läsglädjen lite olika ut från person till person 🙂
Femtio nyanser av honom funderar jag på att läsa. Känner mig väldigt nyfiken på den eftersom så många läst och tyckt till om den.
Ja gör det! Ett skäl så gott som något 🙂
Jag hoppas att jag tycker om Sommaten utan män. Den står i hyllan och väntar.
Ja, hoppas du har bättre lycka än jag! Många tyckte den var mycket bra och rolig och uppskattade språket.
Har inte läst någon av dessa. Blev inte sugen heller.:)
Hehe, nej det är ju ingen reklamjingel precis 😉
Fiktion ska det vara! För det mesta, kan vara utan den grå – tog mig inte genom en sida. Jösses…
Nej den var ju inget vidare…