Äntligen har jag läst en Austen! Vet inte varför jag inte gjort det tidigare, se mitt inlägg i gamla bloggen. Jag har ju sett den underbara BBC-serien hundratals gånger, och börjat läsa boken några gånger. Och börjat lyssna på den, någon sommarkväll på semester när jag inte haft tillgång till nattlampa…

Men vilken författare hon var! Hon hade en fantastisk förmåga att teckna karaktärer. Om Mr Collins, prästen och släktingen som genom fideikommiss kommer att överta familjen Bennets hem Longbourn när pappa Bennet går ur tiden:

”Fadern hade uppfostrat honom mycket strängt, vilket hade gjort honom undfallande och ödmjuk, men detta hade motverkats av inbilskheten hos en man med svaga förståndsgåvor, som levde tillbakadraget, och en dumdryghet, som hade alstrats av tidig och oväntad medgång i livet.”

Den beskrivningen är svår att få till i en film, och det är bland annat av det skälet jag hellre läser böcker än ser filmatiseringarna. Annars tycker jag att teveserien är en utmärkt tolkning av boken.

Översättningen har jag i sig inget att anmärka på, men när jag jämför originalet med översättningen ser jag att översättaren har hoppat över vissa passager här och där, lite märkligt tycker jag.

Min läsning har varit lite splittrad, mest har jag läst den svenska översättningen, men bläddrat lite i mastodontsamlingen som syns i mitt förra inlägg. Men jag har också lyssnat lite på ljudbok via appen Audiobooks, en inläsning av Karen Savage från 2007, när jag har varit ute på promenad. Smidigt.

Stolhet och fördom (Pride and Prejudice), 299 sidor, Forum 1996, översättning av Gösta Olzon. Originalet gavs ut 1813. Albert Bonniers förlag har gett ut en nyöversättning av Gun-Britt Sundström.