Etikettarkiv: Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka om intressanta karaktärer

I veckans jerka frågar Annika efter exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Jag håller med Annika om Elly Griffiths; Ruth Galloway, Harry Nelson och Cathbad vill jag bara läsa mer och mer om, och hon har lyckats beskriva dem så att de känns levande och nästan som ens egna vänner.

Jag kommer dragande med Douglas Kennedy också. Som vanligt! I Five Days (recension imorgon!) är huvudpersonen Laura intressant att läsa om, likaså personen hon träffar, men också ”birollerna”, hennes två barn. De ger färg och djup åt henne.
Och i min favorit-Kennedy, The Pursuit of Happiness, finns också många intressanta karaktärer, bland annat huvudpersonen Sara Smythe.

Sist men inte minst, Fredrik Backman. En man som heter Ove. Ove, alltså… Jag har svårt att beskriva Ove, han måste läsas! Min recension finns här.

Bokbloggsjerka 19-22 Juli

Denna vecka ställer Annika två frågor i jerkan:

Vilka bokomslag tycker du matchar bokens innehåll bäst/sämst? Vilket/vilka bokomslag tycker du bäst/sämst om och varför?

Sämst matchning

En del av omslagen till Douglas Kennedys böcker. De visar undantagslöst (nästan) kvinnor på omslagen, gärna på stränder. Ok, kvinnor har ofta huvudrollen, men innehåller även män. Stränder förekommer inte så mycket i böckerna som på omslagen. Här är två exempel (bilderna är länkade till beskrivningen på Adlibris):

big picture

Den här boken har jag läst två-tre gånger och jag minns inget om någon strand. Huvudpersonen är en man.

pursuit of happiness

Det här är min favoritbok av Kennedy. Den har inget med vatten att göra, men ok, huvudpersonen är en kvinna.

Sämst

Bokomslag av den översta typen. Många av hans böcker ser likadana ut, och det är svårt att koppla omslagen till innehållet, jag kan omöjligt avgöra av omslaget vilken av böckerna det är. Här är ett till exempel:

the job

Jag förstår på sätt och vis att en författare/förlaget vill ha liknande eller matchande omslag till böckerna, det kanske handlar om att man ska känna igen en Kennedy-bok när man ser den. Men jag hade värdesatt att man kan identifiera, eller åtminstone särskilja, böckerna. Omslagsbilden till The Job ovan kan jag inte koppla till själva boken. Nu var inte The Job min favorit-Kennedy och jag kommer inte ihåg handlingen så väl, men ändå.

Och aldrig att jag hade köpt The Pursuit of Happiness på omslaget ovan!

Bäst matchning och som jag tycker bra om:

Mina fräknar av Sofia Hallberg  (min recension)

mina fräknar inbunden

Bilden ovan är från den inbundna utgåvan. Pocket-utgåvan är lite annorlunda men lika väl matchad mot innehållet och även snygg:

mina fräknar pocket

Bokbloggsjerka om noveller

I veckans jerka frågar Annika om vi brukar läsa noveller och short stories.

Mitt korta svar: Nej

Mitt långa svar: Njae men ibland gör jag det. Jag försöker bli bättre på det för det är ju ett trevligt och lätt/kort sätt att tillägna sig en ny författare eller historia.

Eftersom jag inte läser så många noveller har jag ingen direkt favorit men jag tyckte att Chimamanda Ngozi Adichies Det där som nästan kväver dig var bra, det är titelnovellen i hennes novellsamling.

Och det första jag läste av Elly Griffiths, Ruths First Christmas Tree, var också väldigt bra.

Bad guy Bokbloggsjerka

I veckans jerka undrar Annika vilken bad guy eller girl vi tycker bäst om.

Oj, så svårt. Jag är ett sådant fån, jag brukar inte gilla bad guys. Eller girls. Men ibland vet man ju inte om vilken karaktär som är the bad guy. I sådana fall har jag ibland gillat bad guy/boven väldigt mycket, och suttit som på nålar och hoppats att det inte är just han. Så var det till exempel i A field of Darkness av Cornelia Read.

Det är nog ett upplägg jag gillar, förresten. När man inte vet vem det är, man kanske leds att tro, åtminstone i början, att det är någon utomstående, självklar bad guy, och så är det någon helt annan,  kanske en person i persongalleriet till på köpet. Så kan det ju även vara i Agatha Christie-deckare, och till viss del även i de åh-så-bra böckerna av Elly Griffiths.

Bad girl då? I trilogin om Victoria Bergmans svaghet kan man väl säga att det fanns en bad girl, även om jag kanske inte gillade henne på så vis, gillade jag definitivt att läsa om henne…

Bokbloggsjerka om dialekter

I veckans jerka undrar Annika:

Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?

Om dialekten fyller en funktion och inte är påhittad – ja!

Om dialekten är påhittad – nej!

Jag slutade läsa en bok för ett tag sen för jag blev så förbannad på den fejkade dialekten. Boken var skriven av en svensk författare men utspelade sig (så långt jag kom) i ett annat europeiskt land för något sekel sedan. Jag tror att den fejkade, bonniga dialekten skulle visa just att vi befann oss på landet och att talarna inte hade någon utbildning. Men det tycker jag författaren kan visa på andra, snyggare, inte lika fördummande sätt.

Men ok, dialekter som är ”riktiga”, som exempelvis i utvandrarserien, har jag inga problem med.
Däremot fungerar dialekter inte alltid så bra i översättning. Då är det bättre att utelämna dialekten helt.

Vem vill du ska vara din bästa vän?

I veckans bokbloggsjerka är frågan:

Vilken karaktär önskar du skulle vara din allra bästa vän och varför?

Jag har många jag skulle vilja vara bästis med!

Om jag inte håller mig enbart till böckernas värld, så skulle jag vilja vara bästis med både Rory och Lorelai Gilmore. De har humor, svar på tal och jag skulle aldrig känna att jag pratar för mycket…

Ruth Galloway i Elly Griffiths deckare. Hon är klok, sansad och rolig. Och så gillar hon katter!

Maureen O’Donnell i Denise Minas deckare. Hon är lite galen (bokstavligen) men en genuint snäll person, tror jag. Även hon är rolig, me like!

Vem vill jag inte vara vän med då? Amir från Flyga drake av Khaled Hosseini. No no, ingen snäll person, även om han tog sig på slutet.

Det finns säkert många fler som jag skulle vilja vara vän med, men som läsare lär man ju känns en karaktär i en serie lite bättre än om man bara läser om den en gång.

Bokbloggsjerka: Är du genrebunden?

I veckans jerka ställer Annika frågan:

Hur ”genrebunden” är du? Det vill säga vad förväntar du dig av en bok som är kategoliserad i en viss genre?

Detta var en intressant fråga som jag faktiskt aldrig funderat över förut! Jag har visserligen funderat över genrer, men inte genre-bundenhet.

Men genrebunden, nej det är jag nog inte. Däremot uppskattar jag nog böcker som går lite i gränslandet mellan olika genrer. Mycket som definieras som chick-lit (mer eller mindre riktigt) är ju mer eller mindre romaner. Hade det varit film hade man kanske kallat dem för drama, rätt och slätt? Funderar mer här.

Deckare har ju ofta en del relationer i sig, i deckarserier får man ju ofta följa polisernas/utredarnas inbördes och andra relationer, och det tycker jag ofta ger en annan dimension åt berättelsen.

Bokbloggsjerka om favoritformat

I veckans jerka frågar Annika efter vårt favoritformat när det gäller böcker.

Jag gillar fortfarande pocket bäst. Lätt, smidigt och billigt. Men jag har läst mer och mer inbundet då jag fått några recensionsexemplar och jag får väl erkänna att jag gillar det också. Och eftersom jag gillar att läsa på engelska blir det av någon anledning en del storpocket/häftade sådana.

E-böcker (e-pub) har jag läst en del och gillat. Jag köpte en Letto i vintras och har bara läst några böcker på den, och jag funderar om jag inte borde köpt en (till) iPad istället…

Trevlig helg på er!

Bokbloggsjerka 17-20 maj

I veckans bokbloggsjerka hos Annika ställer hon frågan:

Vilka böcker har du klickat hem senaste veckan? Om du mot all förmodan inte har gjort det finns det säkert böcker som du skulle kunna tänka dig att klicka hem redan idag?

Jag tillhör den första kategorin. Det var ganska länge sedan jag köpte böcker (på nätet) nu, men i början av veckan beställde jag Douglas Kennedys Five Days och Elly Griffiths Dying Fall.

Dessvärre är de restnoterade… Men tur då att jag har en rejält tilltagen att läsa-hög där hemma…

Trevlig läshelg på er i sommarvärmen!