Denna vecka ställer Annika två frågor i jerkan:
Vilka bokomslag tycker du matchar bokens innehåll bäst/sämst? Vilket/vilka bokomslag tycker du bäst/sämst om och varför?
Sämst matchning
En del av omslagen till Douglas Kennedys böcker. De visar undantagslöst (nästan) kvinnor på omslagen, gärna på stränder. Ok, kvinnor har ofta huvudrollen, men innehåller även män. Stränder förekommer inte så mycket i böckerna som på omslagen. Här är två exempel (bilderna är länkade till beskrivningen på Adlibris):
Den här boken har jag läst två-tre gånger och jag minns inget om någon strand. Huvudpersonen är en man.
Det här är min favoritbok av Kennedy. Den har inget med vatten att göra, men ok, huvudpersonen är en kvinna.
Sämst
Bokomslag av den översta typen. Många av hans böcker ser likadana ut, och det är svårt att koppla omslagen till innehållet, jag kan omöjligt avgöra av omslaget vilken av böckerna det är. Här är ett till exempel:
Jag förstår på sätt och vis att en författare/förlaget vill ha liknande eller matchande omslag till böckerna, det kanske handlar om att man ska känna igen en Kennedy-bok när man ser den. Men jag hade värdesatt att man kan identifiera, eller åtminstone särskilja, böckerna. Omslagsbilden till The Job ovan kan jag inte koppla till själva boken. Nu var inte The Job min favorit-Kennedy och jag kommer inte ihåg handlingen så väl, men ändå.
Och aldrig att jag hade köpt The Pursuit of Happiness på omslaget ovan!
Bäst matchning och som jag tycker bra om:
Mina fräknar av Sofia Hallberg (min recension)
Bilden ovan är från den inbundna utgåvan. Pocket-utgåvan är lite annorlunda men lika väl matchad mot innehållet och även snygg:
Ibland hade det varit att föredra ett enfärgat omslag än ett som inte passar alls. Man tycker ju att det minsta man kan förvänta sig av någon som gör ett omslag är att de har koll på innehållet.
Ja eller hur! Man kan ju tycka att det är snygga bilder, men i mitt tycke måste de ha koppling till boken/handlingen också, eller åtminstone inte vara helt främmande…
Jag kan verkligen hålla med dig om de omslag du visar till några av Douglas Kennedys böcker. Inte för att jag har läst dem, men det du skrev var som om du tog mina ord. Letar jag efter en bok i bokhandeln eller på biblioteket som jag, låt säg, har glömt av författare eller titel till, så vill jag självfallet känna igen boken på dess omslagsbild. Likaså att jag vill ha en omslagsbild som berättar vad boken handlar om, för i huvudsak är väl det ändå vad ett bokomslag ”är till för”?
Ja precis, omslaget kommunicerar ju i högsta grad, och då måste det ju kommunicera ”rätt”, i alla fall inte fel…
Man kan ju undra hur de tänker ibland när de väljer omslag… Man vill ju gärna att de ska spegla bokens handling, men de kanske går på helt andra saker… 😉
Jag avskyr när man gör ett omslag som inte har med bokens innehåll att göra, eller snarare som har ett motiv som inte stämmer med boken. DÅ blir allt fel!
Jag tillhör också den skaran som vill att omslag och innehåll ska ha någon form av röd tråd. Det är också viktigt att det finns en gemensam nämnare i omslagen till böcker av samma författare.
Jag vill att handlingen och omslaget ska höra ihop 🙂
Omslagen till Mina fräknar är riktigt snygga!
Ja, visst är de!
Omslaget är nog viktigast när det gäller att få mig att överhuvudtaget bli intresserad av boken, men när jag väl läst den funderar jag sällan på om omslaget passar eller inte.
Klockrent att det inte ens utspelar sig på en strand när 50% av framsidan ser ut att vara täckt av sand. Ja, ibland förstår man inte hur förlagen tänker. 🙂
Jag inser när jag läser allas svar att jag har rätt svårt för bilder på människor på omslag… Även om det bara är en fot eller en hand!